Kommunikationsmuseet Bern
 | |
 | |
| Etablerade | 1893/1990/2017 |
|---|---|
| Plats | Helvetiastrasse 16, 3000 Bern, Schweiz |
| Koordinater | Koordinater : |
| Typ | Telekommunikation, Post, Filateli, Radio och TV |
| Besökare | 100 000 per år |
| Direktör | Jacqueline Strauss |
| Arkitekt | Andrea Roost |
| Ägare | Schweizerische Stiftung für die Geschichte der Post und Telekommunikation |
| Hemsida | |
Kommunikationsmuseet är ett interaktivt museum tillägnat ämnet kommunikation i Bern , Schweiz . 2019 belönades den med Europarådets museumspris . Det grundades 1907 som företagsmuseet för Swiss Post (senare kallat PTT ), Schweiz nationella postverk. Omstruktureringen av museet till en stiftelse av Swiss Post och Swisscom ledde till en breddning av det övergripande temat och ett nytt namn, Museum of Communication. Den senaste inkarnationen av museet, som slog upp portarna med en omarbetad permanent utställning 2017, är helt inriktad på sina besökare.
Tillfälliga utställningar
Ända sedan det flyttade till sin första specialbyggda plats 1990 har Kommunikationsmuseet regelbundet arrangerat tillfälliga utställningar. Utställningarna tar upp den sociala och kulturella påverkan av kommunikations- och kommunikationsteknik och går också lite djupare in i vissa ganska överraskande aspekter av kommunikation. De senaste åren har de inkluderat hämningarnas roll, konsten att bli gammal eller tystnadens utmaningar och potentiella kapacitet . Med titeln "Sounds of Silence" vann just denna utställning flera internationella priser, inklusive iF Design Award av iF Industrie Forum Design. Den initiala produktionen av tre till fyra tillfälliga utställningar varje år reducerades senare till en eller två.
Kärnutställning
Efter en renoveringsperiod som varade i ett år firade Kommunikationsmuseet Bern återöppningen av sin permanenta utställning den 17 augusti 2017. Den nya kärnutställningen låter besökarna uppleva kommunikationens allestädesnärvaro, både i analog och digital form, i en underhållande sätt. Möten ansikte mot ansikte, experiment och en lättförståelig design står i centrum. Ytterligare information om de teman som tas upp i utställningen förmedlas också av kommunikatörer som är närvarande hela tiden, och genom att uppmuntra besökarna att interagera med varandra. Kommunikatörerna är inte som vanliga museiassistenter utan för direkt dialog med besökarna. 2019 tilldelades Kommunikationsmuseet Europarådets museumspris för sitt övergripande interaktiva koncept och personalcentrerade kommunikation.
Utvecklingen av de permanenta utställningarna
Postmuseet och PTT-museet som företagsmuseer
Ända sedan det första museet grundades 1907 har det satt upp sina egna permanenta utställningar. Efter en fas med att utöka samlingen i huvudposthuset i Bern och sedan en period av stängning på grund av mobiliseringen under första världskriget, var samlingen av frimärken som visades främst av intresse för filatelister .
Efter att ha flyttat till den nya byggnaden av det schweiziska alpina museet beslutade ledningen att lägga till mer "aktuell relevans och praktiskt värde till Postmuseet" och att utforma en modernare utställning som fram till andra världskriget bröt ut lockade omkring 12 000 besökare årligen.
Efter kriget återgick museet till normala öppettider och återupptog sitt forsknings- och insamlingsarbete. Den deltog också i skyltfönsterutställningar i olika delar av landet och vid regionala mässor och kulturevenemang. Detta hade en positiv inverkan på museets allmänhetens medvetenhet och på antalet besökare.
Tanken bakom PTT-museet, som var inrymt i en nybyggd byggnad speciellt för ändamålet, var att kombinera de tre huvudtemanen för utställningen och låta besökarna uppleva dem som en helhet: posthistoria , telekommunikationens historia och frimärkssamlingen . Syftet med det nya museet var att "måla upp en helhetsbild av PTT som förmedlare av kommunikationer". Meningen var att utställningen skulle vara informativ och lätt att förstå, även för lekmän. Utställningarna visades i sin relevanta sociala miljö och tanken var att ”presentera dem på ett genomtänkt och pedagogiskt sätt, grupperade efter ett antal välstrukturerade centrala teman”. Dessutom fick besökarna möjlighet att ta aktiv del i simulerade verkliga situationer. Detta inkluderade interaktiva utställningar om brevskrivning och simuleringar av avsändare och mottagare.
