Gertrudis Gómez de Avellaneda

Gertrudis Gómez de Avellaneda
Gertrudis Gómez de Avellaneda by Federico Madrazo, 1857
Gertrudis Gómez de Avellaneda av Federico Madrazo , 1857
Född

María Gertrudis de los Dolores Gómez de Avellaneda y Arteaga 23 mars 1814 Puerto Príncipe (dagens Camagüey ), Kuba
dog
1 februari 1873 (1873-02-01) (58 år) Madrid , Spanien
Pseudonym La Peregrina
Ockupation författare, poet, romanförfattare, dramatiker
Språk spanska
Nationalitet spanska - kubanska
Genre Romantik
Anmärkningsvärda verk Sab (roman)
Make
Pedro Sabater, Domingo Verdugo och Massieu
Partner
Ignacio de Cepeda y Alcalde, Gabriel García Tassara
I detta spanska namn är det första eller faderns efternamn Gómez de Avellaneda och det andra eller moderns efternamnet är Arteaga .

Gertrudis Gómez de Avellaneda y Arteaga (23 mars 1814 – 1 februari 1873) var en spansk kubansk författare från 1800 -talet. Född i Puerto Príncipe , nu Camagüey , bodde hon på Kuba tills hon var 22. Hennes familj flyttade till Spanien 1836, där hon började skriva som La Peregrina ( Pilgrimen ) och bodde där till 1859, då hon flyttade tillbaka till Kuba med henne andre man till sin död 1863, varefter hon flyttade tillbaka till Spanien. Hon dog i Madrid 1873 av diabetes vid 58 års ålder.

Hon var en produktiv författare och skrev 20 pjäser och många dikter. Hennes mest kända verk är dock antislaveriromanen Sab , publicerad i Madrid 1841. Den självbetitlade huvudpersonen är en slav som är djupt förälskad i sin älskarinna Carlota, som är helt omedveten om sina känslor för henne.

Liv

Tidigt liv

María Gertrudis de los Dolores Gómez de Avellaneda y Arteaga föddes den 23 mars 1814 i Santa María de Puerto Príncipe, som ofta bara kallades för Puerto Príncipe och som nu är känd som Camagüey . Puerto Príncipe var en provinshuvudstad i centrala Kuba på Avellanedas tid, och Kuba var en region i Spanien. Hennes far, Manuel Gómez de Avellaneda y Gil de Taboada, hade anlänt till Kuba 1809 och var en spansk sjöofficer med ansvar för hamnen i Nuevitas . Hennes mor, Francisca María del Rosario de Arteaga y Betancourt, var en criolla med uppstigningar från Baskien och Kanarieöarna , medlem av den rika familjen Arteaga y Betancourt, som var en av de mest framstående och viktiga familjerna i Puerto Príncipe. Avellaneda var det första av fem barn från hennes föräldrars äktenskap, men bara hon och hennes yngre bror Manuel överlevde barndomen.

Träsnitt av Gertrudis Gómez de Avellaneda

Hennes far dog 1823 när hon var nio år gammal, och hennes mor gifte om sig tio månader senare med Gaspar Isidoro de Escalada y López de la Peña, som var en spansk överstelöjtnant utstationerad i Puerto Príncipe. Avellaneda ogillade honom starkt och tyckte att han var för sträng; hon var glad när han var stationerad hemifrån. Från det att hennes mamma gifte om sig tills hon lämnade Kuba för Spanien såg Avellaneda bara sin styvfar två eller tre månader om året. Hon hade två äldre halvsyskon från sin fars första äktenskap som hette Manuel och Gertrudis, en yngre bror som också hette Manuel, och tre yngre halvsyskon från sin mors äktenskap med Escalada: Felipe, Josefa och Emilio. Lite är känt om Avellanedas förhållande till hennes äldre halvsyskon, förutom att de bodde någon annanstans. Hennes yngre bror Manuel var hennes favorit, och hon var ansvarig för sina tre yngre halvsyskon.

När hon var 13 år gammal var hon förlovad med en avlägsen släkting som var en av de rikaste männen i Puerto Príncipe. Hennes morfar lovade henne en femtedel av sin egendom om hon gick igenom detta äktenskap, som han själv hade ordnat. Vid 15 års ålder bröt hon den förlovningen mot sin familjs vilja, och som ett resultat blev hon utanför sin farfars testamente. (Hennes farfar dog 1832, när hon var 17 eller 18.) Man tror att denna traumatiska upplevelse underblåste hennes hat mot arrangerade äktenskap och patriarkala auktoriteter och hennes tro att gifta kvinnor i huvudsak var slavar. Hennes motvilja mot äktenskap berodde också på det olyckliga äktenskapet med hennes kusin Angelita, som var hennes enda vän efter att hon vägrade att gifta sig med mannen som hennes familj hade valt åt henne.

