Ecce sacerdos magnus

Ecce sacerdos magnus är en antifon och ett svar från det vanliga av biktfaderbiskopar i Timmarnas liturgi och i Graduale Romanum och episteln i deras rätta mässa. Den tillhör Sir 50,1.

Responsory Ecce sacerdos magnus för högtiden för en biktfaderbiskop, från Liber Responsorialis juxta Ritum Monasticum , Solesmes, 1895, sidan 194. Eftersom det är den andra responsoriet i dess natt, har det inte en halvdoxologi. Svaret avslutas med att det partiella svaret upprepas.

Innehåll

Dess ord är, Ecce sacerdos magnus, qui in diebus suis, placuit Deo , som betyder "se den store prästen, som i sina dagar behagade Gud".

I vissa fall följs dessa ord av: et inventus est iustus , som betyder "och har hittats rättvist".

I andra är svaret: Non est inventus similis illi, qui conservaret legem excelsi (ingen har visat sig vara som han i att hålla den Högstes lagar)[Sir 44:20].

Följande är en fullständig text och översättning av en annan version, som kan användas vid en biskops procession vid ett högtidligt vigningsfirande:

Ecce sacerdos magnus, qui in diébus suis plácuit Deo: Ideo jure jurando fecit illum Dóminus crescere in plebem suam. Benedictiónem ómnium géntium dedit illi, et testaméntum suum confirmávit super caput eius. Ideo jure jurando fecit illum Dóminus crescere in plebem suam. Gloria patri et filio et spiritui sancto. . .

Se en stor präst som i sina dagar behagade Gud:

Därför lät Herren honom med en ed öka bland sitt folk.

Till honom gav han alla folks välsignelse och stadfäste sitt förbund på hans huvud.

Därför lät Herren honom med en ed öka bland sitt folk.

Ära till Fadern och Sonen och den Helige Ande. . .

Betydelse och användning

Den präst som nämns i lovsången syftar på Kristus, översteprästen, i vars ställe biskopen står.

Det har ofta tonsatts av kompositörer, inklusive Anton Bruckner , Edward Elgar och Jules Van Nuffel .