Kommunikationsmuseet som ett temabaserat museum
.jpg)
1997 ändrades museets rättsliga ram till en ideell stiftelse och det döptes om till Museum of Communication. Den var nu fristående och det nya namnet gjorde det också möjligt att visa utställningarna från den historiska samlingen i ett vidare tematiskt och kronologiskt sammanhang under det övergripande ämnet kommunikation.
Ett år senare skrev styrelsen på ett grundkoncept för den nya utställningen som skulle innebära att besökarna skulle ta aktiv del i museievenemang. Syftet var att presentera inte bara rationella ämnen utan även känslomässiga upplevelser och insikter. 1999 välkomnade Kommunikationsmuseet Bern 36 297 besökare.
Det nya konceptet infördes från år 2000 och framåt. Museet byggdes ut i flera etapper med en lokal för evenemang, ett café och en butik. Den första delen av den tredelade permanenta utställningen slog upp portarna 2003 under titeln "Äventyr i kommunikation", som senare ändrades till "Nära och fjärran: Människor och deras medier".
De andra två delarna av den permanenta utställningen öppnade 2007 under titlarna: "As Time Goes Byte: Computers and digital culture" och "Images that stick: the world of postage loss". Detta avslutade den övergripande förnyelsen av museet och "Äventyr i kommunikation" blev det övergripande mottot för den flerdelade permanenta utställningen. Antalet besökare nådde nu för första gången 80 000-strecket.
Förberedelserna för en total översyn av museikonceptet påbörjades 2012. Syftet var att skapa ett interaktivt och aktuellt Kommunikationsmuseum och efter en årslång stängning för renoveringsarbete slog den nya kärnutställningen upp portarna under 2017.
Sedan dess har antalet besökare ökat markant. Under 2019 välkomnade Kommunikationsmuseet totalt 115 664 besökare. Under loppet av 20 år hade antalet besökare mer än tredubblats.
För att leva upp till förväntningarna på ett samhälle i tekniskt flöde utvecklades en digital strategi under 2019. Med tonvikt på att upprätthålla en digital närvaro, en kultur av delaktighet och ett kulturellt minne, syftar den till att göra museet och dess styrkor tillgänglig i det digitala rummet.
Historia, arkitektur, platser
.jpg)
1901 utfärdade Anton Säger, verkställande direktören för den schweiziska postväsendet, en order om att föremål och handlingar som rör postväsendet skulle samlas in. I sin tidigare roll som chefspostinspektör hade han redan 1893 instruerat personalen att "upprätthålla ett arkiv och ett postmuseum". Postmuseet öppnade så småningom sina dörrar i huvudposthuset i Bollwerk i Bern 1907.
Postmuseet togs senare över av PTT. Eftersom telefonväxeln på Bollwerk var tvungen att byggas ut flyttade museet till bottenvåningen i det nya schweiziska alpmuseet på Helvetiaplatz 1933. Alpinmuseets byggnad i det då fortfarande relativt nya kvarteret Kirchenfeld i Bern var ett exempel på Neues Bauen stil. 1949 döptes Postmuseet om till PTT-museet. Eftersom dess samling ständigt utökades och Alpmuseet krävde allt mer utrymme började PTT-museet leta efter ett nytt hem.
När Burgergemeinde och kommunen och kantonen Bern utvecklade planer på att bygga ett kulturarvsskyddscentrum i Kirchenfeld-området, av vilket endast en liten del slutligen förverkligades, blev ett nytt specialbyggt PTT-museum äntligen verklighet och 1990 flyttade det till byggnaden ritad av arkitekten Andrea Roost på Helvetiastrasse i kvarteret Kirchenfeld, där den ligger än idag.
Under liberaliseringen av telekommunikationsmarknaden delades PTT upp i Swiss Post AG och Swisscom AG 1997. Tillsammans beslutade de två företagen att bilda Schweizerische Stiftung für die Geschichte der Post und Telekommunikation. PTT-museet byggdes ut från ett företagsmuseum till ett temabaserat museum och fick sitt nuvarande namn, Kommunikationsmuseet.
