Europeiska unionens källskatt

Europeiska unionens källskatt är det vanliga namnet på en källskatt som dras av från ränta som intjänats av invånare i Europeiska unionen på sina investeringar gjorda i en annan medlemsstat, av den stat där investeringen innehas. Europeiska unionen i sig har inga beskattningsbefogenheter, så namnet är helt felaktigt. Syftet med skatten är att säkerställa att medborgare i ett medlemsland inte undandrar sig beskattning genom att sätta in pengar utanför bosättningsjurisdiktionen och på så sätt snedvrida den inre marknaden. Skatten innehålls vid källan och förs vidare till EU:s bosättningsland. Alla utom tre medlemsländer avslöjar mottagaren av det berörda intresset. De flesta EU-stater tillämpar redan en källskatt på inkomster från sparande och investeringar som deras medborgare tjänar på inlåning och investeringar i sina egna stater. Direktivet syftar till att föra in mellanstatliga inkomster i samma ordning, enligt politiken för den inre marknaden .

Skapande

Skatten infördes i samband med införandet av EU-spardirektivet (EUSD), ett direktiv om beskattning av ränteintäkter från sparande inom Europeiska unionen som trädde i kraft den 1 juli 2005.

Målet för EU:s spardirektiv

Det ursprungliga syftet med EUSD var att alla länder fritt skulle avslöja ränta som intjänats av en person med hemvist i ett EU-land för att säkerställa att räntan deklarerades fullt ut i hans bosättningsland. Planen var att länder utanför EU också skulle gå med på att lämna ut information om de räntor som EU-medborgare tjänat in. Många icke-EU-stater och länder enades om att införa liknande åtgärder. Dessa länder omfattade de flesta skatteparadis och beroende territorier i EU-länderna. Länder som Isle of Man, Jersey, Guernsey, Caymanöarna, Andorra, Turks & Caicos, Brittiska Jungfruöarna, Monaco, Schweiz och många andra gick alltså med på att implementera liknande eller övergångsarrangemang (se nedan). Övergångsarrangemangen innebar betalning av en källskatt medan banksekretessen förblev skyddad.

Upprätthållande av banksekretesslagar och EU:s källskatt

Vissa länder gick med på att fullt ut följa EU:s spardirektiv genom att avslöja namnen på sina kontoinnehavare och den ränta som de tjänade. Flera andra EU-länder och länder utanför EU, såsom Schweiz, motsatte sig dock att kontoinnehavarnas namn lämnas ut med motiveringen att ett sådant avslöjande skulle strida mot deras lagar om banksekretess. Banksekretesslagar förhindrar röjande av information om kontoinnehavare, deras tillgångar och deras räntor eller andra inkomster.

Slutligen träffades en överenskommelse med de invändande länderna. De invändande länderna nådde en överenskommelse från EG om att inga ytterligare försök skulle göras att inleda förhandlingar om banksekretessregler under minst 7 år, mot vilket enskilda kontoinnehavare, om de så önskade, frivilligt skulle kunna välja att avstå från banksekretessen och godkänna avslöjande. De individer som inte gjorde något val skulle få en källskatt dras av från sina bank- och obligationsräntor. För att undvika källskatten kunde vissa typer av individer också bevisa att de var befriade från beskattning i sitt hemland. Undantagna individer inkluderar vissa diplomater och andra med särskild skattestatus i sitt hemland.

För att garantera integritet och banksekretess för EU-medborgare som har konton inom vissa territorier, såsom Schweiz, tas en källskatt på 35 % ut på räntan som dessa EU-medborgare tjänar. Denna källskatt, som endast gäller för vissa ränteintäkter som INTE anses ha hämtats i Schweiz, såsom räntor som tjänats in på förtroendeinkomster, överförs anonymt till de berörda EU-länderna och kallas informellt som EU:s källskatt .

Exempel med ränta på en deposition

I exemplet nedan använder vi Grekland som exempel, men samma mekanism gäller för alla medlemsstater.

