Europeiska unionens lobbyverksamhet
Lobbyverksamhet i Europeiska unionen , även kallad officiellt europeisk intresserepresentation , är aktiviteten av företrädare för olika intressegrupper eller lobbygrupper som försöker påverka de verkställande och lagstiftande myndigheterna i Europeiska unionen genom PR eller public affairs- arbete. Lissabonfördraget införde en ny dimension av lobbyverksamhet på europeisk nivå som skiljer sig från de flesta nationella lobbying . På nationell nivå är lobbyverksamhet mer en fråga om personliga och informella relationer mellan nationella myndigheters tjänstemän, men lobbyverksamhet på EU- nivå är alltmer en del av den politiska beslutsprocessen och därmed en del av lagstiftningsprocessen. "Europeisk intresserepresentation" är en del av en ny deltagardemokrati inom Europeiska unionen. Det första steget mot en specialiserad reglering av lobbyverksamhet i Europeiska unionen var en skriftlig fråga som lades fram av Alman Metten 1989. 1991 utsågs Marc Galle, ordförande för kommittén för arbetsordningen, verifiering av legitimation och immunitet till att lämna förslag till uppförandekod och ett register över lobbyister. Idag är lobbyverksamhet i Europeiska unionen en integrerad och viktig del av beslutsfattandet i EU. Från år till år förbättras lobbyingsregleringen i EU ständigt och antalet lobbyister ökar.
Grunderna
Definition
Europeiska kommissionen publicerade en officiell definition av intresserepresentation på europeisk nivå i ett meddelande från kommissionen av den 21 mars 2007 (som var en uppföljning av grönboken av den 3 maj 2006); definitionen, hämtad från grönboken, definierade lobbyverksamhet som "all verksamhet som utförs i syfte att påverka de europeiska institutionernas policyutformning och beslutsprocesser".
Intresserepresentation, eller lobbying, är antingen en del av arbetet i institutioner med en annan huvudinriktning eller så är det huvudfokus för organisationer vars ”raison-d'être” är lobbying själv. Huvudaktörerna i europeisk intresserepresentation är nationella, europeiska och internationella föreningar från alla sektorer av det ekonomiska och sociala livet, privata företag, advokatbyråer, konsulter inom offentliga angelägenheter (politiska konsulter) och icke-statliga organisationer och tankesmedjor .
Det finns två typer av europeisk intresserepresentation:
- åtgärder vidtagna av intresserepresentanter (lobbyister) på europeisk nivå i Bryssel ("Brysselvägen")
- åtgärder vidtagna av intresserepresentanter, föreningar och företag på nationell nivå, med fokus på europeiska frågor ("den nationella vägen")
Egenskaper för intresserepresentation på europeisk nivå
Europeiska unionens beslutsfattande och lagstiftningsprocesser involverar i allt högre grad samarbete mellan EU-institutionerna och intresserepresentanternas informella arbete.
Europeisk intresserepresentation skiljer sig på ett antal sätt från nationell intresserepresentation:
- det är transnationellt
- det påverkar direkt EU-institutionernas arbete
- Att påverka politik och beslutsfattande är en erkänd aktivitet
- det sker inom ramen för European Transparency Initiative
- intressegrupper deltar i beslutsprocessen i ett tidigt skede: kommissionen uppmanar föreningar att uttrycka sina åsikter och genomför omfattande samråd tidigt i varje lagstiftningsförfarande. Innan ett förslag till direktiv utarbetas släpps en så kallad "grönbok" eller "vitbok", som underlag för ett omfattande samråd.
Rättslig grund: Artikel 11 i fördraget om Europeiska unionen
När Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009 gav det en rättslig ram för intresserepresentation i form av artikel 11 i fördraget om Europeiska unionen. Denna artikel reglerar detaljerna för deltagande demokrati inom EU i följande avsnitt: horisontell civil dialog (artikel 11.1 i FEU), vertikal civil dialog (artikel 11.2 i FEU), kommissionens befintliga samrådspraxis (artikel 11.3 ) FEU) och det nya europeiska medborgarinitiativet (artikel 11.4 i FEU).