Avellaneda var, som hon själv erkänner, ett bortskämt barn, eftersom hennes familjs slavar gjorde alla sysslor. Hon hade mycket fritid, som hon brukade läsa glupskt. En av hennes lärare var den kubanske poeten José María Heredia .

Flytta till Spanien

År 1836 hade Escalada blivit tillräckligt bekymrad över möjligheten av ett slavuppror att han övertalade sin fru att sälja av sin egendom och sina slavar och flytta familjen från Kuba till Spanien. Avellaneda, nu 22, stödde idén eftersom hon ville träffa sin fars släktingar i Andalusien . Familjen seglade mot Europa den 9 april 1836 och anlände till Bordeaux , Frankrike två månader senare. De tillbringade 18 dagar där innan de seglade till A Coruña i Galicien , Spanien. De stannade i A Coruña med Escaladas familj i två år. Avellaneda bjöds in i några framstående sociala kretsar i Galicien och förlovades 1837 med Francisco Ricafort, son till Mariano Ricafort , Galiciens generalkapten vid den tiden. Hon gifte sig dock inte med honom, eftersom hon hade bestämt sig för att inte gifta sig förrän hon var ekonomiskt oberoende, och hennes styvfar undanhöll hennes arv. När Francisco skickades för att slåss i Carlist-krigen lämnade hon Galicien för att åka till Sevilla med sin yngre bror Manuel; hon skulle aldrig se honom igen. Hon var glad över att lämna Galicien, eftersom hon kritiserades av galiciska kvinnor för hennes vägran att utföra manuellt arbete och för hennes kärlek till studier. Hon ogillade också det fuktiga klimatet och bristen på kulturliv.

I provinsen Sevilla i Andalusien besökte hon Constantina , där hennes fars familj bodde. 1839, kort efter sin ankomst till Sevilla, träffade hon och blev djupt förälskad i Ignacio de Cepeda y Alcalde, en rik, välutbildad och socialt framstående ung man. Den första mannen som Avellaneda hade en älskad var Ignacio de Cepeda, som var i fokus för många av hennes skrifter, främst kärleksbrev. (Det fanns totalt fyrtio kärleksbrev, som sträckte sig från 1839 till 1854. Efter hans död ärvde och publicerade hans änka dem.) Hon skrev också en självbiografi till honom i juli 1839. Avellanedas biografer har förlitat sig för mycket på detta konto för information om henne tidigt liv, som det skrevs för ett specifikt syfte: att göra ett gott intryck på Cepeda. Till exempel sa hon att hon var yngre än hon egentligen var eftersom Cepeda var två år yngre än henne, och hon ville få sig själv att se så ung ut som möjligt. På grund av det överdrivna beroendet av denna partiska källa, är få detaljer kända med säkra om de första 22 åren av hennes liv. Självbiografin som skrevs till Cepeda var den andra av de fyra självbiografier hon skrev under sin livstid; de övriga tre skrevs 1838, 1846 respektive 1850. Även om hon älskade Cepeda mycket, ville han inte fortsätta ett äktenskap med henne. En anledning som han gav var att hon inte var rik nog. Han gav också anledning till att hon inte var tillräckligt kvinnlig och angav att hon var mer verbal än borde vara och ofta var för aggressiv för en kvinna från 1800-talet. Efter att hennes förhållande med Cepeda upphörde åkte hon till Madrid.

I Madrid hade hon ett antal tumultartade kärleksaffärer, några med framstående författare förknippade med spansk romantik. Hennes affärer omfattade flera förlovningar med olika män. Där träffade hon och hade en affär med Gabriel Garcia Tassara. Han var också en poet från Sevilla. 1844 fick hon en dotter utom äktenskap med Tassara. Strax efter att barnet föddes lämnade Tassara henne och barnet och vägrade att kalla henne sin dotter. Bebisen dog flera månader senare. Detta gjorde Avellaneda förkrossad på höjden av sin karriär.

