Hans-Joachim Hessler
Hans-Joachim Hessler (tyska: Heßler, född Recklinghausen ) är en tysk kompositör, musiker och musikforskare . Idag bor han i Duisburg och Diemelsee . Som nutida kompositör tillskriver han sitt arbete i skrivande och komposition till den musikaliska postmodernismens epok .
7 januari 1968 iLiv
Han studerade musikteori vid universitetet i Münster och sedan, från 1990 till 1997, skolmusik och tysk litteratur vid dagens tekniska universitet i Dortmund . Utbildningen i konst fick han av bland andra Werner Seiss och Bob Degen , i orgeln av bland andra Karl Weyers och Thomas Gabriel , och i komposition av bland andra Heribert Buchholz och Thomas Stanko. 2008 fick han den akademiska examen som doktor i filosofi från University of Music and Performing Arts, Graz .
Arbete
Polystilistik och gränsöverskridande av alla slag är en grundläggande egenskap hos Hesslers arbete.
Mycket av Hesslers arbete verkar vara influerat av den postmoderna tänkaren Jean-François Lyotards filosofiska skrifter ; till exempel hans kammarmusikstycken " Aktualisierungszwang " [tvång för aktualisering] och " Tonregelsystem 189 " [system för ljudreglering 189], som särskilt behandlar Lyotards evenemangsfilosofi, samt orkesterserien " Le Différend XVII-XXIII ", som är tillägnade hans filosofiska huvudverk med samma titel.
Från början av sin karriär och framåt har Hessler lagt särskild vikt vid musikavbrott och konfigurationen av övergångar mellan de olika genrerna och stilarna. Under mitten av 1980-talet läser till exempel programmet för Flax-Trio, som Hessler tillhörde som bildande medlem, pianist och keyboardspelare: "Med glädje rivs gränserna mellan helt olika musikstilar, dessa är sedan sönderdelas i enstaka stycken, absorberas och förs tillbaka till lyssnaren i helt nya former." Denna kompositionsteknik, som Hessler i sin lutning på Frank Zappa kallar "konceptuell diskontinuitet", markerar markant hans produktion fram till idag.
Skriva (urval)
Hur nära teori och praktik är, kan ses i Hesslers överföring av teorin om intensiteter till praktiken av musik i hans bok om Jean-François Lyotard . Intensitetsteorin innebär att vid konflikt mellan två diskurser, eller snarare, under övergången från den ena diskursen till den andra, uppstår intensiva känslor. Boken bär titeln Philosophie der postmodernen Musik .
Det faktum att inte bara Pierre Boulez , utan även Madonna behöver beaktas under rubriken samtida musik, blir tydligt i Hesslers posthistoriska överväganden i relation till "musikens försvinnande" (orig. " Das Verschwinden der Musik ")
I sin omfattande avhandling " Der zornige Baron " visar Hessler bland annat att musikern och kompositören Charles Mingus enligt hans uppfattning också kan inordnas under idealtypen av "konceptuell diskontinuitet".
Politiskt engagemang
Hessler tolkar en av de mest betydelsefulla nyckeltexterna om diskussionen kring postmodernismen " Überquert die Grenze, schließt den Graben! " (Kor över gränsen, stäng skyttegraven!) av Leslie Fiedler i betydelsen ett utbildningsmandat för konstnärer och som ett förhandlat en övertygad demokrats överenskommelse om att bidra, även på området för samtida musik, till att övervinna elit- och masskultur.
Katalog över verk (urval)
Piano fungerar
- Adagio e molto espressivo (1992)
- Allegro vivace (1992)
- Claude und der ungerade Takt [Claude och det ojämna beatet] (1994)
- Quasi Fuga (1992)
- SLY (1994)
- Verschwindungen Über-ES (1999)
- 10 lateinamerikanische Kompositionen [10 latinamerikanska kompositioner] (2003)
- 10 vältempererade framträdanden av Blues (2003)
Orgelverk
- ACDEB (2006)
- Dance Macabre (2003)
- DSCA (2009)
- Evocationen Nr.1 & Nr.2 [Evocations Nr. 1 & Nr. 2] (1995)
- GFHAE (2006)
- Impressionen Nr.1 & Nr.2 [Impressions No. 1 & No. 2] (1995)
- Irritationen 1 [Irritations 1] (2003)
- Radierungen [Raderingar] (2000)
Kammarmusik
- Aktualisierungszwang für Klavier, Kontrabass und Violine [Tvång för aktualisering för piano, kontrabas och violin] (1997)
- Bitte stehen lassen für Kontrabass und Bassklarinette [Vänligen låt stå för kontrabas och basklarinett] (1987)
- CHANFLAX für Kontrabass, Bassklarinette und Klavier [CHANFLAX för kontrabas, basklarinett och piano] (1988)
- Continuum contra Punctum für Klavier, Kontrabass, Violine und Marimbaphon [Continuum contra Punctum för piano, kontrabas, fiol och marimbafon] (1997)
- Der Bilderbuchmond für Stimme und Klavier (1994)
- Ein leerer Traum des Glücks für Stimme, Sopransaxophon und Klavier (1994)
- Erwachen für Stimme, Sopransaxophon und Klavier [Awakening för röst, sopransax och piano] (1992)
- Immer schön lächeln für Kontrabass, Bassklarinette und Klavier [Fortsätt le för kontrabas, basklarinett och piano] (1987)
- Methexis I–VII för 3 violiner, kontrabas, 2 tromboner, trumpet, flöjt, klarinett, vibrafon, timbal, dragspel, piano och röst (1994)
- Sechs Diskurse für Violine solo [Sex diskurser för violinsolo] (1997)
- Tanz im Vogelkäfig nr 2 (Satirisk dans) für Streichquartett mit Nebeninstrumenten [Dans i fågelburen nr 2 (Satirisk dans) för stråkkvartett med sidoinstrument] (2004)
- Tonregelsystem 189 für Klavier, Kontrabass, Violine und Marimbaphon [Ljudregleringssystem 189 för piano, kontrabas, violin och merimbafon] (1997)
Orkesterverk
- HALB! (Hommage à Leonard Bernstein, 2000)
- Le Différend XVII (1997)
- Le Différend XXI (1997)
- Le Différend XXIII (1997)
- Nabuli Tintin (1999)
- Pittoreska scenerier: The Musical Journey Of Anna And Her Magical Flute (2005)
- Sarabanda (2010)
- WTC – Meditatio Pacis – Invocatio Pacis (vid tillfället den 11 september 2001)
Teatermusik
- Marat/Sade (1996)
- Requiem für einen Spion [Requiem for a spion] (1994)
- ruhr .mensch! (2003)
Improvisationer
- Canción del Emperador (2009)
- Kalejdoskop nr 1 (1999)
- Spiegel im Spiegel [Mirror in the mirror] (2008)
- Tanz auf dem Vulkan [Dans på vulkanen] (2006)