Om en grekisk individ får t.ex. 500 EUR i ränteintäkter från en förvaltningsdeposition i en schweizisk bank, skulle individen ha två möjligheter:

(1) att acceptera uttaget av 35 % "retention"-skatt enligt EU-CH-avtalet (som diskuterats ovan), eller

(2) att uttryckligen ge den schweiziska banken tillstånd att rapportera att han har mottagit räntebetalningarna till de schweiziska myndigheterna som då är skyldiga att automatiskt vidarebefordra informationen till den grekiska behöriga myndigheten (artikel 2 i EU-CH-avtalet).

Om den faktiska betalningsmottagaren beslutar att bli föremål för 35 % retentionsskatt enligt EU-CH-avtalet, vid inlämnandet av den grekiska skattedeklarationen, är denna skatt fullt ut tillgodoräknelig, med eventuell efterföljande återbetalning från Grekland enligt artikel 9.1 i EU-CH-avtal: "Om detta belopp överstiger det skattebelopp som ska betalas på det totala beloppet av ränta som är föremål för kvarhållande i enlighet med sin nationella lagstiftning, ska den medlemsstat där den är bosatt i skattehänseende återbetala det överskjutande skattebeloppet som innehållits till förmånstagaren ägare.". I exemplet är "retention"-skatten enligt EU-CH-avtalet 500*0,35=175. 75 % av dessa 175 euro (175*0,75=131,25) skulle överföras anonymt till Grekland. Efter att ha lämnat in sin skattedeklaration har den grekiska verkliga betalningsmottagaren rätt till full kredit, inte bara för det belopp som betalats till Grekland (131,25 EUR), utan för den totala "retention"-skatt som tas ut enligt EU-CH-avtalet (175 EUR). Därför, om den grekiska skatteskulden skulle vara 500*0,10=50 och krediten skulle vara 175 EUR, skulle krediten täcka 100 % av den grekiska skatteskulden och överstiga den med 50-175=-125. Denna överskjutande kredit (125 EUR) måste återbetalas till den faktiska betalningsmottagaren av Grekland.

Om den verkliga ägaren väljer alternativ (2) och ger den schweiziska banken tillstånd att rapportera informationen kommer han endast att beskattas i Grekland enligt den grekiska inhemska skattesatsen på 10 % och den grekiska behöriga myndigheten kommer att ha möjlighet att kontrollera att han har korrekt deklarerade de erhållna räntebetalningarna från den schweiziska banken.

Exempel med ränta på ett vanligt bankkonto (dvs INTE en förtroendeinsättning)

I exemplet nedan använder vi Grekland som exempel, men samma mekanism gäller för alla medlemsstater.

Om en grekisk verklig ägare har ett vanligt bankkonto (dvs. inte en förvaltningsdeposition) som gav ränteintäkter på t.ex. 500 EUR, kommer han att bli föremål för 35 % förskottsskatt i Schweiz enligt dess inhemska lag (dvs INTE enligt EU-CH-avtalet ), dvs 500*0,35=175.