Avellaneda gifte sig snart med en yngste man, don Pedro Sabater, som arbetade för Cortes och var mycket rik. Han var också författare och skrev många dikter till sin fru. De gifte sig den 10 maj 1846. Sabater var extremt sjuk i vad man trodde var cancer. Han dog kort efter deras äktenskap och lämnade Avellaneda förkrossad. Som ett resultat gick hon in i ett kloster direkt efter hans död och skrev en pjäs kallad Egilona som inte fick så bra recensioner som hennes förra hade.

I januari 1853 försökte hon skriva in sig i Royal Academy efter att en plats som tillhörde en död vän, Juan Nicasio Gallego , till henne blev ledig. Även om hon var beundrad av många, innebar det att vara kvinna att det inte var hennes plats att skriva offentligt. Hon kom från en överklassfamilj av rikedom och erkännande, det gav henne inte den berömmelse hon önskade av att skriva så lätt. Medan alla män i akademin var medvetna om hennes verk och fascinerades av dem, gav de henne inte rätt att komma in, enbart på grund av att hon var kvinna.

Återvänd till Kuba

Gertrudis Gómez de Avellaneda

Hon gifte om sig den 26 april 1855 med en överste, don Domingo Verdugo y Massieu. 1859, på grund av hennes mans skador, flyttade de från Madrid tillbaka till Kuba, där båda föddes. De var nära Francisco Serrano , som var Kubas generalkapten vid den tiden. När hon kom till Kuba blev hon varmt välkomnad med konserter, fester och musik. Kort efter deras ankomst försämrades Verdugos hälsa och han dog slutligen den 28 oktober 1863. Detta lämnade henne i svår nöd, och hon bestämde sig för att återvända till Madrid efter några besök i New York, London, Paris och Sevilla.

Sista åren och döden

Hon bodde i Madrid sina sista år. Hennes bror Manuel dog 1868. Hon publicerade den första volymen av sina samlade litterära verk ( spanska : Obras literarias ), och utelämnade romanerna Sab och Dos mujeres .

58 år gammal dog hon den 1 februari 1873 i Madrid, men hon begravdes i Sevilla tillsammans med sin bror Manuel.

Litterära verk

Al partir


















¡Perla del mar! ¡Estrella de Occidente! ¡Hermosa Kuba! Tu brillante cielo la noche cubre con su opaco velo como cubre el dolor mi triste frente. ¡Voy a partir!...La chusma diligente para arrancarme del nativo suelo las velas iza, y pronto a su desvelo la brisa acude de tu zona ardiente. ¡Adiós, patria feliz, edén querido! ¡Doquier que el hado en su furor me impela, tu dulce nombre halagará mi oído! ¡Adiós¡... Ya cruje la turgente vela... El ancla se alza... el buque, estremecido, las olas corta y silencioso vuela!


Al partir På att lämna

















Havets pärla! Occidentens stjärna! Härligt Kuba! Nattens grumliga slöja Dras över himlens ljuvliga spår, Och jag faller för sorgens förtjusning. Nu åker jag! …När det gäller deras arbete böjt, Besättningsmännen nu anfaller deras uppgifter, För att utrota mig från mitt hem, de hissar seglet För att fånga de brinnande vindar som du har sänt. Farväl, min Eden, land så kärt! Vad än i dess raseri ödet nu sänder, ditt kära namn kommer att pryda mitt öra! Farväl!... Ankaret från havet stiger, seglen är fulla... Fartyget bryter klart, Och med mjuka tysta rörelser, vågar och vatten vänder sig. 4

Gomez de Avellaneda fick ofta beröm eller skys för sina litterära verk. Hon skrev dikter, självbiografier, romaner och pjäser. Under 1840- och 1850-talen var hon mest känd för sina skrifter. Hon hade andra kvinnliga rivaler i skrivandet som Carolina Coronado och Rosalia de Castro men ingen av dem fick så mycket beröm som Gomez de Avellaneda fick av hennes litterära verk. Hon inspirerade både män och kvinnor med sina berättelser om kärlek, feminism och en föränderlig värld.

Hennes poesi består av stilar inom latinamerikansk poesi från sen nyklassicism till romantik. Hennes verk är influerade av några av de stora franska, engelska, spanska och latinamerikanska poeterna. Hennes dikter speglar hennes livserfarenheter inklusive hennes rebelliska attityd och självständighet i ett mansdominerat samhälle (som betraktar sig själv som en kvinnlig författare); känsla av ensamhet och exil från sitt Kuba (angående hennes kärlek till Kuba); och melankoli och depression (beträffande hennes hjärtbrutna angelägenheter). Hennes poesi omger teman Kuba, kärlek och erotik, själva poesin, neoklassiska begrepp, historiska referenser, religion, filosofiska meditationer, personliga och offentliga tillfällen och poetiska porträtt.

