1954 riksdagsval i Argentina
| |||||||||||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||||||
Vicepresidentval
| |||||||||||||||||||||||||||
Registrerad | 9,222,075 | ||||||||||||||||||||||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
Valdeltagande | 85,58 % | ||||||||||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||||||
25 april 1954 | |||||||||||||||||||||||||||
79 av 155 platser i deputeradekammaren 9 av 14 icke röstberättigade delegater i kammaren 18 av 34 platser i senaten | |||||||||||||||||||||||||||
Valdeltagande | 85,99 % | ||||||||||||||||||||||||||
Detta listar partier som fått mandat. Se de fullständiga resultaten nedan .
|
Det argentinska riksdagsvalet 1954 hölls den 25 april. Väljarna valde både sina lagstiftare och Argentinas vicepresident ; med ett valdeltagande på 85 %.
Bakgrund
Evitas död, fastnade president Juan Perón mitt i allvarliga svårigheter. En svår torka 1952 och år av pessimism i Argentinas viktiga jordbrukssektor tömde ut valutareserven och tvingade Perón att begränsa offentliga lån och utgifter. Lågkonjunkturen (och en rejäl skörd ) tillät dock att centralbankens reserver återhämtade sig och förde inflationen (50 % 1951) till ensiffriga.
Kontroverser kring Peróns svärföräldrar och politiskt våld både av och mot hans peronistiska rörelse hade förföljt presidenten under första halvan av 1953, och han tog tillfället i akt med kommande lagstiftande opinionsundersökningar för att testa sin popularitet. Den argentinska konstitutionen krävde det inte vid den tiden, men presidenten tillkännagav ett särskilt val för att ersätta den bortgångne vicepresidenten Hortensio Quijano . Dr Quijano hade dött den 3 april 1952, två månader och en dag innan hans mandatperiod skulle ha avslutats den 4 juni 1952. Perón nominerade senator Alberto Teisaire som kandidat för det då namngivna Partido Peronista (Peronistpartiet).
Teisaire var bekant för Perón från statskuppen 1943 ; den tidigare konteramiralen hade hjälpt till att behålla den normalt återhållsamma flottans stöd för den populistiska ledaren före och efter Peróns val 1946, och efter åtta år i senaten förblev han nära militären - en långt ifrån trivial hänsyn.
I oppositionen sedan 15 år innan Perón tillträdde, hade den centristiska UCR belastats av censur och olika former av trakasserier sedan 1930, och 1953 hade präglats av fängelse av de flesta av deras ledare. Bland de få framstående figurerna i partiet som var tillgängliga för att kandidera till vicepresidentskapet var Crisólogo Larralde . Larralde hade motsatt sig UCR:s allians 1945 med konservativa och socialister mot Perón, och var en välkänd figur i UCR:s dissident, pro-Perón "Renewal Group". Detta lättade dock inte UCR:s begränsning till tillgång till de flesta massmedia, och partiet besegrades med liknande siffror som deras förlust 1951.
Resultat
Vice President
Kandidat | Fest | Röster | % | |
---|---|---|---|---|
Alberto Teisaire | Peronistpartiet (PP) | 4,994,106 | 64,52 | |
Crisólogo Larralde | Radical Civic Union (UCR) | 2,493,422 | 32.22 | |
Benito de Miguel | Nationaldemokratiska partiet (PDN) | 105 550 | 1,36 | |
Alcira de la Peña | Kommunistpartiet (PCA) | 89,624 | 1.16 | |
Luciano Molinas | Demokratiska progressiva partiet (PDP) | 54 054 | 0,70 | |
José Fernando Penelón | Labour Gathering Party (CO) | 3,183 | 0,04 | |
Total | 7,739,939 | 100,00 | ||
Giltiga röster | 7,739,939 | 98,07 | ||
Ogiltiga/blanka röster | 152,422 | 1,93 | ||
Totalt antal röster | 7,892,361 | 100,00 | ||
Registrerade väljare/valdeltagande | 9,222,075 | 85,58 | ||
Källa: National University of San Martín |
Deputeradekammaren
Fest | Röster | % | Suppleanter | Delegater utan rösträtt | |||
---|---|---|---|---|---|---|---|
Vann | Total | Vann | Total | ||||
Peronistpartiet (PP) | 4,977,586 | 64,28 | 74 | 143 | 9 | 14 | |
Radical Civic Union (UCR) | 2,502,109 | 32.31 | 5 | 12 | — | — | |
Nationaldemokratiska partiet (PDN) | 104 006 | 1,34 | — | — | — | — | |
Kommunistpartiet (PCA) | 88 007 | 1.14 | — | — | — | — | |
Demokratiska progressiva partiet (PDP) | 46 077 | 0,60 | — | — | — | — | |
Socialist Party of the National Revolution (PS RN) | 22,516 | 0,29 | — | — | — | — | |
Labour Gathering Party (CO) | 3,183 | 0,04 | — | — | — | — | |
Total | 7,743,484 | 100 | 79 | 155 | 9 | 14 | |
Positiva röster | 7,743,484 | 97,93 | |||||
Ogiltiga/blanka röster | 163,374 | 2.07 | |||||
Totalt antal röster | 7,906,858 | 100 | |||||
Registrerade väljare/valdeltagande | 9,194,157 | 85,99 | |||||
Källa: |
Senat
Fest | Röster | % | Platser vann | Totalt antal platser | |
---|---|---|---|---|---|
Peronistpartiet (PP) | 18 | 34 | |||
Radical Civic Union (UCR) | — | — | |||
Nationaldemokratiska partiet (PDN) | — | — | |||
Kommunistpartiet (PCA) | — | — | |||
Demokratiska progressiva partiet (PDP) | — | — | |||
Socialist Party of the National Revolution (PS RN) | — | — | |||
Total | 18 | 34 | |||
Positiva röster | |||||
Ogiltiga/blanka röster | |||||
Totalt antal röster | 100 | ||||
Registrerade väljare/valdeltagande |