Björn M. Ólsen
Björn Magnússon Ólsen (14 juli 1850 – 16 januari 1919) var en isländsk forskare och politiker. Han var ledamot av Alþingi , den första rektorn för Islands universitet och professor i isländskt språk och kultur där.
Liv och karriär
Björn M. Ólsen föddes i bondesamhället Þingeyrar i Austur-Húnavatnssýsla . Hans far, Magnús R. Ólsen (1810–1860), representerade distriktet på Alþingi; hans mor var Ingunn Jónsdóttir Ólsen (1817–1897). Han avslutade vid Reykjavíkskolan 1869, och efter ett uppehåll i studierna på grund av dålig hälsa reste han till Köpenhamn 1872 och tog våren 1877 sin magisterexamen i språk och historia från Köpenhamns universitet . 1878 gjorde han en studieresa till Italien och Grekland med hjälp av offentliga medel. Han tog senare en doktorsexamen från Köpenhamns universitet, 1883 med en avhandling om runorna .
1879 blev han adjungerad lärare vid Reykjavíkskolan; sommaren 1895 blev han rektor där. Våren 1904 drog han sig tillbaka från det jobbet och fick samtidigt titeln professor; han började då främst ägna sin tid åt att studera isländsk litteratur och historia. Det var året som Island uppnådde hemmastyre , och det är troligt att ökandet av det nationella stipendiet i dessa områden verkade vara en plikt.
Han var medlem av Alþingi under Danmarks kung från 1905 till 1908, och representerade hemmastyrepartiet i Hannes Hafsteins regering . När Islands universitet grundades 1911 blev han professor i isländska där, och tjänstgjorde också som den första rektorn, 1911–1912. Han tilldelades hedersdoktorer vid universitetet i Christiania 1911 och av Islands universitet den 17 juni 1918. Han var president i Isländska litteratursällskapet 1894–1900 och 1909–1918; filialerna i Reykjavík och Köpenhamn slogs samman på Island under hans tid. Från 1895 till 1919 satt han i fördelningsnämnden för arvet av Jón Sigurðsson . Han var hedersmedlem i Kungliga Danska Vetenskapsakademien och andra lärda sällskap.
Han skrev många artiklar om isländsk litteratur och historia. Finnur Jónsson uppgav i en dödsruna att hans bästa verk var hans studier av Sturlunga saga och av Landnámabók , men att hans artiklar om Gunnlaugs saga och om Snorri Sturluson som författare till Egils saga också var anmärkningsvärda. Han skrev också två artiklar om isländskt ursprung för de eddiska dikterna , "Hvar eru Eddu-kvæðin til orðin?" och "Svar til dis Finns Jónssonar", samt studier av Islands omvändelse och dess underkastelse till den norske kungen.
Han gick i pension från sin professur den 3 juli 1918, sex månader före sin död. Han gifte sig aldrig.
Utvalda publikationer
Böcker och utökade artiklar
- "Runerne i den oldislandske litteratur". Doktorsavhandling, Köpenhamns universitet, 1883.
- Rasmus Kristján Rask 1787–1887: Minningarrit . Reykjavík: Islands litteratursällskap, 1887.
- Um kristnitökuna år 1000 og tildrög hennar . Reykjavík, 1900.
- "Um Sturlunga sögu". Safn til sögu Íslands og íslenskra bókmennta 3 (1902–04) 193–510.
- "Om Gunnlaugs saga ormstungu. En kritisk undersökning". Kungliga Danska Vetenskapsakademien, 1911.
- Sólarljóð . Utgåva. Reykjavík: Hið íslenska bókmenntafélag , 1915. ( pdf online på Septentrionalia.net)
- "Um Íslendinga sögur, kaflar úr universitetsfyrirlestrum". Safn til sögu Íslands 6 (1937–39).
Artiklar
- "Er Snorri Sturluson höfundur Egils sögu?" Skírnir 1905, 363–68.
- "Landnáma og Egils saga". Aarbøger for nordisk Oldkyndighed og Historie 1904, 167–247.
- "Landnáma och Eyrbyggja saga". Aarbøger for nordisk Oldkyndighed og Historie 1905.
- "Landnáma och Hænsa-Þóris saga". Aarbøger for nordisk Oldkyndighed og Historie 1905, 63–80.
- "Landnáma og Laxdæla saga". Aarbøger for nordisk Oldkyndighed og Historie 1908.
- "Landnáma och Gull-Þóris (Þorskfirðinga) saga". Aarbøger for nordisk Oldkyndighed og Historie 1910, 35–61.
- "Landnámas oprindelige disposition og Landnáma og Eiríks saga rauða". Aarbøger for nordisk Oldkyndighed og Historie 1920, 283–307.
- "Um kornirkju á Íslandi að fornu". Búnaðarrit 1910.
- "Um silfurverð og vaðmálsverð, annan á landnámsöld Íslands". Skírnir 1910, 1–18.