Jordbruk i Flandern

Jordbruk och trädgårdsodling i Flandern har traditionellt sett en familjär karaktär, men precis som jordbruket i andra regioner kännetecknas det i allt högre grad av skalaökning, modernisering och expansion. I Flandern utgör intensiva sektorer det största segmentet av jordbruket: grisuppfödning, fjäderfä- och mjölkproduktion, grönsaker och frukt, prydnadsväxtodling. I Vallonien , den fransktalande delen av Belgien , ligger tonvikten mer på åkerbruk och omfattande jordbaserad boskapsuppfödning.

Strukturella aspekter

År 2013 fanns det 24 884 jordbruksföretag i Flandern. Under de senaste tio åren har antalet minskat med 30 %. Det är en minskning med nästan 4 % per år. Samtidigt skedde en ständig skalaökning. Jämfört med 2004 har den genomsnittliga åkerarealen per verksamhet ökat med 40 % till 25 hektar. Boskapsbeståndet per företag ökar också . Numera omfattar en genomsnittlig nötkreatursverksamhet 119 djur, en grisverksamhet 1 848 och en fjäderfäverksamhet 47 092. Under de senaste tio åren har den totala åkerarealen varit relativt stabil (-1,7%). 46 % av den flamländska åkerarealen, eller 622 738 ha, används för jordbruk och trädgårdsodling. Ängar, betesmarker och fodergrödor står för 56 % av den totala arealen. Åkerytan ägs till 36 %, resten är på arrende.

Jordbruket kännetecknas av en stark grad av specialisering. Nästan nio av tio företag är specialiserade inom någon av tre delsektorer. 54 % av företagen har specialisering inom nötkreatursuppfödning, 21 % inom jordbruksgrödor och 13 % inom trädgårdsodling.

År 2013 utnyttjade det ekologiska jordbruket en odlad areal på 5 065 ha i Flandern, 0,8 % av den totala åkerarealen. Antalet ekologiska gårdar uppgår till 319 enheter. Under de senaste åren har den odlade arealen och antalet jordbruksföretag stadigt ökat, delvis under impulsen av den strategiska handlingsplanen för ekologiskt jordbruk, från vilken det andra programmet löper från 2013 till 2017.

Ekonomisk betydelse

År 2013 uppskattades det slutliga produktionsvärdet för den flamländska jordbruks- och trädgårdssektorns försäljningsaktivitet till 5,5 miljarder euro. Av det totala produktionsvärdet är boskapen bra för 65 %, trädgårdsodlingen 26 % och åkerbruket 9 %. De fem viktigaste jordbruksprodukterna är griskött (1,46 miljarder euro), mejeriprodukter (844 miljoner euro), nötkött (712 miljoner euro), grönsaker (602 miljoner euro) och prydnadsväxtodlingsprodukter (512 miljoner euro).

Under 2013 var 51 583 personer regelbundet sysselsatta inom jordbruk och trädgårdsnäring. Eftersom det finns väldigt många icke-ordinarie anställda som arbetar inom jordbruket, som säsongsarbetare och entreprenörer, räknar vi den siffran bland de heltidsarbetande. Det flamländska jordbruket och trädgårdsnäringen sysselsätter 41 141 heltidsarbetare, eller i genomsnitt 1,65 per företag. 34 % av de heltidsarbetande arbetar i djurhållningsföretag (mejeri, fläsk, nötkött och fjäderfä), 32 % i trädgårdsföretag, 13 % i jordbruksföretag och 19 % i blandade företag.

År 2012 hade primärsektorns bruttoförädlingsvärde (inklusive skogsbruk och fiske) en andel på 0,9 % av det totala flamländska bruttoförädlingsvärdet. I EU är den genomsnittliga andelen 1,7 %.

Under 2013 noterade den totala belgiska handeln med jordbruksprodukter en positiv handelsbalans. Exporten är bra för 39,4 miljarder euro, medan importen uppgår till 34,5 miljarder euro. Några viktiga exportprodukter är chokladprodukter (2,1 miljarder euro), potatisberedningar och fläsk (vardera 1,4 miljarder), öl och frysta grönsaker (vardera 1,1 miljarder). Belgien har en andel på 8 % av den totala jordbruksexporten från EU-28 och innehar därmed den femte platsen i EU-rankingen, efter Tyskland , Nederländerna , Frankrike och Spanien . Flandern tar hänsyn till 80 % av den belgiska jordbruksexporten.

Regional fördelning

Betydelsen av jordbrukssektorn i Flandern beror på regionen. En klassificering av kommuner med liknande jordbruksverksamhet visar de typiska regionerna: frukt runt Sint-Truiden och grönsaker runt Sint-Katelijne-Waver , Roeselare och Hoogstraten . Prydnadsträdgårdsodling bedrivs runt om i Gent . Grisuppfödning har sitt hem i Västflandern , Meetjesland , Waasland och Campine . Mjölkboskap är viktigt i de flamländska Ardennerna och Pajottenland , och i kombination med avel i Campine. Nötkreatur finns främst i regionen kring Brygge , de södra delarna av Väst- och Östflandern och i kombination med åkerbruk i Flamländska Brabant och södra Limburg .

