Ekenäs slott
Ekenäs slott ( Ekenäs slott på svenska ) är ett slott beläget utanför Linköping i Linköpings kommun , Östergötland , Sverige . Slottet består av en tre våningar hög huvudbyggnad med ett högt brant tak och tre fyrkantiga torn med barocktornkupoler. Det nuvarande slottet byggdes på 1600-talet ovanpå grunden till en medeltida fästning från 1300-talet. Sjön som omgav slottsbacken skapade ett naturligt försvar; detta dränerades dock i slutet av 1800-talet för att skapa mer åkermark i området.
Äganderätt
Slottet är, och har alltid varit, ett privatägt slott. Dess ägande kan spåras tillbaka till Svante Sture (1517-1567) som levde under kung Erik XIV , härskare över Sverige från 1560 till 1568. När kung Erik XIV besteg tronen började han vinna de inflytelserika människornas gunst i den svenska aristokratin. En av hans strategier för detta ändamål var att skänka tre av Sveriges mäktigaste adelsmän titeln "greve", ett drag utan motstycke i svensk historia. En av mottagarna av titeln var Svante Sture. En av de första sakerna Svante Sture gjorde för att visa upp sin nyfunna status byggdes ett stenhus 1592 på platsen för Ekenäs slott.
Per Gustafsson Banér (1588–1644) byggde om slottet i renässansstil mellan 1630 och 1644. Han var son till Kristina Sture, dotter till Svante Sture. Slottet ägdes nästan oavbrutet av hans familj fram till 1880.
Någon gång i början av 1880-talet förvärvade greve Philip OL Klingspor (1845-1924) slottet och dess omgivningar. Det markerade en ny era i slottets historia. Slottet gick från ett citadell till ett centrum för jordbruk och skogsbruk.
Slottets nuvarande ägare är familjen Bergengren, som tidigare arbetade i textiltillverkningsbranschen; de köpte Ekenäs 1939. När de tog över slottet hade det länge stått nedlagt och oanvänt. Det är det omgivande området, totalt 1 200 tunnland (490 ha), som är mer värdefullt. Det var denna kombination av rik jord och riklig skog som motiverade Bergengrens att köpa slottet.
Andra världskriget
Under andra världskriget återgick Ekenäs slott i viss mån till sin ursprungliga funktion som försvarsfästning. Slottet blev det lokala militära högkvarteret och förrådsupplag under kriget. Efter krigets slut föll slottet i ett tillstånd av förfall och försummelse. Slottets inredning plundrades kontinuerligt av lokalbefolkningen. Anstånd från exploatering kom för slottet 1974, när de svenska myndigheterna erkände det som en plats av nationell kulturell betydelse. Efter detta statliga erkännande restaurerades slottet avsevärt av dess ägare. Dess nuvarande skick hade lett till att det betraktades som det bäst bevarade renässansslottet i Sverige. Slottets interiör har bevarats obefläckat, med dess inredning, dekoration och snickerier som går tillbaka tre århundraden i ett underbart skick.
Besökare är välkomna året runt, dock är själva slottet endast öppet under sommaren. En tornerspelsturnering och medeltida festival har hållits här i maj/juni varje år sedan 1993.