Iván Boldizsár

Iván Boldizsár
Född
( 1912-10-30 ) 30 oktober 1912 Budapest , Österrike-Ungern
dog
22 december 1988 (1988-12-22) (76 år) Budapest
Nationalitet ungerska
Släktingar Miklós Boldizsár
Den inhemska formen av detta personnamn är Boldizsár Iván . Den här artikeln använder västerländsk namnordning när individer nämns.

Iván Boldizsár (född som Iván Bettelheim , senare Iván Bethlen , från 1934 Iván Boldizsár ; 1912–1988) var en ungersk journalist, författare och redaktör för flera ungerska publikationer, tidskrifter och tidningar.

Biografi

Före andra världskriget

I sin unga ålder deltog han i arbetet med den tredje generationen av tidskriften Nyugat . Han skrev dikter under pseudonymen Iván Bethlen, men när hans intresse för sociologiska frågor växte började han ta avstånd från den generationens estetiska litteraturteorier.

Han studerade liberal arts och medicinsk vetenskap vid Pázmány Péter University . Han började arbeta som sociolog i byar, och snart som journalist, för "Új Nemzedék" (ny generation) och "Nemzeti Újság" (nationell tidning).

1934 bytte han namnet Bethlen till Boldizsár, för att offentligt visa sin antipati mot István Bethlen . Mellan 1936 och 1938 redigerade han "Serve and Write Workgroup"-böckerna, från 1938 var han redaktör på Pester Lloyd .

Andra världskriget, Don River Bent, Desertering

1940, före det andra Wienpriset, fick han en kort militär utbildning och deltog i de ungerska truppernas inträde till Nordtranssylvanien som korpral.

1942 tjänstgjorde han med den andra ungerska armén vid Don. Han deltog inte i egentliga strider, eftersom han tjänstgjorde som sergeant på en logistikenhet, 8 km bakom linjerna. På grund av detta var hans enhetsoffer mycket lägre under reträtten från Don (2 soldater av en grupp på 10) än andra enheters offer. Under reträtten räddade han 27 skadade ungerska soldater från ett brinnande fältsjukhus tillsammans med sina kamrater. Efter att de nått uppsamlingszonerna evakuerades han till ett sjukhus i Ungern då han fick tyfus under reträtten.

Han deserterade från sjukhuset och bodde illegalt i Budapest, med hjälp av sina kopplingar till den politiska vänstern, och väntade på sovjeternas ankomst. Han deltog i organiseringen av befrielsekommittén för det ungerska nationella upproret (Magyar Nemzeti Felkelés Felszabadító Bizottsága). Den 22 november 1944 arresterades han av den pro-nazistiska ungerska hemliga polisen vid ett möte med den kommittén, tillsammans med generallöjtnant János Kiss, (militär ledare för motståndet) och Vilmos Tartsay. Den politiska ledaren för kommittén, Endre Bajcsy-Zsilinszky och hans fru greps en dag senare.

Efter 1945

Efter 1945 dominerades det politiska livet i Ungern av sovjeterna . Det ungerska kommunistpartiet gjorde först en koalition med alla andra partier i nationalförsamlingen, men så småningom genomförde kommunistpartiets ledare Mátyás Rákosi en strategi för att pressa de icke-kommunistiska partierna att gradvis driva ut sina antisovjetiska element som "fascister". en strategi som han senare kallade salamitaktik. Inom tre år hade varje parti antingen försvunnit eller blivit impotent.

Iván Boldizsár tog sig framgångsrikt till den nya, pro-sovjetiska, "vänsterorienterade" eliten, tack vare sitt förkrigsarbete och sina kontakter. Han blev medlem i nationalförsamlingen 1945 , som delegat för det vänsterorienterade, agrara nationella bondepartiet och han samarbetade väl med kommunistpartiet. Han var medlem av den ungerska delegationen vid fredskonferensen i Paris och påstås ha varit informatör för sovjeterna.

Under de följande åren stödde han Mátyás Rákosis personliga kult som redaktör för Magyar Nemzet . Efter Stalins död ställde han sig först på Imre Nagys sida , men snart blev han anhängare av Rákosi igen.

Efter 1945 var han redaktör för många ungerska tidningar och tidskrifter, som Szabad Szó , Új Magyarország, Magyar Nemzet , The New Hungarian Quarterly, Szinház, Béke és Szabadság etc.

