Jakob Hellman

Jakob Hellman
Solid sound 2014 089.jpg
Hellman uppträder på Solid Sound Festival i Uddevalla, Sverige 2014
Bakgrundsinformation
Född
( 1965-10-20 ) 20 oktober 1965 (57 år) Vuollerim , Sverige
Genrer pop, rock
Antal aktiva år 1988 – nutid
Etiketter EMI

Jakob Hellman , född 20 oktober 1965, är en svensk popsångare. Hans debutalbum, ...och stora havet , släpptes 1989, var hans enda släpp på 32 år. Han släppte sitt andra album, Äntligen borta , den 8 januari 2021. Han är fortfarande en välkänd figur inom svensk musik.

Bakgrund

Son till två lärare, Jakob Hellman växte upp på landsbygden i norra Sverige, strax söder om polcirkeln. I skolan gick han i samma klass som Zemya Hamilton , senare för att bli känd som sångare i housemusikakten Clubland .

I texten till sin första singel säger Hellman att han var "född mellan spegeln och grammofonen" (" född mellan spegeln och grammofon "), vilket vittnar om hans tidiga popstjärneambitioner. I unga år spelade han i ett lokalt band, Ampere, tillsammans med kompisarna Anders Viklund, Ulf Johansson och Tommy Johansson. I en intervju 2006 mindes medlemmarna att de sjöng genom en megafon i början, eftersom de inte hade en ordentlig mikrofon. I början var den enda låten de kunde spela " Smoke on the Water ". Senare lades " Do You Wanna Dance? " och " The House of the Rising Sun " till repertoaren.

Jakob Hellmans familj flyttade senare till Falun , där han spelade med ett band som heter Fortune. I mitten av 1980-talet flyttade Jakob Hellman till Stockholm . Sedan 1990-talet var Hellman bosatt i Malmö i sydvästra Sverige tills han flyttade till Mallorca då hans fru, präst i Svenska kyrkan , tillträdde en tjänst i den lokala kyrkan. Han blev pappa för första gången 2009. I juli 2014 gifte han sig med Karolina Svensson och åkte på sommarturné i Sverige.

Inspelningen av ...och stora havet

Utan tidigare erfarenhet av musikbranschen skickade Jakob Hellman sin demo till tio olika skivbolag i december 1987. Magnus Nygren, då A&R på svenska divisionen av EMI Music, intresserade sig och arrangerade ett möte. Till sin egen förvåning hade Hellman snart ett skivkontrakt i handen. Inspelningarna startade i EMI-studion i Stockholmsförorten Skärmarbrink 1988. Hellman tillbringade också en del tid på turné och öppnade för rockbandet Wilmer X .

Sessionsmusiker var bland andra Per Hägglund från Imperiet (keyboards), Eddie Sjöberg, ex-medlem i Reeperbahn (gitarr), Werner Modiggård från Eldkvarn (trummor), och Wilmer X-medlemmen Mats Bengtsson (piano). Titiyo stod för bakgrundssång till låten "Avundsjuk på dej".

I en intervju 2007 i en Jakob Hellman-special i Musikjournalen (sänds den 15 januari 2007 på SR P3 ) berättade producenten Dan Sundquist historien om en ganska ansträngande inspelningsupplevelse, på grund av Hellmans ovilja att kompromissa med sin övertygelser om hur musiken borde låta. Många av de medverkande musikerna stöder hans uppfattning om att Hellman ville att albumet skulle låta råare och rockigare.

Albumets release

Den första singeln, "Tåg" ( Tåg ) släpptes 1988. Samma år vann Jakob Hellman en Grammis (den svenska motsvarigheten till en Grammis ) som bästa nykomling. Albumet följde den 13 februari 1989. Sju av de nio låtarna som fanns med på demot fanns med på albumet. Originalutgåvan innehöll tolv spår; en senare nyutgåva lägger till singeln B-sides och några andra spår för totalt 19. Även om Hellman själv ville döpa albumet till De sista melodierna ( The Last Melodies ) lånade den istället sin titel från en av de icke-singliga låtarna, ...Och stora havet ( ...Och det stora havet ).

Musikaliskt kan de flesta av skivans låtar beskrivas som ganska radiovänlig gitarrbaserad musik i singer-songwriter-andan, även om Hellmans synkoperade sångstil skilde honom från större delen av konkurrenterna. I intervjuer nämnde Jakob Hellman Elvis Costello som sitt största inflytande, och även om hans musik på intet sätt kunde kallas en karbonkopia kan likheter lätt hittas. Texterna, helt på svenska , sträcker sig från ganska enkla kärlekssånger till mer filosofiska teman. De kännetecknas av uppfinningsrika fraser, ofta imiterade av anhängare.

Reception

Vid tidpunkten för utgivningen fick Hellmans album positiva, om än inte jublande, recensioner, och singeln "Vara vänner" ( Being Friends ) blev en stor hit. Den medföljande videon är känd för sin extremt minimalistiska scenografi.

