Immigrationsförordningar (Europeiska ekonomiska samarbetsområdet) 2016

EES-förordningar 2016
Citat Immigration (Europeiska ekonomiska samarbetsområdet) förordningar 2016
Datum
Gjord 2 november 2016
Framlagt inför riksdagen 3 november 2016
Början 1 februari 2017
Upphävd 31 december 2020
Annan lagstiftning
Upphäver/återkallar Immigration (Europeiska ekonomiska samarbetsområdet) förordningar 2006
Transponerar Direktiv 2004/38/EG
Ändrad av SI 2017/1, SI 2017/1242, SI 2018/801, SI 2019/468, SI 2019/1155
Upphävd av Immigration and Social Security Coordination (EU Drawal) Act 2020
Relaterar till European Communities Act 1972, Nationality, Immigration and Asylum Act 2002
Status: Upphävd
text till Immigration (European Economic Area) Regulations 2016 som är i kraft idag (inklusive eventuella ändringar) inom Storbritannien, från legislation.gov.uk .

Immigration (European Economic Area) Regulations 2016 , eller förkortat EEA Regulations 2016, utgjorde lagen som implementerade rätten till fri rörlighet för medborgare i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och deras familjemedlemmar i Storbritannien. Reglerna upphävdes genom lagen om samordning av immigration och social trygghet (EU-uttag) 2020 den 31 december 2020, i slutet av övergångsperioden .

Föreskrifterna gäller såsom ändrade genom följande författningsinstrument : SI 2017/1, SI 2017/1242, SI 2018/801, SI 2019/468, SI 2019/1155.

Förordningarna grundade sig på direktiv 2004/38/EG . Detta gjorde det möjligt för EES-medborgare och deras familjemedlemmar att bo och arbeta i Storbritannien utan uttryckligt tillstånd och brittiska medborgare att arbeta någon annanstans i EES. Familjemedlemmar kan ha behövt ett särskilt inresetillstånd ( EES-familjetillståndet ) för att resa in i Storbritannien.

Reglerna ersatte immigrationsförordningarna (Europeiska ekonomiska samarbetsområdet) 2006 förutom artiklarna 7A och 7B som är sparade från 2006 års regler.

Rättsligt sammanhang

EU:s rättigheter till fri rörlighet kommer ursprungligen från fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt:

Artikel 18.6

1. Varje unionsmedborgare ska ha rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorium, med förbehåll för de begränsningar och villkor som fastställs i detta fördrag och av de åtgärder som antagits för att genomföra det.

2. Om gemenskapens åtgärder skulle visa sig vara nödvändiga för att uppnå detta mål och detta fördrag inte innehåller de nödvändiga befogenheterna, får rådet anta bestämmelser i syfte att underlätta utövandet av de rättigheter som avses i punkt 1. Rådet skall besluta om i enlighet med det förfarande som avses i artikel 251.

3. Punkt 2 ska inte tillämpas på bestämmelser om pass, identitetskort, uppehållstillstånd eller någon annan sådan handling eller bestämmelser om social trygghet eller socialt skydd.

Ytterligare förtydliganden om innebörden av bland annat artikel 18 i EG-fördraget infördes genom direktiv 2004/38/EG . (Under tiden omfattas schweiziska medborgare av ett separat bilateralt avtal där de i princip behandlas på samma sätt som EES-medborgare.) Detta är grunden för Storbritanniens Immigration EEA Regulations 2006, och de efterföljande ersättningsbestämmelserna från 2016.

EU:s lagar om fri rörelse utvecklas och förändras ständigt, vilket säkerställer att dessa regler måste utvecklas ofta och detta visas av det betydande antalet ändringar som utfärdats av lagstadgade instrument från den brittiska regeringen.

Medlemsstaterna är bundna av EG-fördragen att genomföra direktiv i nationell lagstiftning. En betydande mängd rättspraxis (eller prejudikat), ofta före direktivet, och den historiska utvecklingen (se Fri rörlighet för arbetstagare ) måste också beaktas för att tolka EU-rätten korrekt. Ändå finns det oklarheter i direktivet och feltolkningar från medlemsstaternas sida, vilket kan kräva ytterligare förtydliganden genom nationella domstolar och EU-domstolen . På grund av den teleologiska tolkningen av EU-lagstiftningen förs fler situationer under EU-rättens tillämpningsområde och ger följaktligen fri rörlighet för dem som annars inte skulle ha fått dessa privilegier.