Genomförande av artikel 11 i EU-fördraget i EU:s institutioner
Intressebevakning är föreskriven i lag och är därmed bindande för EU-institutionerna. För att genomföra artikel 11 i EU-fördraget var institutionerna själva tvungna att vidta särskilda åtgärder.
Genomförande av artikel 11.1 och 11.2: horisontell och vertikal civil dialog
'1. Institutionerna ska på lämpligt sätt ge medborgare och representativa sammanslutningar möjlighet att ge till känna och offentligt utbyta sina åsikter på alla områden av unionens verksamhet.”
'2. Institutionerna ska upprätthålla en öppen, transparent och regelbunden dialog med representativa sammanslutningar och det civila samhället.
Som ett resultat av målen för den civila dialogen har olika åtgärder initierats för att uppnå förbättringar, till exempel:
- Programmet "Europa för medborgarna": inrättat från 1 januari 2014 till 31 december 2020, detta program har som mål att bidra till medborgarnas förståelse för Europeiska unionen och dess historia och mångfald. Det är också avsett att förbättra förutsättningarna för ett korrekt medborgerligt och demokratiskt deltagande. Programmet omfattar ömsesidigt lärande och samarbetsaktiviteter (medborgarmöten, vänortssamarbete, minnesprojekt, etc.). Kontaktpunkter för Europa för medborgarna, evenemang på facklig nivå (konferenser, minnesmärken, prisutdelningar, referentgranskningar, expertmöten och seminarier) bland annat.
- Inrättande av webbplatser som "Din röst i Europa" av Europeiska kommissionen, där medborgarna kan hitta information om samråd, diskutera sina åsikter i forum eller bloggar eller komma i kontakt med sina regionala eller nationella företrädare.
- Europaparlamentet grundade den så kallade "Agora" (som en hyllning till det första offentliga debattforumet om politiska frågor i Aten, Grekland). Agora är ett forum som äger rum i Europaparlamentets hemicycle i Bryssel. Det är ett program utformat för att göra det möjligt för medborgarna att delta i beslutsprocessen: 500 representanter för civilsamhällets organisationer kommer att bjudas in för att diskutera och debattera ämnet för just denna Agora under två dagar (t.ex. Citizens' Agora on Youth Employment) 6–8 november 2013). Agora är alltså ett initiativ för att uppmuntra vertikal civil dialog.
Genomförande av artikel 11.3: Samråd
'3. Europeiska kommissionen ska genomföra omfattande samråd med berörda parter för att säkerställa att unionens åtgärder är sammanhängande och öppna.
Så snart Europeiska kommissionen planerar ett nytt politiskt initiativ eller en översyn av redan befintlig lagstiftning kommer i de flesta fall ett offentligt samråd att hållas för att samla in viktig information. Individer, företag och organisationer som är intresserade av ämnet eller som kan tillföra sakkunskap i frågan kan ge värdefull information om vad man bör tänka på och hur lagförslaget ska utformas. Deras rekommendationer kommer att anpassas så bra som möjligt och sedan, under lagstiftningsprocessen, skickas till Europaparlamentet och Europeiska unionens råd för diskussion.
Genomförande av artikel 11.4: Europeiskt medborgarinitiativ
'4. Minst en miljon medborgare som är medborgare i ett betydande antal medlemsstater får ta initiativ till att uppmana Europeiska kommissionen, inom ramen för sina befogenheter, att lägga fram lämpliga förslag i frågor där medborgarna anser att en rättsakt från unionen. krävs för att genomföra fördragen."