Temat för Kuba är uppenbart i hennes dikt "Al partir" ("Att lämna"), som var 1836 när la Avellaneda var på båten som lämnade Kuba till Spanien. Det är en sonett om hennes kärlek till Kuba och återspeglar hennes känslor när hon reste.

Romaner

Den mest kontroversiella och första roman hon skrev, Sab , publicerades 1841. Denna roman kan jämföras med Uncle Tom's Cabin på så sätt att båda romanerna är litterära protester mot utövandet av slaveri. Sab handlar om en kubansk slav, som heter Sab, som är kär i Carlota, sin herres dotter. Carlota (hjältinnan) gifter sig med en rik vit engelsman, Enrique Otway. Boken betonar Sabs moraliska överlägsenhet gentemot de vita karaktärerna. Detta beror på att hans själ är ren medan engelsmannens affärsintressen är hans främsta angelägenhet. Enriques och hans fars företag ställs mot Carlotas familj ingenio (sockerrörsplantagen) som är på tillbakagång eftersom Carlotas far är av god natur, vilket betyder att han inte kan vara en bra affärsman.

Sab förbjöds på Kuba för dess okonventionella inställning till samhället och dess problem. Avellanedas verk ansågs vara skandalösa på grund av hennes återkommande teman om kärlek mellan olika raser och samhällets splittringar. Faktum är att Sab kunde betraktas som ett tidigt exempel på negrismo, en litterär tendens när vita kreolska författare avbildade svarta människor, vanligtvis med en gynnsam hållning. Denna typ av skrivande odlades ofta av kvinnliga författare som kanske hävdade, som Gómez de Avellaneda var, att det fanns en parallell mellan det svarta tillståndet och det kvinnliga tillståndet. Två andra kreolska kvinnor som odlade negrista-fiktion var argentinskan Juana Manuela Gorriti ( Peregrinaciones de una alma triste & El ángel caído ) och peruanen Teresa González de Fanning vars Roque Moreno målar upp en mindre sympatisk hållning till svarta och mulatter. Naturligtvis Harriet Beecher Stowes farbror Toms stuga också förstås i detta ljus.

Två kända dikter var från hennes kärleksbrev till Ignacio de Cepeda. Båda kallades "A él" ("Till honom"). Dikterna speglar hennes tema om kärlek till Cepeda. Den första dikten, mycket längre och mer komplex än den andra, handlar om hennes hopp om att vara med Cepeda. Men eftersom Cepeda inte ville ha ett engagerat förhållande med henne och gifte sig med en annan kvinna fick det la Avellaneda att lida. Som ett resultat handlar den andra dikten om deras sista avbrott, hennes resignation till deras förhållande.

Källa: John Charles Chasteen, "Born in Blood and Fire, A Concise History of Latin America"

Arv

Det har diskuterats mycket om Gertruds Gómez de Avellaneda är en kubansk eller spansk författare. Hon ses allmänt som "symbolen för den romantiska poeten, den tragiska hjältinnan som höjs till allmänt bifall och ändå, privat, är bittert olycklig." Oavsett exaktheten i denna bild är det tydligt att hon aktivt främjade den under sitt liv och att många inflytelserika kritiker och beundrare fortsatte att främja denna bild av Avellaneda efter hennes död. Mycket av hennes verk läses också ur ett biografiskt perspektiv på grund av den postuma publiceringen av hennes kärleksbrev till Ignacio Cepeda, till den grad att hennes liv har överskuggat den bredare kulturella betydelsen av hennes litterära produktion.

Se även

Fotnoter

Anteckningar

Citat

  •   Chang-Rodríguez, Raquel; Filer, Malva E. (2013). Voces de Hispanoamérica: antología litterary (på spanska) (4:e upplagan). Cengage Learning. s. 161–162. ISBN 978-1111837921 .
  •   Davies, Catherine (2001). "Introduktion". Sab . Spanska texter. Manchester University Press. ISBN 978-0719057069 .
  •   Gómez de Avellaneda, Gertrudis (1993). "Självbiografi". Sab och självbiografi . Texas Pan American Series. Översatt av Scott, Nina M. University of Texas Press. s. 1–23. ISBN 978-0-292-70442-8 .
  •   Scott, Nina M. (1993). "Introduktion". Sab och självbiografi . Texas Pan American Series. University of Texas Press. ISBN 978-0-292-70442-8 .