Till exempel, i Gerardo Ruiz Zambrano mot Office national de l'emploi (ONEm), ansåg EU-domstolen att vårdnadshavare utanför EES för ett barn som är unionsmedborgare skulle härleda uppehållsrätt direkt från fördraget och det skulle därför vara olagligt att vägra ett uppehållskort till denna vårdare om "sådana beslut berövar dessa barn den verkliga åtnjutandet av innehållet i de rättigheter som är knutna till ställningen som EU-medborgare". I grund och botten, eftersom barnet skulle tvingas lämna EU med sin vårdnadshavare/förälder, skulle det berövas sina egna rättigheter att röra sig och vistas fritt inom medlemsstaterna, den situationen skulle strida mot EU-lagstiftningen och därför är EU:s rättigheter. utvidgas till vårdaren. Dessa situationer beaktas enligt förordning 16 .

Terminologi och tillämpningar

EES-förordningarna definierar ett antal termer utöver termerna i direktiv 2004/38.

Terminologi
EES-förordningar Direktiv 2004/38 Menande
EES-familjetillstånd Visum Inresetillstånd för icke-EES-medborgare
Utökade familjemedlemmar Förmånstagare Andra familjemedlemmar eller anhöriga, partner i ett varaktigt förhållande
Ansökningar
Ansökan Sökande Resultat giltig för
VAF5 utanför EES EES-familjetillstånd 6 månader
EES1 EES Registreringsbevis 5 år eller planerad vistelsetid om kortare
EES2 utanför EES Uppehållskort 5 år eller planerad vistelsetid om kortare
EES3 EES Permanent uppehållskort Ingen gräns
EES4 utanför EES Permanent uppehållskort 10 år

Kärna och utökade familjemedlemmar

Definitionen av kärnfamiljemedlem (av en EES-medborgare) omfattar endast en make eller partner, barn under 21 år eller beroende barn oavsett ålder och beroende föräldrar. En person utanför denna definition (särskilt ogifta partner) kan falla under kategorin "utvidgad familjemedlem". Dessa inkluderar anhöriga till EU-medborgarna, medlemmar av hushållet och en partner i ett "varaktigt förhållande". Medan direktiv 2004/38 kräver att medlemsstaterna "underlättar inresa" för utökade familjemedlemmar, är detaljerna inte definierade och direktivet verkar inte ge några rättigheter till utökade familjemedlemmar.

Brittiska regler angav specifika kriterier för utökade familjemedlemmar, inklusive ogifta och samkönade partners. När en utökad familjemedlem har fått ett EES-familjetillstånd, uppehållskort eller uppehållsintyg, betraktades de enligt brittiska regler som familjemedlemmar enligt definitionen i regel 7(3).

brittiska medborgare

EU:s rättigheter till fri rörlighet gällde i allmänhet inte familjemedlemmar till brittiska medborgare när de är bosatta i Storbritannien: detta är känt som den "helt interna regeln". Familjemedlemmar till brittiska medborgare förväntas ansöka enligt den nationella immigrationslagstiftningen (kallad "Immigration Rules") som är åtskilda från genomförandet av den europeiska lagen ("EES-förordningarna"). Detta kan leda till situationer där familjemedlemmar till EU-medborgare behandlas mer fördelaktigt än brittiska medborgares.

Till exempel var ansökningar om 2,5-årig ledighet för att stanna som make enligt immigrationsreglerna över £1000 under en 2,5-årsperiod, med en extra NHS-tilläggsavgift på £250; sökanden måste ha godkänts i ett engelska språktest; sponsorn behövde visa ett minimiinkomstkrav på cirka 18 000 pund per år; och det fanns ingen tillgång till offentliga medel som arbetslöshetsersättning. Däremot kostade en ansökan enligt EES-förordningarna 65 pund och var giltig i 5 år, och sökanden hade tillgång till offentliga medel så länge som deras sponsor fortsatte att utöva rättigheterna till fri rörlighet.

De primära situationerna där brittiska medborgare ansågs vara EU-medborgare i bosättningssyfte definierades i förordning 9 , den vanligaste situationen var känd som Surinder Singh-vägen till medborgarskap, vilket var där den brittiska medborgaren bodde och utövade rättigheter för fri rörlighet i en annan EU-stat innan han återvände till Storbritannien.

Även om det var möjligt att byta från den brittiska lagen till den europeiska lagen, ställde detta om klockan för att få permanent uppehållstillstånd. Den rättsliga situationen för utökade familjemedlemmar under detta byte var osäker, eftersom de måste följa båda lagarna. Att byta från europeisk lag till brittisk lag var möjlig först efter att EES-medborgaren hade bosatt sig i Storbritannien. [ citat behövs ] EES-medborgaren bosattes när de hade uppnått permanent uppehållstillstånd.

externa länkar

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Immigration_(European_Economic_Area)_Regulations_2016&oldid=1075795943 "