Sedan, om den faktiska betalningsmottagaren skulle vilja använda den reducerade skattesatsen enligt GR-CH dubbelbeskattningsavtal (10 %), måste han lämna in ett återbetalningsanspråk till de schweiziska skattemyndigheterna. Detta krav skulle behöva åtföljas av ett intyg om skattemässig hemvist utfärdat av de grekiska skattemyndigheterna. När den verkliga ägaren begär detta intyg signalerar den faktiska ägaren till de grekiska skattemyndigheterna att han har tjänat eller kommer att få inkomst från en utländsk källa. När han har lämnat in återbetalningsanspråket till de schweiziska myndigheterna kommer den grekiska verkliga mottagaren att ha rätt till återbetalning av skillnaden mellan förskottsskatten (500*0,35=175) och den maximala skatten enligt dubbelskatteavtalet (500*0,10= 50), vilket är 175-50=125. Så, den faktiska skattebördan i Schweiz efter tillämpningen av återbetalningsförfarandet är 50 euro. Om nu den grekiska inhemska skatten på de inkommande ränteinkomsterna är 10 %, skulle den i princip tas ut på bruttobasis, dvs. skattebasen skulle vara hela beloppet för erhållna ränteintäkter (500 euro). Den grekiska skatteskulden skulle vara 500*0,10=50. Men enligt art. 22 i GR-CH dubbelbeskattningsavtalet "Om en person med hemvist i Grekland har inkomst som, i enlighet med bestämmelserna i denna konvention kan beskattas i Schweiz, ska Grekland medge ett belopp från skatten på inkomsten för den invånare. lika med den inkomstskatt som betalats i Schweiz. Sådant avdrag får dock inte överstiga den del av den grekiska skatten, beräknad innan avdraget gavs, som är hänförlig till den inkomst som får beskattas i Schweiz." Den grekiska verkliga betalningsmottagaren skulle därför ha rätt att kreditera de 50 euro som tagits ut i Schweiz mot sin skatteskuld i Grekland, vilket också är 50 euro. Efter tillämpningen av krediten skulle den grekiska verkliga betalningsmottagaren därför inte vara skyldig någon grekisk skatt på detta. ränteintäkter.

Länder som drabbats

EU:s källskatt gäller för närvarande för invånare i de 27 EU-medlemsstaterna enligt nedan:

Tillsammans med sina anslutningsdatum är de 27 nuvarande medlemmarna i Europeiska unionen:

Inkomst som EU-skatten dras av

EU:s källskatt gäller endast bankräntor, obligationsräntor och liknande inkomster, såsom inkomster från obligationsfonder, penningmarknadsfonder , lån och bolån.

Anti-undvikande

Vissa anti-undvikande åtgärder finns till exempel för att ta ut skatten där ränta har omvandlats till någon form av kapitalvinst. Vanligtvis skulle detta gälla när till exempel en nollkupongobligation har köpts och sålts med vinst, eller där en obligationsfond eller en penningmarknadsfond inte betalar ut sin ränta och fonden därefter säljs med vinst. . Reglerna definierar hur mycket av fondens tillgångar som ska finnas i obligationer för att den ska klassas som "ränteintäkter".

De första rapporterna om beloppen av medel som källskatten samlat in tyder på att åtgärderna mot flykten inte har varit särskilt effektiva.

Inkomstvinster och vinster som inte beskattas

EU:s källskatt tas inte ut på några andra former av inkomster såsom arbetsinkomster, handelsvinster, kommersiell verksamhet, royalties, livräntor och liknande inkomster. EU:s källskatt tillämpas inte heller på utdelningar från aktier och inte heller på kapitalvinster och andra vinster som realiseras på investeringar. Alla dessa typer av inkomster och vinster beskrivs som "utanför räckvidd".

Individer och konton som inte påverkas

EU:s källskatt tas ut endast av individer och inte av företag , diskretionära truster , stiftelser , stiftelser , anstalter , investeringsfonder , etc., förutom under mycket speciella omständigheter, t.ex. en " bar trust ".

EU:s källskatt dras inte av från personer som är bosatta utanför EU. [ citat behövs ] Således, till exempel, en bosatt i Jersey eller Schweiz, skulle inte betala skatten, även om dessa länder har undertecknat avtalet med EU. Varken Jersey eller Schweiz är med i Europeiska unionen .