Vidare läsning

Albin, María C., Megan Corbin och Raúl Marrero-Fente. "Gertrudis den store: Första abolitionist och feminist i Amerika och Spanien." Genus och litteraturens politik: Gertrudis Gómez de Avellaneda. Ed. María C. Albin, Megan Corbin och Raúl Marrero-Fente. Hispanic Issues On Line 18 (2017): 1–66. Webb.

Albin, María C., Megan Corbin och Raúl Marrero-Fente. "En transnationell figur: Gertrudis Gómez de Avellaneda och amerikansk press." Genus och litteraturens politik: Gertrudis Gómez de Avellaneda. Ed. María C. Albin, Megan Corbin och Raúl Marrero-Fente. Hispanic Issues On Line 18 (2017): 67–133. Webb. https://cla.umn.edu/hispanic-issues/online

  • Albin, Maria C. Género, poesía y esfera pública: Gertrudis Gómez de Avellaneda y la tradición romántica . Madrid: Trotta, 2002.
  • Albin, Maria C. "El costumbrismo feminista: los ensayos de Gertrudis Gómez de Avellaneda." Anales de Literatura Hispanoamericana . vol. 36 (2007): 159-170. Denna artikel undersöker "La dama de gran tono" (1843).
  • Albin, Maria C. "Romanticismo y fin de siglo: Gertrudis Gómez de Avellaneda y José Martí." i La literatura iberoamericana en el 2000. Balances, perspectivas y prospectivas , Ed. Carmen Ruíz Barrionuevo. Salamanca: Universidad de Salamanca, Spanien, 2004.
  • Albin, Maria C. "El genio femenino y la autoridad literaria: "Luisa Molina" de Gertrudis Gómez de Avellaneda." Atenea 490 (2004): 115-130.
  • Albin, Maria C. "El cristianismo y la nueva imagen de la mujer: la figura histórica de María en los ensayos de Gertrudis Gómez de Avellaneda." I Perspectivas transatlánticas. Estudios coloniales hispanoamericanos . Ed. Raúl Marrero-Fente. Madrid: Verbum, 2004. 315-353.
  • Albin, Maria C. "Paisaje y política en la poesía de Gertrudis Gómez de Avellaneda." Romance Notes XLI (2000): 25-35.
  • Albin, Maria C."Fronteras de género, nación y ciudadanía: La Ilustración. Album de las Damas (1845) de Gertrudis Gómez de Avellaneda." i Actas del XIII Congreso de la Asociación Internacional de Hispanistas . Madrid: Castalia, 2000. 67-75. Den här artikeln undersöker "Capacidad de las mujeres para el gobierno" (1845).
  • Albin, Maria C. "Género, imperio y colonia en la poesía de Gertrudis Gómez de Avellaneda." Romance Languages ​​Annual 10 (1999): 419-425.
  • Albin, Maria C. "La revista Album de Gómez de Avellaneda: La esfera pública y la crítica a la modernidad." Cincinnati Romance Review 14 (1995): 73-79.
  • Albin, Maria C."Ante el Niágara: Heredia, Sagra, Gómez de Avellaneda y el proyecto modernizador" i Tradición y actualidad de la literatura iberoamericana , Ed. Pamela Bacarisse. Vol.1. Pittsburgh: University of Pittsburgh Press, 1995. 2 vols. 69-78.
  •   Gómez de Avellaneda, Gertrudis. Cuadernillos de viaje y La dama de gran tono . Sammanställning, introduktion och anteckningar Manuel Lorenzo Abdala. Los libros de Umsaloua, Sevilla, 2014. ISBN 978-84-942070-5-1
  • Castagnaro, R. Anthony. Den tidiga spanskamerikanska romanen . New York: Las Americas, 1971; "The Anti-Slavery Theme", 157-168.
  • Engle, Margarita. Blixtdrömmaren: Kubas största avskaffare . Boston: Houghton Mifflin Harcourt, 2013.
  • Fernández-Medina, Nicolás. " The Artful Provocateur: Avellaneda's Sab in Readings of Nation, Race and Color ," Torre de Papel XII.3 (2002): 36-48.
  • Fox-Lockert, Lucía. "Gertrudis Gómez de Avellaneda: Sab (1841)". Kvinnliga romanförfattare i Spanien och spanska Amerika . Metuchen, NJ: The Scarecrow Press, 1979.
