Child and Family Agency v RD
Child and Family Agency v RD [2014] IESC 47 är ett irländskt mål i högsta domstolen där domstolen bekräftade att jurisdiktionen för EU-stater som först utfärdar order har företräde men att High Court i Irland har rätt enligt EU-lagstiftningen att bevilja provisoriskt skydd order att tillåta ett barn att stanna i Irland. Målet klargjorde de irländska domstolarnas behörighet enligt artikel 20 i Europeiska unionens rådsförordning nr 2201/2003 om föräldraansvar.
| Child and Family Agency v RD | |
|---|---|
| |
| Domstol | Irlands högsta domstol |
| Fullständigt ärendenamn | Child and Family Agency v RD |
| Bestämt | 18 juli 2014 |
| Citat(er) | [2014] IESC 47 |
| Domstolsmedlemskap | |
| Domare sitter | Justice O'Donnell, Justice McKechnie, Justice Laffoy |
| Nyckelord | |
Bakgrund
I januari 2014 flyttade RD och hennes son, P, från Birmingham till Irland. I februari fattades ett beslut av Birmingham County Court att placera P i vård av Child and Family Agency. Ett efterföljande beslut av Storbritanniens högsta domstol fattades i april för att P skulle återvända till England. P hittades i Dublin med sin far, som myndigheterna ansåg vara missbruk. RD hävdade att fadern hade följt dem dit och att hon inte längre hade ett förhållande med honom.
I juni 2014 fattade Storbritanniens högsta domstol två beslut. Den första var en förklaring enligt artikel 17 i förordning 2201/2003 som innebar att Irland inte hade jurisdiktion att avgöra frågor som rör P:s föräldraansvar. Denna förklaring gjordes med motiveringen att domstolarna i England och Wales var först med att pröva frågan. om vård och vård av barnet. Det andra beslutet gjordes i enlighet med artikel 20 i förordningen och innebar att barnet skulle placeras i Birmingham City Councils vård. Däremot skulle barnet få avsluta sitt läsår.
RD överklagade dessa beslut till Högsta domstolen och hävdade att hon hade blivit utsatt för våld i hemmet och ville skydda sitt barn, som kan riskera att skadas om det återlämnas till England. RD uttryckte i ett brev att hon överklagade sitt barns återvändande till England under vård av Birmingham City Council. Hon hävdade att vårdbeslutet gjordes i England när hon redan bodde i Irland och att hon därför inte var medveten om beställningen. Child and Family Agency meddelade domstolen att P ville stanna kvar i Irland med sin mamma och att han mådde bra i vården. Domstolen avslog överklagandet av förklaringen från Storbritanniens högsta domstol enligt artikel 17. Domstolen sköt upp sitt beslut om överklagandet av beslutet enligt artikel 20.
Beslut av Högsta domstolen
Domare O'Donnell avgav den enda skriftliga domen för Högsta domstolen (som de andra domarna höll med om).
Artikel 17
Det beslutades att domstolarna i England och Wales har jurisdiktion enligt artikel 17. Konsekvensen av detta beslut är att det är för de engelska och walesiska domstolarna att besluta om vård och vårdnad av barn vars vanliga vistelseort är i England och Wales .
Artikel 20
Domare O'Donnell uppgav att den irländska högsta domstolen har jurisdiktion i enlighet med artikel 20, som är provisorisk och skyddsåtgärd. I artikel 20 föreskrivs att medlemsstaterna får utöva sin jurisdiktion för att bevilja provisorisk och skyddsåtgärd för att bistå i utländska förfaranden. Det måste vara lämpligt för en domstol att bevilja denna lättnad.
Slutsats
Domstolen ogillade överklagandet av förklaringen enligt artikel 17 och ajournerade domstolen i en vecka enligt artikel 20.
Senare utveckling
Högsta domstolens beslut i Child and Family Agency v RD hänvisades därefter till tre gånger i domen CFA mot CJ och JS . RD hänvisades till i punkt 45, där det beslutades att de irländska domstolarna inte är behöriga att avgöra frågan om föräldraansvar för en engelsk bosatt.
RD åberopades också i punkt 59, där domstolen angav att High Court hade behörighet enligt artikel 20, att vidta provisoriska och skyddsåtgärder avseende utländska förfaranden.
RD hänvisades återigen till i punkt 65, där domstolen erkände principerna i RD. Domare Finlay Geoghegan uppgav att High Court "inte kan ha någon större jurisdiktion enligt artikel 20 än den som bestäms av O'Donnell J".