Cloppenburg Geest
Cloppenburg Geest | |
|---|---|
| Plats | Cloppenburg, Nordtyskland |
| Del av | Ems-Hunte Geest |
| Ålder | 12 000 år |
| Formad av | Elster glaciation |
| Geologi | Övre Pleistocen |
Cloppenburg Geest ( tyska : Cloppenburger Geest ) är en geestregion nära staden Cloppenburg i norra Tyskland och mitten av den Saaliska glaciationen Upper Pleistocene terrängen i Ems-Hunte Geest-regionen. Smältvattensanden ( Schmelzwassersande ) i det framryckande inlandsisen täckte den gamla terrängen med utspolningssand ( Vorschüttsande ) . Woldstedt (1955: 159) talade om underliggande sand som i "Cloppenburg-Bassum Geest" tillhörde Elster-glaciationen . En täckning av stenblockslera avsattes över utsköljningssanden under Saale-glaciationen, eller närmare bestämt Drenthestadiet.
En serie smältvattendalar kännetecknar ytan av Cloppenburg Geest, något som var avgörande för uppkomsten av flodnätverket. "Många parallella, platta kanaler korsar terrängen och skapar på så sätt ett landskap av parallella åsar" skriver Woldstedt (1955: 158). Det finns två motsatta teorier för bildandet av floderna. Hausfeld (1983; 1984) satte sin uppkomst till stora sprickor i Drenthe-inlandsisen, genom vilka smältvatten flödade när glaciären tinade och skar genom markmoränerna och ner i utsvällningssanden. Woldstedt (1956) talade om kanaler ( Rinnen ) i ett annat sammanhang. Den framryckande isen följde djupkonturerna och bevarade och fördjupade dem. När inlandsisen drog sig tillbaka dödis ( Toteis ) djupt kvar i dessa kanaler; det var deras upptining som sedan gjorde det möjligt för floderna att rinna ner i sina gamla dalar.
Under den marina regressionen av Weichselistiden som slutade för cirka 12 000 år sedan, där den nordvästtyska slätten inte var täckt av is, skar floderna i Cloppenburg Geest sig djupt ner i dalens sand. Vid den tiden bildades den vindburna sanden och sanddynerna , särskilt när området runt omkretsen torkade ut. Klimatet under den postglaciala perioden var fuktigare och varmare. Havsnivåhöjningen , grundnivån för floderosion , ledde troligen till en höjning av grundvattenytan i geestsänkan (Roeschmann, 1971: 189) . I dalarna bildades vidsträckta kärrtorv , medan det i dalkanterna och de större bassängerna bildades högmossar (Hausfeld, 1983: 245).
- R. Hausfeld: Die Entwicklung der Hümmlingsbäche und ihre heutige Pflanzenwelt. Jahrbuch des Emsländischen Heimatbundes, Bd. 29, 1983, S.244-266.
- R. Hausfeld: Die Vegetation nordwest-niedersächsischer Bachtäler in Abhängigkeit von landwirtschaftlicher Nutzung und wasserbaulichen Eingriffen. I: Fließgewässer und ihr Einzugsgebiet. Hrsg.: Biologische Schutzgemeinschaft Hunte Weser-Ems. Wardenburg: BSH-Vlg. 1984, S.137-170. (= Informationen zu Naturschutz und Landschaftspflege i Nordwestdeutschland, Bd.4).
- R. Hausfeld: Das Markatal, eines der letzten naturnahen erhaltenen Bachtäler Nordwestdeutschlands. Jahrbuch für das Oldenbuger Münsterland, 1984, S.184-207.
- G. Roeschmann: Die Böden der nordwestdeutschen Geestlandschaft. Mitteilungen der Deutschen Bodenkundlichen Gesellschaft, Bd. 13, H.1, 1971, S.155-231.
- P. Woldstedt: Die Geschichte des Flußnetzes in Norddeutschland und angrenzende Gebiete. Eiszeitalter und Gegenwart, Bd. 7, 1956, S.5-12.
- P. Woldstedt: Nordwestdeutschland und angrenzende Gebiete im Eiszeitalter. Stuttgart 1955. (= Geogr. Handbücher).
Källor
- Heinz-Josef Lücking: Ökologische Bewertung des Soestetals zwischen Cloppenburg und Stedingsmühlen (LK Cloppenburg, Nordwest-Deutschland) aus der Sicht des Naturschutzes unter besonderer Berücksichtigung der Vegetation, Gewässergüte und des ökomorphologischen Gewässerzustandes. BSH/NVN naturspecialREPORT 1995, ISBN 3-923788-29-0 Heft 21. Diplomarbeit im Fach Geographie an der Justus-Liebig-Universität, Gießen, 1992.