Dannemora gruva

Dagbrottet omkring 1780–1800. Pennteckning av Elias Martin

Dannemoragruvan ( Dannemora gruvor ) vid Dannemora i Uppsala län , Sverige var en gång en av de viktigaste järnmalmsgruvorna i Sverige . Gruvan stängdes av sina ägare SSAB 1992. Den kan ha varit öppen sedan 1200-talet, men den första dokumentära referensen var 1481.

Gruvan har ett djup på 640 meter och levererade malmjärn genom vallonprocessen ( Vallonsmide ) med hjälp av en masugn och finsmedja . Järnbruksanläggningar omfattade Österbybruk och Lövstabruk ). Deras produkter var särskilt rent järn , på grund av manganhalten i järnmalmen. Detta gjorde det till det bästa materialet för konvertering till blisterstål , den huvudsakliga stålsorten som tillverkades i Storbritannien mellan 1610- och 1850-talet.

Det nya grophuvudet vid Dannemora, byggt 1952

Mårten Triewalds maskinhus

Platskontor vid Dannemora gruvor

Dannemora gruvområde

Historia

Joachim Piper förnyade gruvprivilegierna i Dannemora 1532 och ägnade stora resurser åt gruvan, främst för att producera järn men även andra mineraler. ägarstrukturen förändrades 1545 och ett dussintal förmögna individer inträdde som ägare, så att ett antal tyskar och även kung Gustav Vasa deltog. Tyskarna var mest intresserade av export av tackjärn men kungen övertalade dem att starta tillverkning av smidesjärn. Det varade bara några år och efter en därmed sammanhängande konkurs tog kungen över verksamheten fullt ut.

Under 1600-talet hade Dannemorajärn en obestridd hög status bland svenska järnorter, särskilt i England där det användes i stålråvaran för verktyg, vapen, fjädrar och andra speciella ändamål. En stor del gick till Sheffield , England. På så sätt bidrog Dannemora till Sheffields världsomspännande rykte som stålstad.

Omkring 1700 fanns ett sextiotal arbetare på Dannemorabor i kvarteren runt gruvan. Antalet arbetare som fick sitt stöd från gruvan torde vara flera hundra. I varje gruva skulle stora mängder trä användas, en metod som inte övergavs förrän på 1730-talet. Anledningen till detta var dels för att krutet skulle bli dyrare än trä, men också för farans skull.

Under hela gruvans historia hade den problem med att vatten låg vid en sjö. En påldam byggdes under 1600-talet och vatten- och vinddrivna pumpar användes. 1728, på initiativ av Mårten Triewald (1691–1747), installerades en ångdriven pump, en Newcomen atmosfärsmotor , den första i Sverige, men den blev aldrig någon framgång. Misslyckandet berodde troligen på att tekniken, som fungerade felfritt i England, var ny i Sverige och drevs av oerfaren personal. Vid sprängning för att ta bort två vattenfall på 1750-talet sopade vattnet bort en masugn, en kvarn och två sågverk. Trots en nybyggd damm översvämmades gruvorna i vårfloden 1795 och det dröjde till 1815 innan situationen blev normal. 1805 installerades en ny ångmaskin på 10 hästkrafter.

Under århundradet 1770–1870 låg produktionen på mellan 15 000 och 20 000 ton. På 1870-talet steg den till 40 000 ton och exporten av tackjärn från Österby järnbruk blev betydande. För att underlätta transporter av malm byggdes Dannemora Hargs Järnväg ( Dannemora–Hargs Järnväg ) mellan Dannemora gruvor och Hargshamn 1878. Under 1900-talet var produktionen 50 000 ton, men en strejk 1927 stoppade verksamheten helt. Först 1935 återupptogs den. 1955 stod en ny anläggning, med sorteringsanläggning och anrikningsverk klar och den årliga produktionen nådde 600 000 ton. Under senare delen av 1970-talet minskade produktionen men uppgick ändå till cirka en miljon ton råmalm, varav huvuddelen exporterades.

Aktieägarna i Dannemora gruvor hade minskat sedan slutet av 1800-talet genom nedläggningar och sammanslagningar. 1937 bildade de fyra kvarvarande ägarna (Fagersta Bruk, Iggesunds Bruk, Hargs Bruk och Stora Kopparbergs Berglag) AB Dannemora Gruvor. 1974 blev Stora Kopparberg ensam ägare till Dannemoragruvan. Bara fyra år senare, under krisen som drabbade den svenska stålindustrin i slutet av 1970-talet, tvingades dock statliga SSAB ta över gruvan.

Nuvarande status

Nuvarande ägare är Dannemora Mineral AB, som börsnoterades den 25 maj 2007. Den initiala aktieemissionen var kraftigt övertecknad. Under 2008 började förberedelserna för att återuppta brytningen av såväl järnmalm som andra mer ädla metaller. Gruvan tömdes på vatten och ett nytt sorteringsverk och lastterminal byggdes. Järnvägen till hamnen i Hargshamn rustades upp. En öppningsceremoni med HM Kung Carl XVI Gustaf hölls den 13 juni 2012. Företaget gick i konkurs 2015 på grund av ett sänkt järnpris med 70 %.

Huvudtillfartsrampen förlängs ner till 350 m-nivån och en ny malmhiss sätts in. De beräknade malmreserverna har reviderats upp till 35 miljoner ton, tillräckligt för minst 14 års produktion.

Den här artikeln bygger huvudsakligen på den svenska Wikipedia-artikeln , vars källor anges som:

• B. Boethius: Gruvornas, hyttornas och hamnarnas folk (1951)
• JO Carlberg: Historiskt sammandrag om svenska bergverkens uppkomst och utveckling ( 1879)
• Svante Lindqvist: The impact of the Introduction of Steam Engine Technology on the Society of Dannemora Mines (i Svensson, Nils Eric, Strandh, Sigvard: Tekniska Museets Symposium on the History of Technology , nr 1 (1977)
• KC Barraclough, 'Swedish iron and Sheffield steel' History of Technology 12 (1990), 1-39 - ursprungligen publicerad på svenska i A Attman et al., Forsmark och vallonjärnet (Sverige 1987)

externa länkar

• Dannemora Mineral AB hemsida