Indonesisk bylag
Bylagstiftning är en uppsättning regler angående uppförandet av regeringsbyar med hänsyn har utvecklats i olika former som behöver skyddas och bemyndigas för att bli starka, avancerade, oberoende och demokratiska för att skapa en stark grund för att genomföra styrning och utveckling mot ett rättvist och välmående samhälle. Denna lag reglerar också principen om att fastställa material, position och typ av by, byplanering, byns myndighet, bystyrning, rättigheter och skyldigheter för byn och bygemenskaper, byreglering, by och bys ekonomiska tillgångar, landsbygdsutveckling och landsbygdsutveckling, byägda företag, kooperativ by, Village Society Institute och Institute of Indigenous Village, samt utveckling och kontroll. Dessutom har denna lag också inrättats med en särskild bestämmelse som endast gäller bybefolkningen enligt kapitel XIII.
En av de mest avgörande punkterna i diskussionen om Bill Village, är relaterad till budgetanslaget för byn, i förklaringen av artikel 72.2 i Landsbygdsfinansieringen. Antalet anslag direkt till byn, som 10 procent av överföringen av medel och utanför regionen. Tänk sedan på mängden befolkning, fattigdom , område, geografiska svårigheter. Detta för att förbättra landsbygdssamhällen eftersom varje land förväntas få cirka 1,4 miljarder fond baserat på beräkningen av förklaringen att bylagen, 10 procent av området enligt statsbudgeten och överföringen till byn Rp 59 2 biljoner, tillsammans med medel från budgeten med 10 procent runt 45,4 biljoner Rp. Den totala finansieringen för byn är 104,6 biljoner Rp, som skulle delas upp i 72 tusen byar över Indonesien.
Allmänna bestämmelser
I allmänhet bestämmelserna i lag nr 32 av 2004 om regionala myndigheter anges, by eller kallas andra namn, hädanefter kallad byn är en enhet av det juridiska samfundet som har gränser som är behöriga att reglera och förvalta de lokala intressena gemenskap, baserat på deras ursprung och lokala seder erkänns och respekteras i det enhetliga regeringssystemet i Republiken Indonesien. lagen bekräftade också att det juridiska samfundets enhet är byn som har gränser som är bemyndigade att reglera och hantera regeringsärenden, lokala samhällens intressen baserade gemenskapsinitiativ och ursprunget till rättigheter eller sedvanliga rättigheter erkänns och respekteras i enhetssystemet av Republiken Indonesiens regering. Dessutom, i regeringens förordning nr 72 från 2005, inrättandet av byn endast genom en indikator på befolkningen särskiljs efter ö och blev omedelbart den definitiva byn. I den nya bylagen är en indikator på befolkningen inte längre bara på ön, utan mer detaljerade krav som befolkning större än någonsin tidigare. Om innan nog med en befolkning på 2.500 personer, med lagen om obligatorisk by på 4.500 personer och i avsaknad av lagstiftning förberedelser by för 1-3 år.
Dessutom finns det allmänna bestämmelser relaterade till ursprungsbyar, nämligen ursprungsbefolkningens enhet och deras rätt till traditionellt riktigt stilleben, oavsett om de är territoriella , genealogiska och det är funktionellt. Den är avsedd som en enhet av ursprungsbefolkningar och deras traditionella rättigheter som anses vara i enlighet med utvecklingen av samhället och en enhet av ursprungsbefolkningar och deras traditionella rättigheter i enlighet med principerna för enhetsrepubliken Indonesien. Det finns säkert en särskild bestämmelse som definierar byns existens.
Syftet med byn
Republiken Indonesiens regering bildades för att skydda alla människor i Indonesien och hela landet Indonesien, främja allmän välfärd, nationens intellektuella liv och delta i upprättandet av en världsordning baserad på frihet, evig fred , och social rättvisa .
Lag nr 25 år 2004 om nationellt utvecklingsplaneringssystem har fastställt den nationella långsiktiga utvecklingsplanen som är en översättning av syftet med Indonesiens delstatsregering. Byn har rätt till sitt ursprung och traditionella rättigheter att reglera och förvalta samhällets intressen bidrar till att förverkliga idealen om självständighet baserade på Republiken Indonesiens konstitution (1945) måste skyddas och bemyndigas för att bli stark, avancerad , oberoende och demokratiska för att skapa en solid grund för att genomföra styrning och utveckling mot en rättvis och välmående. Sålunda är syftet med bestämmelserna i byn av denna lag en vidareutveckling av de bestämmelser som avses i artikel 18 punkt (7) och artikel 18B punkt (2) i Republiken Indonesiens konstitution (1945) , nämligen :
- Ger erkännande och respekt för den befintliga byn med mångfald före och efter etableringen av Republiken Indonesien;
- Ge klarhet och rättssäkerhet om byns status i det konstitutionella systemet i Republiken Indonesien för att skapa rättvisa för alla indonesiska människor;
- byns seder, traditioner och kultur;
- Uppmuntra initiativ, rörelser och samhällsdeltagande och potentialen för utveckling av byns tillgångar tillsammans för byns välfärd;
- Byregeringen bildade en professionell, effektiv och effektiv, öppen och ansvarsfull;
- Förbättra offentliga tjänster för medborgarna för att påskynda förverkligandet av byns offentliga välfärd ;
- Öka motståndskraften hos sociala och kulturella byar för att inse att byborna kunde upprätthålla social sammanhållning som en del av det nationella försvaret ;
- Förbättra ekonomin i bysamhället samt ta itu med brister i nationell utveckling; och
- Stärka bysamhällen som ämnen för utveckling.
Se även