Arimannus

Arimannerna ( singular arimannus ) var en krigarklass av frimän i Lombard och senare frankiska Italien . I samtida dokument benämns ibland arimanni som liberi homines (fria män) eller exercitales (soldater).

Arimannernas led fylldes ursprungligen av erfarna krigare, ättlingar till de lombardiska frimännen som invaderade Italien 569. Arimannernas position sjönk efter den frankiska erövringen av 774. Vid mitten av 800-talet var många franker också arimanni , inte längre bara langobarder. Vid det tionde århundradet arimannerna minskat till en position knappt över livegnas .

Arimannerna var typiskt små eller medelstora markägare med några få arrendatorer, eller inga, under sig . De utgjorde grunden för den italienska staten eftersom de var skyldiga den service, närmare bestämt oste et ponte et placito : armé-, bro- och domstolstjänster. Denna tjänst förmedlades inte av feodala skyldigheter. Arimannerna hade offentliga ämbeten på lokal nivå . Karolinerna var särskilt intresserade av arimannernas skyldigheter och rättigheter eftersom de var grundläggande för kunglig kontroll . Lothair I försökte stävja strömmen av feodalisering genom att på nytt hävda arimannernas offentliga skyldigheter även om de inte var landlösa, vilket gjorde att dessa skyldigheter berodde på den lokala räkningen . I en medveten fortsättning av Carolingains politik skapade både Guy och Lambert på 890-talet lagstiftning som hävdade arimannernas skyldigheter, särskilt militära, och förbjöd den vanliga praxisen att ge vasaller offentliga skyldigheter som förmåner . Begreppet arimanni överlevde in i det elfte århundradet, när vissa toskanska medborgare åberopade den statusen mot anspråken från huset Canossa .

Källor

Cavanna, Adriano. Fara, sala, arimannia nella storia di un vico longobardo. Milano, 1967.
Gasparri, Stefano. "Strutture militari e legami di dipendenza in età longobarda e carolingia," Rivista Storica Italiana 98 (1986), 664–726.
Gasparri, Stefano. 'La questione degli arimanni', Bullettino dell'Istituto Storico Italiano per il Medioevo 87 (1978), 121–153.
Gasparri, Stefano. "Nobiles et credentes omines liberi arimanni". Linguaccio, memoria sociale e tradizioni longobarde nel regno italico,' ed. S. Gasparri, Bullettino dell'Istituto storico italiano, Istituto storico italiano 105 (Rom, 2003), 25–51.
Gasparri, Stefano. 'Il popolo-esercito degli arimanni. Gli studi longobardi di Giovanni Tabacco', Giovanni Tabacco e l'esegesi del passato. Quaderni, Accademia delle Scienze di Torino 14 (Torino, 2006), 21-36.
Jarnut, Jörg. 'Beobachtungen zu den langobardischen arimanni und exercitales', Zeitschrift der Savigny-Stiftung für Rechtsgeschichte. Germanistische Abteilung 88 (1971), 1-28.
Tabacco, Giovanni. I liberi del re nell'Italia carolingia e postcarolingia. Spoleto, 1966.
Wickham, Chris. Tidigt medeltida Italien: Centralmakt och lokalsamhälle 400-1000. MacMillan Press: 1981.