  • Gold, Janet N. "Det kvinnliga bandet: Victimization and Beyond in the Romans of Gertrudis Gómez de Avellaneda". Spansk-amerikansk litteratur: Från romantik till "modernism" i Latinamerika . Eds. David William Foster & Daniel Altamiranda. New York: Garland Publishing Co., 1997: 91-98.
  • Harter, Hugh. A. Gertrudis Gómez de Avellaneda. Boston: Twayne Publishers, 1981.
  • Harter, Hugh. A. "Gertrudis Gómez de Avellaneda". Spanskamerikanska kvinnliga författare . Ed. Diane E. Marting. Westport: Greenwood Press 1990, s. 210–225.
  • Hart, Stephen M. "Är kvinnors skrivande i spanska Amerika könsspecifikt?" MLN 110 (1995): 335-352. Undersöker Gómez de Avellaneda i ett sammanhang med andra latinamerikanska kvinnliga författare.
  • Kirkpatrick, Susan. "Feminisera det romantiska ämnet i berättelsen: Gómez de Avellaneda". Las Románticas: Kvinnliga författare och subjektivitet i Spanien, 1835-1850 . Berkeley: University of California Press, 1989.
  • Kirkpatrick, Susan. "Gómez de Avellaneda's Sab: Gendering the Liberal Romantic Subject". I det feminina läget: Essays on Hispanic Women Writers . Eds, Noel Valis och Carol Maier. Lewisburg: Bucknell University press, 1990: 115-130.
  • Lazo, Raimundo. Gertrudis Gómez de Avellaneda. Havanna, Kuba: Editorial Porrúa, SA, 1972.
  • Lindström, Naomi. Tidig spansk-amerikansk berättelse . Austin: University of Texas Press, 2004; sobre Gomez de Avellaneda, 99-103.
  • Mata-Kolster, Elba. "Gertrudis Gómez de Avellaneda (1814-1873)". Latinamerikanska författare . Vol. I. Ed. Solé/Abreu. NY: Charles Scribners söner, 1989, s. 175–180.
  • Miller, Beth. "Gertrude den stora: Avellaneda, nittonhundratalets feminist". Kvinnor i latinamerikansk litteratur, ikoner och fallna idoler . Ed. Beth Miller. Berkeley: University of California Press, 1983.
  • Pastor, Brígida. "A Romance Life in Novel Fiction: The Early Career and Works of Gertrudis Gómez de Avellaneda", Bulletin of Hispanic Studies , LXXV, No. 2 (1998): 169-181.
  • Santos, Nelly E. "Las ideas feministas de Gertrudis Gómez de Avellaneda". Spansk-amerikansk litteratur: Från romantik till "modernism" i Latinamerika . Eds. David William Foster & Daniel Altamiranda. New York & London: Garland, 1997: 100-105.
  • Schlau, Stacey. "Främling i ett främmande land: alienationens diskurs i Gomez de Avellanedas Abolitionistroman Sab." Hispania 69.3 (september 1986): 495-503.
  • Scott, Nina. "Shoring upp det "svagare könet". Avellaneda och artonhundratalets genusideologi". Omtolkning av den spanskamerikanska uppsatsen . Kvinnliga författare från 1800- och 1900-talen. Ed. Doris Meyer. Austin: University of Texas, 1995: 57-67.
  • Solow, Barbara L., red. Slaveri och Atlantsystemets uppkomst . Cambridge: Cambridge University Press, 1991.
  • Sommer, Doris. "Sab C'est Moi". Grundläggande fiktioner. Latinamerikas nationella romanser . Berkeley: University of California Press, 1991.
  • Olika författare. "Gertrudis Gómez de Avellaneda, 1814-1873". Nittonhundratalets litteraturkritik , volym 111. Ed. Lynn M. Zott. Detroit: Thomson Gale, 2002: 1-76.
  • Ward, Thomas. "Natur och civilisation i Sab och 1800-talsromanen i Latinamerika". Hispanófila 126 (1999): 25-40.
  • Vittorio Caratozzolo. "Il teatro di Gertrudis Gómez de Avellaneda". Il Capitello del Sole, Bologna, sid. 352 (2002).

externa länkar


Biblioteksresurser om Gertrudis Gómez de Avellaneda
Av Gertrudis Gómez de Avellaneda
Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Gertrudis_Gómez_de_Avellaneda&oldid=1138367345 "