Hungerfordia (alg)
|
Hungerfordia Tidsintervall:
|
|
|---|---|
| Vetenskaplig klassificering | |
| Rike: | Plantae |
| Division: | incertae sedis |
| Släkte: |
† Hungerfordia Fry and Banks, 1955 |
| Typ art | |
|
Hungerfordia dikotom Fry och Banks, 1955
|
|
Hungerfordia är ett släkte av förmodade marina alger som först beskrevs av Fry och Banks 1955 när de beskrev Hungerfordia dichotoma från sena devonska skikten. Den har tolkats som en trolig brun ( Phaeophyte ) alg men möjligheten att den representerar en röd ( Rhodophyte ) alg är inte utesluten - den taxonomiska utmaningen är att moderna röda och bruna alger är differentierade på basis av färg och cellstruktur som är inte bevarad i den fossila taxan (Hiller och Gess, 1996, Gess och Whitfield). Douglas och Jell (1985) föreslog att Buthotrephis trichotoma och B. divaricata dessutom skulle överföras från Buthotrephis till Hungerfordi a. Ytterligare en art, Hungerfordia fionae från Sydafrikas sena devon, är känd från det största provet, vars analys tyder på att variationer som används för att skilja mellan H. dichotoma och H. trichotoma kan representera tillväxtvariationer som beror på ett enda taxon. Fossiler från Hungerfordia fionae är ännu bara registrerade från Waterloo Farm lagerstätte i Makhanda, Eastern Cape , Sydafrika och nämndes första gången i litteraturen 1991 som "ändflikiga alger" av Fiona Taylor. Med ytterligare utgrävningar, under efterföljande år, har hundratals exemplar av Hungerfordia samlats in, som är inrymda i Devonian Ecosystems Laboratory, Albany Museum i Makhanda, Eastern Cape - (med ytterligare goda exempel som fortfarande läggs till samlingen under pågående utgrävningar (2021) ) av forskargruppen för Devonian Ecosystems Project). Hungerfordia fionae består av dikotoma yxor och skiljer sig från andra arter genom förekomsten av små knoppliknande bihang längs kanterna, som finns bevarade i en minoritet av exemplar, och som oftare kan ha fällts under livet eller under transport. Dessa har jämförts med knoppar som producerats under den fertila fasen av moderna Rhodophyte alger. Man tror att H. fionae troligen levde i den mer marina dominerade delen av Waterloo Farms mynningssystem och drevs vidare in i flodmynningens sjösystem genom tidvattenverkan. Här bevarades de i stort antal på grund av anoxiskt bottenvatten och stilla vattenförhållanden som möjliggjorde ovanligt bevarande av mjuka vävnader. De bevaras ofta tillsammans med karofytalger, representativa för färska till brackförhållanden, vilket visar de dynamiska salthalterna i flodmynningsmiljön, såväl som fragment av landväxter och flodmynningsfauna.
Beskrivning
Hungerfordia fionae kan kännetecknas av sina talloidgrenar med rundade ändar som bär knoppliknande enationer (eller utväxter) runt kanterna. Exemplaren har en medelstorlek på 60 mm långa och 60 – 65 mm breda. Trots att de är ofullständiga, antyder exemplar en struktur med fyra blad som uppstår från två tätt åtskilda initiala bifurkationer. Grenarna är 3–4 mm med bifurkationer som förekommer med ojämna mellanrum och ofta cirka 15 mm från varandra men ibland med försumbara eller ännu större mellanrum. Antalet bifurkationer kan vara upp till sju. En egenskap som skiljer Hungerfordia fionae från andra liknande arter är förekomsten av cirkulära knoppliknande drag som tros vara reproduktiva strukturer.