Europeiska kommissionen publicerade förfarandet för att genomföra artikel 11.4 i FEU (Europeiska medborgarinitiativet) först i en grönbok (inledde sedan processen i november 2009). Europeiska unionens råd antog förordningen den 14 februari 2011. European Citizens' Initiative (ECI) trädde i kraft den 1 april 2012. Initiativet är ett starkt verktyg för deltagardemokrati. Det gör det möjligt för EU-medborgare att ringa direkt till Europeiska kommissionen för att föreslå lagstiftning som är av intresse för dem. Ett initiativ måste stödjas av minst en miljon EU-medborgare från minst sju olika EU-medlemsländer . Lagförslaget måste också ligga inom EU-organens institutionella kompetens. Sedan genomförandet 2012 har nästan 6 miljoner medborgare använt sig av ECI. Hittills har 24 ECI registrerats, 19 ECI har förklarats otillåtna och 3 framgångsrika ECI har nått ut till mer än 1 miljon supportrar.
Utveckling och strategier för europeisk intresserepresentation
European Transparency Initiative
Inom ramen för European Transparency Initiative, som introducerades 2005 av EU-kommissionär Siim Kallas, införde EU-kommissionen ett frivilligt register över lobbyister i Europeiska unionen den 23 juni 2008. Transparency Register för både Europaparlamentet och EU - kommissionen inrättades tre år senare, den 23 juni 2011. Registrering är inte obligatorisk, men är en förutsättning för ackreditering och fysisk tillgång till Europaparlamentets byggnader. Syftet med det gemensamma transparensregistret är att öka transparensen i EU:s lobbysystem genom att möjliggöra offentlig inspektion av själva lobbyingprocessen, inklusive en insikt om vilka lobbyisterna är, som försöker forma EU:s styrelseformer och vilkas intressen de företräder. Såväl organisationer som privata aktörer och privatpersoner kan registrera sig i någon av de sex brett sammansatta kategorierna i Transparensregistret. Dessa inkluderar advokatbyråer, bransch- och yrkesorganisationer, icke-statliga organisationer (NGOs) och organisationer som företräder lokala, regionala eller kommunala myndigheters och andra offentliga institutioners intressen. Dessutom måste sökanden under registreringsprocessen tillhandahålla viss information som publiceras på webbplatsen för Transparency Register av Europeiska unionen. Dessa inkluderar huvudkontoret, syfte, uppdrag och intressen, medlemskap, kunder och en uppskattning av finansiella resurser inklusive mottagen EU-finansiering. Genom att registrera sig godkänner de sökande en enhetlig uppförandekod.
Europaparlamentet
Den 31 januari 2019 antog EU-parlamentet bindande regler om lobbytransparens. Genom att ändra sin arbetsordning fastställde parlamentet att parlamentsledamöter som är involverade i att utarbeta och förhandla om lagstiftning måste publicera sina möten med lobbyister online. I ändringsförslaget står det att "föredragande, skuggföredragande eller utskottsordförande ska för varje betänkande publicera alla planerade möten med intresseföreträdare som omfattas av EU:s databas för insynsregistret" online.
Dubbel intresserepresentation: nationell och europeisk nivå
Kopplingen mellan den lokala och den europeiska nivån av intresserepresentation hanteras inte bara genom statens institutioner utan också genom lokala och nationella organisationer.
Allmänna referenser
- Joos, Klemens (2016). Övertyga politiska intressenter - Framgångsrik lobbyverksamhet genom processkompetens i Europeiska unionens komplexa beslutsfattande system, Wiley VCH. 526 sidor, ISBN 978-3-527-50865-5 .
- Joos, Klemens (2011): Lobbyverksamhet i det nya Europa. Framgångsrik representation av intressen efter Lissabonfördraget, Wiley VCH, 244 sidor, ISBN 978-3-527-50597-5 .
- Greenwood, Justin (2011). Intresserepresentation i Europeiska unionen (3:e upplagan). New York: Palgrave Macmillan. ISBN 9780230343689 .
- Schendelen, Rinus van (2010). Mer Machiavelli i Bryssel: The Art of Lobbying the EU (3:e upplagan). Amsterdam: Amsterdam University Press. ISBN 9789089641472 .