Enligt sina anhängare var han ojämförlig med andra redaktörer från sin tid, eftersom han stöddes de viktiga vänsterpublikationerna innan, och stödde de viktiga högerpublikationerna efter kriget, och hans tidskrift, The New Hungarian Quarterly betydde mycket för engelsmännen -talande ungrare, som fram till 1970-talet var den enda tidskriften som fanns på engelska.

Utvalda böcker

  • De rika böndernas land (A gazdag parasztok országa. Budapest: Franklin, 1940.)
  • Fortocska: Dagboksanteckningar från Ryssland (Fortocska: naplójegyzetek. Budapest: Cserépfalvi, 1948.)
  • Winter Duell: en kort roman (Téli párbaj: kisregény. Budapest: Athenaeum, 1949.)
  • Ungersk dagbok (Magyarországi napló. Budapest : Szépirodalmi Könyvkiadó, 1951.)
  • Komplott mot det ungerska folket (Összeesküvés a magyar nép ellen. Budapest : Szikra, 1952.)
  • Beväpnad med penna (A toll fegyverével : cikkek, Budapest : Művelt Nép, 1952.)
  • Oradour anklagar: politisk skrift (Oradour vádol : politikai publicisztika. Budapest : Országos Béketanács, 1953.)
  • Från morgon till morgon: roman(Reggeltől reggelig : regény. Ill. Bozóky Mária. Budapest : Szépirodalmi Kiadó, 1955.)
  • Balaton Adventure (Balatoni kaland : elbeszélések. Budapest : Szépirodalmi Kiadó, 1956.)
  • Födelsedag (Születésnap : regény. Budapest : Szépirodalmi Kiadó, 1959.)
  • Släktingar och utomjordingar: Fransk dagbok (Rokonok és idegenek : franciaországi napló. Budapest : Gondolat, 1963.)
  • Hongrie. Budapest: Corvina, 1964.
  • Filosofen lejon: essäer (A filozófus oroszlán : esszék. Budapest : Szépirodalmi Kiadó, 1971.)
  • New York per minut: Resanteckningar (New York percről percre : útinapló. Budapest : Magvető , 1971.)
  • Rädslans skola: noveller (A félelem iskolája : elbeszélések. Budapest : Szépirodalmi Könyvkiadó. 1977.)
  • Leva för evigt: noveller (Örökké élni : elbeszélések. Budapest : Magvető - Szépirodalmi Kiadó, 1979.)
  • Don-Buda-Paris: memoarer (Don-Buda-Párizs : ​​visszaemlékezések. Budapest : Magvető Könyvkiadó, 1982.(Ser. Tények és tanúk, 0324-797X))
  • Kronans dag: artiklar (A korona napja : cikkek, vázlatok. Budapest : Szépirodalmi Könyvkiadó, 1983.)
  • Bitter-söt: berättelser, memoarer (Keser-édes : elbeszélések, visszaemlékezések. Budapest : Magvető, 1987.)

Manus

  • Vid midnatt (Éjfélkor) (1957)
  • Vilken natt (Micsoda éjszaka) (1958)
  • Det gyllene huvudet (Az aranyfej) (1963)
  • Ja (Igen) (1964)

Medlemskap

Högsta betyg

  • Ungerska frihetspriset, 2:a klass (A Magyar Szabadságrend ezüst fokozata) (1947)
  • Work Award (Munka Érdemrend) (1955,1969,1972,1979)
  • Attila József Award (József Attila-díj) (1970)
  • Folkrepubliken Ungerns statliga pris (A Magyar Népköztársaság Állami Díja II. fokozat) (1975)
  • Folkrepubliken Ungerns banerorden (A Magyar Népköztársaság Zászlórendje) (1982)

Litteratur

  • N. Pataki Mária: A Kossuth Nyomda története. Lektorálta Timkó György. Budapest, Kossuth, 1984. Boldizsár Iván lásd 178-180. sid.
  • A MAGYAR IRODALOM TÖRTÉNETE 1945-1975 III./1-2 Szerk: BÉLÁDI MIKLÓS, BODNÁR GYÖRGY, SŐTÉR ISTVÁN, SZABOLCSI MIKLÓS, AKADÉMIAI KIADÓ, BUDAPEST Länk >> 1990

Vidare information

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Iván_Boldizsár&oldid=1139085704 "