Vid Swedish Grammis Awards 1989 vann Jakob Hellman priset för bästa manliga rockartist, men inte det bästa albumet (det gavs till Jerry Williams ). Med tidens gång har skivan dock kommit att betraktas som en av de mest inflytelserika svenska popskivorna och 1997 röstades den fram som den bästa svenska skivan någonsin i Nöjesguiden, en månatlig underhållningstidning.

Några covers av Hellmans låtar har spelats in. 1997 hade bandet Jumper en mindre hit med singeln "Hon har ett sätt". Spåret remixades också av housemusikakten Antiloop . 2006 coverade sångerskorna Anna Stadling och Idde Schultz B-sidan "Vägar hem" på ett album uppkallat efter låten.

Från och med 2007 har ...och stora havet sålt totalt över 160 000 exemplar.

Efter albumet

Hellman lyckades inte följa upp skivans stora framgångar trots att han skrev låtar – en med titeln "Min Marie" debuterade live i Örebro i april 1989 – till ett album som skulle släppas ett år efter debuten. Efter att ha medverkat på ett Evert Taube- hyllningsalbum och medverkat i en duett med folkrockakten Perssons Pack 1991, drog han sig helt ur rampljuset . Motvilligt intervjuad berättade han för journalister att han hade studerat olika ämnen vid Lunds universitet och inte hade några planer på en ny skiva trots att han senare erkände att han skrivit ett stort antal låtar som han förvarade i ett kassettarkiv hemma hos sig. 1995 gick han en kort stund till Brainpool i studion för att ge bakgrundssång till Painkiller -albumet "We aim to please".

I slutet av 1990-talet började Hellman då och då dyka upp på scenen igen. Under de senaste åren har Hellman spelat på flera mindre arenor och mindre festivaler, framfört både gamla och outgivna låtar, vilket har gett fansen hopp om att återgå till inspelningen. 2005 gick Hellman in i studion för första gången på ett decennium och bidrog med två covers till ett Olle Adolphson- hyllningsalbum. Året därpå medverkade han i en duett med Nina Ramsby , "Du min vän", på Nina Ramsby & Martin Hederos album Jazzen . Dessa episoder verkar dock vara isolerade händelser.

Under de senaste åren har Hellman genomfört tre turnéer i Sverige under 2011 – 2012, spelat många nya låtar vid sidan av sina klassiker, och spelat en show bara 2013, på klubben Debaser i Stockholm i december. jag

Den 8 januari 2021 släppte Hellman sitt andra album, Äntligen borta på CD, vinyl och digital. Den följdes i juni 2021 av en digital release av ett akustiskt livealbum med låtar från båda albumen och två covers, "Live från Palma".

Intervjuer

I en intervju 2005 (i Bo.stad , en tidning för hyresgästerna i Lunds studentbostadsstiftelse AF Bostäder) spekulerade Hellman, då bosatt i delad lägenhet i Malmö , i att "kanske" släppa ett nytt album någon dag, fast inte inom den närmaste framtiden. "Inte under det närmaste halvåret i alla fall. Om jag hittade rätt musiker att jobba med, kanske i en annan genre, skulle det vara kul. Jag vill göra enkla låtar, vilket är det jag är bra på." Samma år spelade han in två låtar, "Lenas Visa" och "Mina Båtar", till Olle Adolphsons hyllningsalbum Dubbeltrubbel .

I juli 2006 reformerade hans barndomsband Ampere för att spela på Kulturkraftfestivalen i Vuollerim. "Det är roligt att spela i ett band igen. [...] Jämfört med att vara ensam och spela under mitt eget namn känns det väldigt avslappnat", kommenterade Hellman.

I Musikjournalen Hellmans radiospecial 2007 talade Jakob Hellman om att känna sig som om han var albumets "lyxfru", som fortfarande delvis lever på sina intäkter. Han sa att ett nytt album kändes "långt borta", och att han fokuserade på att skriva en låt i taget för att kunna spela live.

Diskografi

Studioalbum

Livealbum

  • Live från Palma (2021)

Singel

  • Tåg (1988)
  • Vara vänner (1989)
  • Hon har ett sätt (1989)
  • Jag kan inte säga hejdå till dig / När jag går in och känner mig utanför ( 2020)

Sammanställningar

  • Tältet Den flygande holländaren , ett hyllningsalbum till Cornelis Vreeswijk (1988)
  • Fritiof och Carmencita och Tango i Nizza Taube , ett hyllningsalbum till Evert Taube (1990)
  • Lenas Visa och Mina Båtar Dubbel trubbel , ett hyllningsalbum till Olle Adolphson ) (2005)

Gästsång

  • Tusen dagar härifrån , duett med Per Persson, på Perssons Pack på albumet Äkta hjärtan (1991)
  • We Aim To Please , bakgrundssång, på Brainpool -albumet Painkiller (1995)
  • Du min vän , duett med Nina Ramsby , på Nina Ramsby & Martin Hederos album Jazzen (2006)

externa länkar