Den andra herdespelet

The Second Shepherds' Play
A production photo from a 2005 production of The Second Shepherds' Play by London's Players of St Peter.
Herdarna inser att bebisen i vaggan faktiskt är ett får. Players of St Peter, London (2005).
Skriven av Wakefieldmästaren
Tecken
Premiärdatum Okänd (möjligen ca 1500)
Originalspråk Mellan engelska
Serier Wakefield cykel
Genre Mystery Play
Miljö
Medeltida England och Betlehem 1:a århundradet e.Kr

The Second Shepherds' Play (även känd som The Second Shepherds' Pageant ) är ett berömt medeltida mysteriespel som finns i manuskriptet HM1, det unika manuskriptet av Wakefield Cycle . Dessa pjäser kallas också Towneley Plays, på grund av manuskriptet som finns i Towneley Hall. Pjäserna i manuskriptet följer ungefär Bibelns kronologi och ansågs därför vara en cykel, vilket nu anses inte vara fallet. Denna pjäs fick sitt namn eftersom den i manuskriptet omedelbart följer en annan julkrubba som involverar herdarna . I själva verket har det antagits att den andra pjäsen är en revidering av den första. Det verkar som om de två herdepjäserna inte var avsedda att framföras tillsammans eftersom många av teman och idéer i den första pjäsen går över till den andra. I båda pjäserna blir det tydligt att Kristus kommer till jorden för att förlösa världen från dess synder. Även om den underliggande tonen i The Second Shepherd's Play är allvarlig, är många av de upptåg som förekommer bland herdarna extremt farsartade.

Komplott

Den bibliska delen av pjäsen, en återberättelse av herdarnas besök , kommer först efter en längre, påhittad berättelse som speglar den, där herdarna, innan de besöker det heliga barnet utanför i en krubba, först måste rädda ett av sina får som har gömts i en vagga inomhus av ett komiskt ondskefullt par som stjäl får. När de väl har upptäckt och straffat tjuvarna, växlar handlingen över till den välbekanta av de tre herdarna som får höra om Kristi födelse av en ängel och åker till Betlehem för att ge de sanna barngåvorna.

I början av pjäsen anländer Coll, den förste herden ("primus pastor") på en åker och åberopar Gud i anakronistiska termer (med hänvisning, som herdarna kommer att göra under hela pjäsen, till Kristi liv och död trots att kl. denna punkt i pjäsen Kristus har ännu inte fötts) och klagar över det (typiskt engelska) kalla vädret och över hans fattigdom och den lokala herrskapets arrogans. Han börjar med att säga, "Herre, vad dessa väder är kalla! Och jag är sjukt nöjd" vilket översätts som "Herre [Gud], vädret är kallt och jag är dåligt förberedd/klädd." Gib, den andre herden, anländer utan att träffa Coll och klagar först över vädret och sedan över den svåra situationen för gifta män, inklusive honom själv, med obehagliga spekulationer om livet för män med mer än en hustru och råd till "unga män av uppvaktning". till "Be well ware of wedding" (vary of marriage). Han målar upp ett porträtt av sin fru som en högljudd, starkt drickande, omväxlande missbrukande och sentimentalt from, valstor kvinna. "Vid honom som dog för oss alla, skulle jag ha sprungit tills jag hade förlorat henne!" vid vilken tidpunkt han skräms av Coll. De konfererar om var Daw, en tredje, ung, lat och busig, herde, har kommit, då kommer Daw och klagar på arbetsgivare, hunger och över de senaste översvämningarna som han jämför med Noas översvämning .

Mak, en lokal snäll och välkänd tjuv, anländer och låtsas vara en yeoman från en herre. Även om de känner igen honom från början, förolämpar han och hotar dem genom att säga att han kommer att få dem piskade. När de hotar honom låtsas han inte ha vetat vilka de var. Mak försöker få sympati från herdarna genom att förklara hur hans fru är en lat fyllo som föder för många barn. Med åkallande av Kristus och Pontius Pilatus går Mak med på att slå läger med herdarna och låtsas lägga sig bland dem. Men när de väl har somnat förtrollar han för att se till att de inte vaknar och smyger sedan iväg för att stjäla ett av deras får. Han går tillbaka till sin stuga och handlar förolämpningar med Gill, hans fru, som är övertygad om att Mak kommer att hängas för stölden och kommer på en plan för att gömma fåren – hon ska lägga det i en tom vagga och låtsas att det är hennes nyfödda barn, och att hon högljutt, smärtsamt förlossar sin tvilling, så att herdarna snabbt ska ge upp varje sökande.

