Bodil Begtrup

Bodil Gertrud Begtrup (12 november 1903 – 12 december 1987) var en dansk kvinnorättsaktivist och diplomat.

Kvinderådets styrelse , 1931 valdes hon till vice ordförande och 1946-49 var hon ordförande. 1939 blev hon Danmarks första kvinnliga filmcensor . Efter kriget blev hon medlem av den danska delegationen till FN:s generalförsamling . 1946 blev hon ordförande för FN:s kommission för kvinnors ställning . Begtrup var vice ordförande i den kommitté som förhandlade fram den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna 1948. Hon utnämndes till Islands sändebud 1949, och blev Danmarks första kvinnliga ambassadör, när hon 1955 utsågs till Islands ambassadör.

Tidiga år

Bodil Andreasen växte upp i ett akademiskt hem där hennes pappa, Christian Adolph Andreasen, var domare och hennes mamma, Carla Sigrid Locher, arbetade som lärare. Som enda flicka valde Andreasen i unga år att studera vid den matematiska linjen vid Aalborg katedralskola, där hon tog examen 1921. Hon valde sedan att studera vidare och började konsthistoria vid Köpenhamns universitet. Hennes intresse vände sig dock till socialpolitik och internationell rätt och började studera statsvetenskap. 1926 blev Andreasen representant för Studentkåren i Genève och träffade Henni Forchhammer, som var ordförande för Danska Kvinnors Nationalråd (DKN). Senare blev Andreasen Forchhammerens sekreterare och utvecklade ett intresse för kvinnofrågor. 1929 tog hon examen från universitetet och gifte sig med en specialistläkare och änkeman Erik Worm Begtrup, son till Holger Begtrup, och blev styvmor till hans fyra barn. Hon påverkade dem och Birgit Begtrup blev med tiden politiskt aktiv i kvinnofrågor och Lena Begtrup (gift Vedel-Petersen) blev ett betydande namn på det socialpolitiska området. Tillsammans med Erik Begtrup födde Bodil Begtrup dottern Marianne (1931), som dog av medfödd hjärtsvikt vid fem års ålder. Hennes äktenskap med Erik Begtrup löste sig en kort tid före dotterns död. Hon gifte om sig 1948 med ambassadör Laurits Bolt-Jorgenson.

Bodil Begtrup avancerade upp i DKN:s hierarki och 1929 blev hon ledamot i styrelsen. Två år senare blev hon vice ordförande och åren 1946-1949 var hon fullmäktiges ordförande. Hon engagerade sig för kvinnors och barns villkor och rättigheter. Detta engagemang ledde henne till den offentliga avdelningen Mödrahjälpsråd som hon blev medlem i 1939. På grund av knappa ekonomiska resurser och fullmäktiges stora beroende av privata insatser bildades 1940 Föreningen Våra Små Barnkläder med bl.a. Begtrup som ordförande. Ett av finansieringsproblemen i Mother's Relief Council var bara att hitta lämpliga medel för att ge till barns behov. Med den nya föreningen och dess villkorlig dom; "Inget barn får frysa på vintern" den samlade in kläder som gavs till barn och spädbarn. 1935 var Begtrup en av grundarna till en underavdelning till DKN, Vore Borns Sundhed, som genomförde informationskampanjer inom området barns hälsa och välbefinnande. Denna verksamhet skulle lägga grunden för hälso- och sjukvården, som innefattade arbete med rådgivning för småbarn som finns i Danmark idag. Samma avdelning stödde också införandet av skolläkare och sjuksköterskor. Begtrup arbetade i många eftersom en av Danmarks tre filmcensorer skulle vara en kvinna. Som ett resultat utsågs hon till filmcensor 1939, eftersom hon var den första kvinnan i landet. För henne var filmens inflytande på barn en fråga som tog mycket av hennes tid och 1947 släppte hon boken Barn och film som tog upp detta. Hon innehade detta förtroendeuppdrag fram till 1948.

Begtrup var en förespråkare för uppförandet av fler offentliga byggnader. I ett inlägg i tidningen Boligen hävdade hon att de gemensamma faciliteterna skulle få stor betydelse för kvinnors vardag. Hon nämnde också att en särskild kollektiv bostadshjälp skulle kunna hjälpa hemmafruar i deras brådska varje dag.

externa länkar

• Bodil Gertrud Begtrup på Den Store Danske