Exarkatet av Metsovo
Den första tillgängliga informationen om den kyrkliga organisationen av Metsovo och dess omgivningar pekar på det faktum att det på 1300-talet var en del av metropolen Ioannina . Dessutom finns det redogörelser för förekomsten av kloster under samma period i området, såväl som i den bredare regionen i centrala Pindos . Den administrativa inkluderingen av Metsovo i den osmanska Sanjaken av Trikala i mitten av 1400-talet skulle kräva motsvarande förändringar i den kyrkliga administrationen, men detta intygas inte förrän i mitten av 1600-talet, då Metsovo låg under Metropolen Stagoi.
överförde patriarkatet i Konstantinopel på 1500-talet exarkatet som övervakade de aromanska byarna i området till hegoumenos i klostret Voutsa. Detta vittnesbörd är ett bevis på inrättandet av ett distinkt kyrkligt exarkat i Metsovo vid den tiden, en utveckling i samband med beviljandet av privilegier till Metsovo och det omgivande området. Från dess till 1795 utgjorde Metsovo och sex närliggande bosättningar en autonom kyrkoregion, övervakad direkt av patriarkatet i Konstantinopel.
År 1924 återupplivades det patriarkala exarkatet i Metsovo kort som en metropol, för att hitta tjänster för högt uppsatta präster från Mindre Asien som hade förlorat sina säten i efterdyningarna av befolkningsutbytet mellan Grekland och Turkiet . År 1929 avskaffades Metropolis utan att återinföra den exarkala statusen, och området för det tidigare exarkatet av Metsovo kom under Metropolen Grevena fram till 1932, då Metsovo, Anilio, Votonosi och Derventista separerades och annekterade lasagne igen till Metropolen Ioannina .
Källor
- M. Tritos, I Patriarchiki exarchia Metsovou (1659-1924). I thriskeftiki kai koinoniki tis prosfora [Det patriarkala exarkatet i Metsovo (1659-1924). Dess religiösa och sociala bidrag], publ. IBMT, Ioannina 1991.
- P. Aravantinos, Chronographia tis Epirou [Chronography of Epirus], vol. B', publ. Koultoura, Aten, s. 231, 309.
- L. Vranousis, "To Chronikon ton Ioanninon kat' anekdoton dimodi epitomin" [Chronicle of Ioannina enligt anekdotisk populär tradition], Academy of Athens, Medieval Archive Yearbook, 12 (1962), s. 91.
- D. Sofianos, "Acta Stagorum, Ta yper tis Thessalikis episkopis Stagon palaia vyzantina eggrafa (ton eton 1163, 1336 kai 1393)" [Acta Stagorum: de bysantinska dokumenten för det thessaliska stiftet Stagoi [från åren 13163 och 13163, 13163 och 13163, 13163 och 1393) ], Trikalina 13 (1993), s. 27–54.
- P. Aravantinos, Perigrafi tis Epirou [Beskrivning av Epirus], del C', publ. Society for Epirote Studies. (EHM), Ioannina 1984, sid. 70.