Mak smyger tillbaka bland herdarna och låtsas vakna tillsammans med dem. De ger sig av för att ta hänsyn till sina får medan Mak beger sig hem för att förbereda sig. Med förtvivlan över sin katastrofala olycka inser herdarna att ett får saknas och går för att söka igenom Maks hus. De luras till en början av Mak och Gills list trots att Gill går så långt som att säga att om hon ljuger kommer hon att äta upp barnet i sin vagga (som hon verkligen planerar att göra). Herdarna lämnar besegrade, men inser att de har misslyckats med att ge några gåvor till "bebisen", och går tillbaka. När de tar av sig lindningskläderna känner de igen sina får, men bestämmer sig för att inte döda Mak utan istället rulla honom i duk och kasta honom upp och ner, och straffar honom tills de är utmattade.

När de har lämnat Maks stuga börjar den egentliga bibliska berättelsen – ängeln dyker upp och säger åt dem att gå till "Bedlam" ( Bethlehem ) för att se Kristusbarnet. De undrar över händelsen, tuktar varandra för deras kollektiva försening, och går sedan till krubban där Maria (Jesu Moder) välkomnar dem och får deras beröm för hennes mildhet. De tilltalar var och en till barnet i tur och ordning, och börjar med att prisa hans auktoritet och hans skapelse av allt i toner av vördnad och vördnad, men var och en komiskt skiftar mitt i talet till kurrande, forsande barnsnack, eftersom de tilltalar en bedårande bebis, som Coll. , Gib respektive Daw ger "en bob av körsbär", en fågel och en boll ("Ha och lek dig med, och gå till tennis!") Herdarna gläds åt sin frälsning, alla tankar på svårigheter och klagomål försvann , och lämna sjungande unisont.

Författarskap

Namnet "Wakefield Master" är en titel som ges av Charles Mills Gayley till en okänd författare till minst fem av pjäserna som finns i Wakefield Mystery Plays. År 1903 publicerade Gayley och Alwin Thaler en antologi med kritik och dramatiska urval med titeln Representative English Comedes. Man hade länge trott att Towneley-spelet var ett mediokert verk som visade omfattande lån från andra källor men som innehöll levande och spännande material, uppenbarligen av en författare, som var ansvarig för fyra eller fem kompletta tävlingar och omfattande revisioner. Gayley hänvisar till denna person som "mästaren" (med gemener m) i boken. Sedan, i en artikel från 1907, ändrade Gayley detta till "The Wakefield Master", namnet som fortfarande används ofta ( Wakefield Cycle Authorship ) . Av de 32 pjäser som finns i manuskriptet har traditionen tillskrivit The Second Shepherd's Play till "Wakefield Master", tillsammans med Noah , The First Shepherd's Play , Herodes den store och The Buffeting of Christ. En sjätte pjäs, The Killing of Abel, tros också ha varit starkt influerad av honom om inte exklusivt skriven av honom, tillsammans med The Last Judgment, till vilken han bidrog med minst hälften. Många av de andra pjäserna i manuskriptet har några strofer som med största sannolikhet också skrevs av honom.

Även om ingenting är känt om författaren, eller ursprunget till pjäserna, är det flera forskare överens om att de daterar sig någon gång mellan 1400-1450. På grund av hans inflytande i de flesta av Wakefield-pjäserna, är det möjligt att han togs in i Wakefield i syfte att redigera och omarbeta de flera pjäser som redan var skrivna, och gjorde ett så framgångsrikt jobb att han fortsatte att skriva flera andra pjäser efteråt. Pjäserna han skrev kan ha ersatt pjäser som hämtats från York och man tror att han är en samtida med "York Master", en annan icke namngiven dramatiker som producerade flera andra inflytelserika pjäser under samma era.

Vissa ifrågasätter existensen av en "Wakefield Master", och föreslår att flera författare kunde ha skrivit i Wakefield Stanza. Men forskare och litteraturkritiker finner det användbart att anta en enda talang bakom dem, på grund av de unika poetiska egenskaperna hos de verk som tillskrivs honom.

Pjäserna av "Wakefield Master" identifieras av sin unika strofform, som är nio rader som rimmar aaaabcccb med interna rim i de första fyra raderna.

Vi som går på nätterna, vår boskap att hålla,

Vi ser plötsliga syner när andra män sover.

Ändå tror jag att mitt hjärta lyser - jag ser smusspikar titta.

Ni är två all-wights! Jag ska ge mina får

En sväng.