1998 fick stiftelsen i uppdrag att underhålla PTT-arkivet på uppdrag av Swiss Post och Swisscom. Själva arkivet finns inte på museet, utan i Köniz nära Bern. 1999 tillkom den tidigare kortvågssändaren Schwarzenburg till museet och används nu även som museiförråd. Dessförinnan förvarades museets kulturarvsföremål i flera mindre depåer på olika platser. utökades depån i Schwarzenburg genom att lägga till en timmerkonstruktion designad av Patrick Thurston. Själva timmertillbyggnaden belönades med 2015 års Prix Lignum i guld.
Tanken på att skapa ett museikvarter i Kirchenfeld-området blev mer realistiskt 2019. Sedan starten i början av 1900-taletuni har kvarteret varit hem för flera pråliga byggnader och en mängd Bern-museer. Den nya planen syftar till att knyta samman de olika kulturinstitutionerna både rumsligt och innehållsmässigt och därigenom skapa ett sammanhållet utbildnings- och kulturkvarter.
Samlingar
Kommunikationsmuseets nuvarande samling representerar ett rekord av kommunikationens utveckling. Fokus ligger på medias historia och deras interaktion med det schweiziska samhället. Det inkluderar inte bara tekniska artefakter utan lyfter också fram deras associerade kulturella tekniker, processer och berättelser. PTT-arkivet för administrativa dokument sätter in samlingen i ett vidare sammanhang. Det är av nationell betydelse och är indelat i följande områden:
Post- och transporthistoria
Grundstenen till dagens kommunikationsmuseum lades 1893, när den schweiziska posten beslutade att samla in historiska föremål för ett framtida postmuseum. Redan från början var målet att dokumentera förändringarna i den schweiziska postväsendet från starten till idag. Ett antal föremål från olika postkontor, uniformer, föremål från de schweiziska nationalutställningarna 1883 i Zürich och 1896 i Genève, samt en blygsam samling frimärken utgjorde kärnan i den initiala samlingen.
I anslutning till postsystemet upprättades också ett nationellt nät för kollektivtrafik. Eftersom järnvägssystemet fortfarande var i sin linda när postverket etablerades, blev passagerartransporten i början en av dess huvuduppgifter. Detta ledde till ackumuleringen av en posttransporthistorisk samling.
Genom att transportera och förmedla budskap, varor, pengar och människor överskred posten rum och tid. Mer än 10 000 föremål representerar de olika perioderna och transportsätten och kommunikationen. Den post- och transporthistoriska samlingen omfattar även föremål från områdena resor och turism.
Information och kommunikationsteknologi
När post- och telegraftjänsterna slogs samman till Posttelegraf- och telefonverket (PTT) 1920 utökades samlingen med föremålen från de sammanslagna förvaltningarna. När Postmuseet blev PTT-museet 1949 införlivades telegrafi- och telefonföremålen från samlingen i det nya museet.
Samlingens telefoni- och telegrafisektioner har på senare tid utökats ytterligare; telex , fax och videotex (text på skärm) utställningar lades till telegrafisektionen och mobiltelefoni till telefonisamlingen. Innehaven täcker huvudfasen av utvecklingen av varje teknik fram till dess slutskede eller nutid. Morsetelegrafer är bland de äldsta föremålen i denna del av samlingen, som även omfattar mer än 1 500 telefoner från alla tidsepoker och olika teknologier fram till dagens smartphones med pekskärm . Objekten härrörde främst från PTT-bolagen och deras efterträdare, Telecom PTT och Swisscom. Föremål från företaget Ascom Holding AG tillkom 2007. Museet samlar specifikt in föremål och dokument om de olika typerna av teknologis användning och receptionshistoria.
Fyra helt bevarade automatiska växlar och deras ursprungliga byggnader är en speciell del av samlingen. De underhålls av museet som föremål på plats.
Från 1923 sändes även PTT radioprogram och tv-program från 1953. Från och med etableringen av Swiss Broadcasting Corporation (SRG) 1931 fram till slutet av 1980-talet ansvarade PTT även för upphandling och underhåll av studion Utrustning. Som en följd av detta omfattar samlingen också 200 tv-apparater och cirka 1 000 radioapparater . Innehaven täcker de första 40 åren av schweizisk radiohistoria och de första dagarna av schweizisk tv -sändning. Ett avtal med SRG SSR idée suisse säkerställer en fortsättning på insamlingen av föremål från radio- och tv-studior.