Företag

EU:s källskatt tillämpas inte på ränta som betalas till företag. Ett separat EU-direktiv, ränte- och royaltydirektivet, gäller räntor (eller royalties) som betalas av ett företag i ett medlemsland till ett intresseföretag i ett annat medlemsland. Sådan ränta är befriad från källskatt, även om betald ränta i många fall är befriad från källskatt enligt villkoren i dubbelbeskattningsavtal mellan medlemsländer.

personer bosatta i Storbritannien men inte med hemvist i Storbritannien

I Storbritannien har sådana individer en speciell skattestatus som begränsar dem till att betala skatt på inkomster och vinster från brittiska källor och på utländska inkomster och vinster som överförs till Storbritannien. En liknande status kan ges till individer i vissa andra europeiska länder (t.ex. Belgien och Nederländerna), eftersom de endast är tillfälligt bosatta i anställningssyfte. Vissa länder som Jersey och Schweiz accepterar att dessa individer kan vara befriade från skatt på inkomster som intjänats och behålls utomlands, och är därför inte föremål för någon retention. Undantaget måste bevisas.

Beckhams lag

Spanien har infört ett liknande koncept som den brittiska regeln om icke-hemvist ovan, känd som Beckham-lagen . Lagen fick sitt smeknamn efter att fotbollsspelaren David Beckham blev en av de första utlänningarna som utnyttjade den. Men lagen riktar sig till alla utländska arbetstagare (särskilt de rikaste) som bor i Spanien. Efter ansökan och godkännande är sådana individer endast skyldiga att betala spanska skatter på sina spanska inkomster och tillgångar. Liksom för brittiska personer som inte har hemvist, måste befrielse från skatt på utländsk inkomst bevisas för finansinstitutet för att undvika EU-sparskatteavdraget.

Källskattens övergångsbestämmelser

De länder som skulle tillämpa övergångsbestämmelserna i stället för att utbyta information kommer att behålla källskatt enligt följande:

  • 15 % under de tre första åren (2005-07-01 – 2008-06-30),
  • 20 % under de kommande tre åren (2008-07-01 – 2011-06-30), och
  • 35 % efter 2011-07-01.

När det gäller fördelningen av sin källskatt föreskriver direktivet att alla länder som drar in den kommer att behålla 25 % av alla kvitton vid slutet och kommer att överföra de återstående 75 % till den medlemsstat där den stödmottagande ägaren är bosatt.

När det gäller dubbelbeskattning föreskrivs i direktivet att den medlemsstat där den förmånsrättsliga ägaren är bosatt, och därför där han normalt betalar sina skatteavgifter, ska se till att skatt inte betalas mer än en gång vid tillämpning av källskattesatserna.

Länder som tillhandahåller informationsutbyte

Från och med 2018 utbyter alla EU:s medlemsländer information med varandra, enligt EU-rådets direktiv 2014/107/EU.

Före 2017 fanns det flera undantag för medlemsländerna. Det senaste undantaget var Österrike. Belgien beslutade att upphöra med tillämpningen av den övergångsmässiga källskatten 2010 och utbyta information efteråt. I Luxemburg kunde kunderna välja mellan utbyte av information och innehållande av källskatt fram till 2015.

Gibraltar anses vara en del av Storbritannien i enlighet med EU:s spardirektiv och kommer därför att utbyta information med andra EU-länder som Spanien och Storbritannien. Invånare i Gibraltar kommer antingen att drabbas av källskatt på räntor som uppstår utomlands, eller få den inkomsten rapporterad till Storbritannien som kommer att överföra den till Gibraltars myndigheter.

Bland tredjeländernas undertecknare finns också Anguilla , Caymanöarna , Montserrat och Aruba som har gått med på att utbyta information.

Länder som tillhandahåller skatteinnehållning enligt övergångsbestämmelserna

Länder som inte är EU-medlemsstater som också upprätthåller banksekretess: [ citat behövs ]

Länder och territorier för EU-medlemmar som inte undertecknat något avtal

Singapore , Hong Kong , Bermuda och Barbados har inte undertecknat något avtal.

Bermuda, ett brittiskt beroende territorium missades av EU av en slump.

Se även

Externa länkar till lagstiftning, riktlinjer och kommentarer

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=European_Union_withholding_tax&oldid=1096585427 "