Félix Arvers

Félix Arvers (23 juli 1806 – 7 november 1850) var en fransk poet och dramatiker, mest känd för sin dikt Un secret .

Född i Paris, övergav Arvers sin juristkarriär vid 30 års ålder för att koncentrera sig på teater. Hans pjäser fick måttliga framgångar under sin egen tid, men ingen var så ökända som Un Secret , tillägnad Marie, dotter till författaren Charles Nodier . Den här dikten är hämtad från ett stycke han skrev vid 25 års ålder, Mes heures perdues ( My lost hours ) .

Felix Arvers fann inget sätt att uttrycka sin obesvarade kärlek och lindra sin smärta, han hade inget annat sätt än att anförtro sina känslor i en sonett . Dikten var så hjärtskärande och fick en sådan framgång och popularitet med sin kraftfulla romantiska beskrivning av djupa känslor bland besökarna på de litterära salongerna i Paris att den cirkulerades för att recitera bland dem i flera år innan den blev en klassiker av fransk romantisk poesi efter hans död.

Un secret var den enda välkända dikten i hans oeuvre med titeln Mes heures perdues , Félix Arvers kallades i fransk litteratur "The Poet of a single poem". Sonetten är också känd runt om i världen som Sonnet d'Arvers :

Mon âme a son secret, ma vie a son mystère Un amour éternel en un moment conçu: Le mal est sans espoir, aussi j'ai dû le taire, Et celle qui l'a fait n'en a jamais rien su.

Hélas! j'aurai passé près d'elle inaperçu, Toujours à ses côtés et pourtant solitaire; Et j'aurai jusqu'au bout fait mon temps sur la terre, N'osant rien demander et n'ayant rien reçu.

Pour elle, quoique Dieu l'ait faite douce et tendre, Elle suit son chemin, distraite et sans entender Ce murmure d'amour élevé sur ses pas.

A l'austère devoir pieusement fidèle, Elle dira, lisant ces vers tout remplis d'elle: "Quelle est donc cette femme ?" Et ne comprendra pas!

Min hemlighet

Min själ dess hemlighet har, mitt liv har också sitt mysterium, En kärlek evig i ett ögonblicks rymd tänkt; Hopplös ondskan är, jag har inte berättat dess historia, Och den som var orsaken eller visste det eller trodde.

Ack! Jag kommer att ha gått nära henne ouppfattad, för evigt vid hennes sida, och ändå för evigt ensam, jag ska till slutet ha gjort livets resa, bara vågat be om ingenting och inte fått något.

För henne, fastän Gud har gjort henne mild och omtänksam, kommer hon att gå sin väg förtvivlad och utan att höra Dessa sorl av kärlek som stiger runt hennes steg.

Ännu fromt trogen sin strama plikt, kommer hon att säga, när hon läser dessa rader fulla av sin skönhet: "Vem kan denna kvinna vara?" och kommer inte att förstå.

--översatt av Henry Wadsworth Longfellow