De privata företag som är verksamma i Schweiz finns också med i samlingen. Å ena sidan dokumenterar den de tekniska framstegen, å andra sidan upprätthåller den det audiovisuella kulturarvet i Schweiz i museets egna samlingar och gör dem tillgängliga för en bredare publik.
Samlingen belyser utvecklingen av datorteknik från mitten av 1900-talet fram till idag. Fram till grundandet av stiftelsen 1997 var IT-samlingen en del av telekominnehavet och omfattade främst stordatorer från de schweiziska PTT-företagen. När museets egen samling hade skapats utökades IT-samlingen successivt.
Papper, fotografier och audiovisuella medier
Samlingen av papper, fotografier och audiovisuella medier omfattar 500 000 fotografier, 5 000 digitala och analoga videor och filmer samt ljud- och grafisk design som består av affischer, grafiska mönster, kartor, tekniska planer och diagram. Den består huvudsakligen av arkiven för PTT (dagens Swiss Post och Swisscom) och andra institutioner samt privata donationer. Sedan stiftelsen bildades är tillägg till beståndet strikt begränsade till föremål och verk som relaterar till museets kärnteman.
Kommunikationsmuseet har ett unikt bildarkiv som har fortsatt att växa i mer än ett sekel. Sedan grundandet av museet har ”fotobiblioteket” inkluderat en visuell skildring av Postens och PTT:s historia. Den innehåller också individuella samlingar av schweiziska institutioner och fotografer. Kommunikationsmuseets totala fotografiska arv omfattar cirka 500 000 bilder. Cirka 60 000 av dem har redan gjorts tillgängliga i museets onlinedatabas (från 2021). Museet hyser och upprätthåller den viktigaste samlingen av fotografiska dokument från den schweiziska post- och telekommunikationstjänsten, både förr och nu. Innehavarna innehåller också fotografiska uppgifter av nationell relevans om väg- och järnvägstrafikens historia, resor och turism och alpin bergsklättring. Nyare samlingar täcker historien om elektroniska massmedier som radio och TV, elektronisk databehandling och persondatorer. Kommunikationsmuseets fotografiska samling är en del av det schweiziska kollektiva minnet och landets kulturarv. Ett omfattande långsiktigt projekt som lanserades 2019 syftar till att förebyggande bevara och digitalisera fotosamlingen och därigenom göra den tillgänglig för alla.
Konst
Kommunikationsmuseets konstsamling i Bern presenterar sitt kärntema ur ett konstperspektiv. Det kan grovt delas in i tre områden. För det första innehåller det verk av bildkonst, som relaterar till museets kärnteman och samlades in redan från början. En andra grupp (sedan 1998) omfattar verk av samtida konst vars innehåll eller media relaterar till ämnet kommunikation. Konstsamlingen är inte en del av museets traditionella kärninnehav utan upprätthålls aktivt för att den väcker frågor som rör kommunikation och för att den kan användas för att förmedla komplexa frågor relaterade till ämnet. Den tredje samlingen består av postkonst. Museet har samlat in verk från denna globala konströrelse sedan 1990. Tack vare tillägget av de schweiziska konstnärerna HR Frickers och Marcel Stüssis arkiv har en representativ samling med tonvikt på schweiziska verk byggts upp.
Filateli
Kommunikationsmuseet har en av världens största samlingar av frimärken. Den omfattar cirka tre miljoner frimärken och har varit en del av museets kärninnehav sedan stiftelsen grundades. Den innehåller en värdefull samling schweiziska frimärken som Zürich 4 och Zürich 6, Double Geneva och Basel Dove. Samlingen innehåller i huvudsak alla frimärken utgivna i Schweiz sedan de introducerades första gången 1843. Det finns också ett representativt urval av frimärken från hela världen. 1874 bildades World Postal Union i Bern. Dess syfte var att samordna postkommunikationen mellan olika länder. De frimärken som tillhandahålls World Postal Union av dess medlemsländer, som nu är 192, är också en del av museets filatelisamling.
Andra exemplar inkluderar utkast till frimärken, stansprov, föremål relaterade till produktion av frimärken, post och samlarföremål.