Förklaringen till denna variation finns i historien och i faktorer inom markfysik. Uppfödningsgårdar har installerat sig i omedelbar närhet av foderblandningsindustrin och slakterierna. Grönsaks- och fruktodlingen är koncentrerad kring auktionen och dess derivatindustri. Åkerbruk förekommer främst på rik jord och boskapsuppfödning på sämre jordar.

Jordbruk och miljö

För att få en uppfattning om det flamländska jordbrukets ekoeffektivitet jämför vi tryckindikatorer med en ekonomisk indikator. Under perioden 2007-2012 är den slutliga produktionen mer eller mindre stabil samtidigt som miljöindikatorerna utvecklas. När det gäller utsläpp av mycket fina partiklar, användningen av fosforgödsel och trycket från kemiska bekämpningsmedel, förbättras ekoeffektiviteten tack vare gödselpolitiken, stigande gödselmedelspriser och övergången till naturgas inom trädgårdsodlingen. Däremot är den ökande boskapen från 2008 och det ökande antalet kraftvärmeverk (kraftvärme) i växthus de främsta orsakerna till att det inte sker någon minskning av energiförbrukning, utsläpp av växthusgaser och potentiella försurande utsläpp.

År 2012 uppgick nettoanvändningen av primärenergi inom jordbrukssektorn till 24 916 TJ. Växthusodling kvarstår med 46 % den största energianvändaren. Andelen naturgas ökade från 21 % 2007 till 58 % 2012 medan andelen olja under den perioden sjunker till 35 %. Tung eldningsolja bleknas helt bort, från 21 % till 2 %. Sedan 2010 är den flamländska jordbrukssektorn en nettoproducent av el. Överskottet av egenproducerad el från egen kraftvärme eller solpaneler sätts i praktiken tillbaka på nätet och används inte nödvändigtvis av jordbrukssektorn.

Jordbrukets andel av de totala flamländska växthusgasutsläppen är 10 % 2011. Den relativt stora andelen jordbruk beror på att 53 % av lustgasutsläppen och 76 % av metanutsläppen kommer från jordbruket. Båda gaserna har en mycket större växthuseffekt än koldioxid . År 2011 uppgick de totala utsläppen av växthusgaser från jordbruket till 8 636 kt CO 2 -ekvivalenter, en minskning med 19 % jämfört med 1990. Sedan 2008 ökade dock utsläppen igen med 3,5 %. Metanutsläpp härrör i första hand från rötningsprocesser från boskapsuppfödning. Lustgasutsläppet sker till stor del direkt från marken.

Det exakta bidraget från flamländska jordbruksutsläpp till totala koncentrationer av PM i luften och till negativa hälsoeffekter är inte välkänt.

Jordbrukspolitiken

Jordbruks- och livsmedelssektorn är genom olika komplexa interaktioner kopplade till resten av ekonomin. Ytterligare globalisering påverkar sektorn djupt. Andra internationella utvecklingar påverkar jordbruket i Flandern också: den växande världsbefolkningen, klimatförändringarna , utarmningen av fossila bränslen och icke-förnybara råvaror, prisfluktuationer på livsmedel, politiken för genetiskt modifierade organismer . I framtiden kommer jordbrukssektorn också att ställas inför en ökande liberalisering av världshandeln och globalisering av livsmedelskedjor.

Den reformerade gemensamma jordbrukspolitiken för perioden 2014–2020 är starkt kopplad till den övergripande Europa 2020- strategin för smart, hållbar och inkluderande tillväxt . Den gemensamma jordbrukspolitiken syftar till ökad konkurrenskraft, förbättrad hållbarhet och ökad effektivitet. Stödet kommer att fördelas olika mellan och inom EU:s medlemsstater. Direktstödet kommer att bli "grönare" genom att införa tre obligatoriska miljövänliga metoder. Betydelsen av landsbygdsutveckling ökar.

2013 fick flamländska bönder 258,8 miljoner euro i direktstöd. Av detta belopp var rättigheterna goda för 228,2 miljoner euro och am- och dikopremien för 27,3 miljoner euro. Med 23 % hade mjölkproduktionen under perioden 2007-2012 störst andel direktstöd. En betydande del går till nötkreatursuppfödning och jordbruksgrödor. Verksamhetstyperna gris och trädgårdsnäring får traditionellt sett lite eller inget direkt stöd. För den övergripande jordbruks- och trädgårdssektorn är andelen direktstöd av jordbruksinkomsten i genomsnitt 24 %.

