Extern kommersiell upplåning

Extern kommersiell upplåning (ECB) är lån i Indien gjorda av utländska långivare i utländsk valuta till indiska låntagare. De används flitigt i Indien för att underlätta tillgången till utländska pengar för indiska företag och PSU ( offentliga företag) . ECB inkluderar kommersiella banklån , köparkrediter, leverantörskrediter, värdepapperiserade instrument som rörlig ränta och obligationer med fast ränta etc., krediter från officiella exportkreditinstitut och kommersiella lån från den privata sektorns fönster för multilaterala finansiella institutioner som International Finance Corporation (Washington), ADB, AFIC, CDC, etc. ECB kan inte användas för investeringar på aktiemarknaden eller spekulation i fastigheter . DEA (Department of Economic Affairs), finansministeriet, Indiens regering tillsammans med Reserve Bank of India övervakar och reglerar ECB:s riktlinjer och policyer.

De flesta av dessa lån tillhandahålls av utländska affärsbanker och andra institutioner. Under 2012 var ECB:s bidrag mellan 20 och 35 procent av de totala kapitalflödena till Indien. Ett stort antal indiska företag och PSU har använt ECB som investeringskällor.

För infrastruktur- och greenfield-projekt tillåts finansiering upp till 50 % (genom ECB). Enligt en rapport i The Hindu i januari 2013 höjde Indiens centralbank ECB-gränsen "för icke-bankfinansieringsföretag (NBFCs) klassificerade som infrastrukturfinansieringsföretag (IFCs) ... från 50 procent till 75 procent av ägda fonder, inklusive utestående ECB”. Även inom telekomsektorn tillåts upp till 50 % finansiering via ECB. Nyligen tillät Indiens regering upplåning i kinesisk valuta yuan. Tidigare kunde företagssektorer mobilisera $750 miljoner via automatisk väg, medan tjänstesektorer och icke-statliga organisationer för mikrofinansiering kunde mobilisera $200 miljoner respektive $10 miljoner. Mer nyligen utfärdade RBI en riktlinje som anger att alla berättigade låntagare kan höja ECB upp till 750 miljoner USD eller motsvarande per räkenskapsår under den automatiska vägen.

Låntagare kan använda 25 procent av ECB för att återbetala rupierskuld och resterande 75 procent bör användas för nya projekt. En låntagare kan inte refinansiera hela sitt befintliga rupierlån genom ECB. Pengarna som samlas in via ECB är billigare med tanke på räntor nära noll i USA och Europa, indiska företag kan betala tillbaka en del av sina befintliga dyra lån från det.

Transaktioner på ECB regleras av Foreign Exchange Management Act, 1999. ECB kan höjas genom Automatic Route eller Approval Route.

Under Automatisk rutt granskas ärendena av AD Kategori-I-bankerna.

Medan under Approval Route, låntagare skickar sina förfrågningar till Reserve Bank of India via sina AD-banker för granskning.

ECB kan endast höjas under en specifik period som kallas Minimum Average Maturity Period (MAMP).