Jokotoba
Jokotoba ( 序詞 ) , som ordagrant betyder "förordsord", är en talfigur som finns i diskurs relaterad till japansk waka -poesi. Jokotoba -uttryck sätts före vissa ord och använder sig av ordspel genom liknelser, kakekotoba och homonymer.
Historia och användning
Makurakotoban är nära besläktad med jokotoban som en talfigur i japansk wakapoesi . De huvudsakliga skillnaderna är att jokotoba inte begränsas av antalet stavelser, och därför har större frihet vad gäller längd, och de har inte fasta objekt som de modifierar, och är därför mer rikliga när det gäller kreativitet. Av dessa skäl, i jämförelse med makurakotoba , kan jokotoba ses som mer komplexa uttryck vad gäller innehåll.
Det finns två typer av jokotoba : ushin-no-jo (有心の序) och mushin-no-jo (無心の序). Ushin-no-jo ansluter eller associerar genom semantisk betydelse, medan mushin-no-jo ansluter eller associerar genom fonetiskt uttal.
Exempel
Kursiv stil i exemplen nedan indikerar hela jokotoba -frasen.
Ett exempel på en ushin-no-jo
- 秋づけば尾花が上に置く露の 消 ぬべくも吾は思ほゆるかも ( Man'yōshū (MYS) Vol.8,156
aki dzukeba / obana ga ue ni / oku tsuyu no / ke nubeku mo a wa / omo-oyuru kamo
- Denna dikt spelar på verbets centrala position att försvinna (消) som fungerar både för den försvinnande daggen (露が消える) med det försvinnande jaget (私も消える).
Översättning: När det blir fall försvinner daggen på silvergräset, bara så att jag kan längta iväg i längtan efter dig.
Ett exempel på en mushin-no-jo
- 風吹けば沖つ白波 たつ た山夜半にや君がひとり越ゆらむ (från Ise Monogatari , avsnitt 23)
kaze fukeba / okitsu shiranami / tatsu ta yama / yowa ni ya kimi ga hitori koyuran
- Den här dikten spelar på verbet att resa sig, " tatsu " (立つ), som beskriver den stigande bränningen (白波), med den föreställda signifikanta andras geografiska läge, berget Tatsuta (竜田山).
Översättning: När vinden blåser stiger den höga vågen upp mot stranden, eftersom du måste korsa berget Tatsuta ensam denna natt. (Observera att det engelska ordspelet inte är detsamma som det japanska ordspelet, eftersom Tatsuta betyder "drakfält").