År 2013 fanns det 115,2 miljoner euro i statliga subventioner för landsbygdsutvecklingsprogrammet i Flandern. Under perioden 2007-2013 gick 67 % av budgeten till förbättring av konkurrenskraften (främst investeringar i gårdar), 20 % till förbättring av miljön (särskilt miljöåtgärder inom jordbruket såsom vattenförvaltningsavtal) och 9 % till livskvalitet på landsbygden. Sektorerna gris och fjäderfä, mejeri och trädgårdsnäring fick mest stöd från Pelare 2.

Sociala aspekter

Boerenbond är det stora representativa bondeförbundet i Flandern .

Medelåldern för operatörer av professionella jordbruksföretag har stigit de senaste åren från 48 år 2004 till 52 år 2013. 11 % av jordbrukarna är kvinnor. Kvinnliga bönder är i genomsnitt ett och ett halvt år äldre än hanen. Den stigande åldern är förknippad med det lilla antalet unga jordbrukare. 2013 var endast 5 % av bönderna under 35 år, både manliga och kvinnliga bönder. Andelen över 65 år är betydligt högre: 11 % av männen och 17 % av kvinnorna. Huvuddelen av operatörerna är mellan 50 och 55 år. För tio år sedan var det mellan 40 och 45 år.

En undersökning som genomfördes 2012 bland deltagarna i Farm Accountancy Data Network visade att lantbrukarnas genomsnittliga nöjdhet är 6,5 av tio. 64 % av de tillfrågade var nöjda eller mycket nöjda, 25 % är måttligt nöjda och 11 % missnöjda. En relativt högre tillfredsställelse råder inom åkerbrukssektorn. Inom svinsektorn verkade respondenterna relativt sett mindre nöjda. En öm punkt är stress, eftersom 52 % av de tillfrågade klagar över hög till mycket hög stress. Den genomsnittliga inkomstnöjdheten är också bara 4,5 av tio.

Vissa bondfamiljer står inför allvarliga ekonomiska svårigheter eller problem med psykisk hälsa och relationer. Antalet bönder i nöd som kommer till föreningen Farmers at a Crossroads (Boeren op een Kruispunt) svävar runt 200 sökande varje år.

Innovation

Innovation är av stor betydelse för den ekonomiska utvecklingen av jordbruk och trädgårdsodling i Flandern. Innovation hjälper till att upprätthålla konkurrenskraften, men kan också möta globala utmaningar som att försörja den växande världsbefolkningen, tillgången på tillräcklig fiber, biomassa och biomaterial och den begränsade tillgången på naturresurser.

En undersökning som genomfördes 2014 bland LMN-bönderna visar att 43 % av företagen genomfört en innovation på gården under de senaste två åren. Denna andel är högst inom trädgårdssektorn (52 %) och lägst i nötkreatur (35 %). Inom trädgårdsnäringen har prydnadsväxtsektorn med 62 % den högsta andelen innovativa företag.

Resultaten visar att processinnovationer är vanligast. Mer än hälften av företagen investerar främst i maskiner och infrastruktur som skjul och växthus, följt av innovationer inom marknadsföring som till exempel bytet till annan distributionskanal eller starten med olika former av kortkedjeförsäljning. På tredje plats kommer organisatoriska innovationer, såsom rekrytering av ytterligare arbetskraft, övertagande av en ny chef och anpassning av den juridiska strukturen.

Jordbruk inom agro-affärskomplexet

Jordbrukssektorn står inte ensam utan är en del av ett mycket bredare agro-företagskomplex . Vid sidan av jordbruks- och trädgårdssektorerna spelar även jordbruksleverantörer, livsmedelsindustri och distribution en viktig roll. Trenden är att ett minskande antal verksamheter genererar en ökande omsättning och förädlingsvärde. Enligt de senaste siffrorna omfattar det flamländska agro-företagskomplexet 35 471 företag, uppnår en omsättning på 61 miljarder euro och ett förädlingsvärde på 8,4 miljarder euro och sysselsätter 159 104 personer. Livsmedelsindustrin är den största arbetsgivaren och står för den största delen av omsättningen och nettoförädlingsvärdet.

Ett stort problem för jordbruket är prissättningen Bonden står inför stigande råvarupriser som gör produktionen dyrare. Insatspriser, kostnader för energi, foder och maskiner uppvisar både i Belgien och EU en uppåtgående trend. På intäktssidan är det mer volatila och lägre försäljningspriser. Den prisvolatiliteten beror delvis på minskningen av marknadsstödet på europeisk nivå, vilket gör att gårdar blir mer känsliga för utvecklingen på den globala marknaden. Å andra sidan måste primärsektorn stå emot konsoliderade kedjelänkar som förädling och distribution. Deras kraft förstärks av skala och koncentration.

Se även

Litteratur

externa länkar