Men fullt sjuk har jag menat;

När jag går på denna böjda,

Jag kan lätt ångra mig

Mina tår om jag avskyr.

Detta strofformat är det primära beviset som kritiker använder för att identifiera vad som har skrivits av honom. Tillsammans med hans unika strofer kännetecknas "Wakefield Master's"-pjäserna också av sin betoning på karaktärisering som fördjupar sig i karaktärernas lantliga samtida liv. Med hjälp av modern teknologi som inkluderade plogar, kvarnar och smedjor, såväl som vardagligt tal i dialogen mellan karaktärerna, exemplifierade berättelserna tidiga drag av realism som skulle ha gjort berättelserna mer relevanta för den tidsperiodens publik.

Författaren använde också kontrasterande dialekter i The Second Shepherd's Play , i den del där Mak utger sig för att vara en yeoman. Den vanliga dialekten är Northern-midlands, med Maks vilseledande dialekt från söder. Två olika studier (Trusler och Cawley) på huvuddialekten intygade att dessa pjäser kom från Wakefield.

Skede

Beroende på området för föreställningarna spelades pjäserna mitt på gatan, på tävlingsvagnar på gatorna i stora städer (detta var obekvämt för skådespelarna eftersom den lilla scenstorleken försvårade scenrörelsen), i salarna i adel , eller i rundan i amfiteatrar, som föreslagits av nuvarande arkeologi i Cornwall och sydvästra England. All medeltida scenproduktion var tillfällig och förväntades tas bort när föreställningarna avslutats. Skådespelare, övervägande män, bar vanligtvis långa, mörka kläder. Medeltida pjäser, som Wakefield-cykeln eller Digby Magdalene, innehöll ett livligt samspel mellan två distinkta områden – de bredare utrymmena framför de upphöjda iscensättningsområdena och själva de förhöjda områdena (kallade, respektive plattan och platsen). Typiskt var också att skådespelarna skulle flytta mellan dessa platser för att föreslå scenbyten, snarare än att förbli stillastående och låta scenen förändras runt dem, som vanligtvis görs i modern teater.

Iscensättningen av denna pjäs krävde troligen två set. Det föreslås att den första etappen består av Maks hus. I Maks hus inträffar många av de farsartade handlingarna (det är till exempel platsen där fåret "föddes"). Det andra stadiet är där den heliga krubban och den religiösa ikonografin skulle uppstå. Det är mer än troligt där ängeln dyker upp och vart herdarna går för att besöka Maria. Dessa två olika stadier skulle göra det möjligt för publiken att enkelt se parallellerna mellan farsartat och allvarligt.

Kritik och tolkning

Även om Albert C. Baugh klagade över kombinationen av låg fars och hög religiös avsikt i pjäsen, är enheten ett utmärkande drag för pjäsen, där Mak-subplotten har visat sig ha många analoger i världens folklore. Wallace H. Johnson teoretiserade att föreningen av en komplett och oberoende fars med en komplett och oberoende Nativity-spel resulterade från ackumuleringen av åratal av hästspel och ad-libbing under repetition. Vissa har sett historiens folkliga ursprung som bidragande till en utökad reflektion över klasskamp och solidaritet i ljuset av omedelbara och eviga realiteter, medan andra har betonat den teologiska dimensionen, där 1400-talets England mystiskt sammanblandas med Judeen från första århundradet. och födseln med apokalypsen.

Maynard Mack förklarar att denna pjäs ofta kategoriseras som enkel och innehåller små konstnärliga förtjänster. Det som börjar komma fram i Macks artikel är att han upplever att pjäsen inte bara är sofistikerad, utan de komiska aspekterna är till för att förstärka resten av texten. Han förklarar att när en betraktare granskar texten som två separata enheter, skulle en betraktare göra texten en stor orättvisa; snarare borde man se dem som en samlingshelhet för att förstå vikten av överdrift och tanken på en fruktansvärd skönhet.

Upplagor, översättningar och föreställningar

Upplagor

  • "The Second Shepherds' Play", i The Norton Anthology of English Literature: Volym A, medeltiden , ed. av James Simpson och Alfred David, 9th edn (New York: Norton, 2012), s. 450-77
  • The Towneley Plays , ed. av Garrett PJ Epp (MIP 2018)

Översättningar

  • Mysterierna , övers. av Tony Harrison (London: Faber and Faber, 1985), s. 59-72, 77-78.

Föreställningar

Se även

externa länkar

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=The_Second_Shepherds%27_Play&oldid=1120536193 "