Östtimorhavsfördraget
Formellt känt som Timorhavsfördraget mellan Östtimors regering och Australiens regering undertecknades mellan Australien och Östtimor i Dili i Östtimor den 20 maj 2002, dagen Östtimor blev självständigt från FN:s styre, för gemensam petroleum de två ländernas utforskning av Timorhavet . Undertecknarna av fördraget var den australiensiska premiärministern John Howard och hans östtimoresiska motsvarighet vid den tiden Mari Alkatiri .
Fördraget trädde i kraft den 2 april 2003 efter ett utbyte av diplomatiska noter och var tillbakadaterat till den 20 maj 2002. Fördraget skulle gälla i 30 år från den dag det trädde i kraft eller när en havsbottengräns kunde fastställas, beroende på vad som kom tidigare. Den efterföljande undertecknandet av fördraget om vissa sjöfartsarrangemang i Timor Sea (CMATS) 2007 förlängdes dock giltighetstiden för Timor Sea Treaty till 2057, då giltigheten för CMATS också upphör.
Timorhavsfördraget föreskriver att intäkterna från petroleum som hittas i ett överenskommet havsbottenområde, som kallas Joint Petroleum Development Area, delas och bestämmer inte suveräniteten och den maritima gränsen mellan de två länderna. I fördraget anges uttryckligen att båda ländernas rätt att göra anspråk på den överlappande delen av havsbotten bibehålls.
Östtimorsfördraget upphörde att gälla när fördraget mellan Australien och Demokratiska republiken Östtimor om fastställande av sina sjögränser i Östtimor trädde i kraft den 30 augusti 2019.
Effekter av fördraget
Fördraget ersätter Timor Gap Treaty som undertecknades mellan Australien och Indonesien den 11 december 1989, som inte längre var giltigt när Östtimors territorium upphörde att vara en provins i Indonesien. Det sätter praktiskt taget Östtimor i stället för Indonesien i Timor Gap-fördraget, men med några skillnader.
Den betydande skillnaden mellan Timor Gap Treaty och Timor Sea Treaty är att det senare bara skapar ett gemensamt oljeutvecklingsområde, där Östtimor får 90 % och Australien 10 % av intäkterna från området. Den förstnämnda skapade tre zoner, där intäkterna från den mellersta zonen för samarbete delades lika mellan de två länderna.
Se även
- Gränsen mellan Australien och Östtimor
- Sunrise International Unitization Agreement (Sunrise IUA)
- Timor Gap
- Timor Gap-fördraget
- Fördrag om vissa sjöfartsarrangemang i Östtimorsjön ( CMATS)
- Ämnen i Östtimorhavet
Anteckningar
Vidare läsning
- Cleary, Paul (2007). Shakedown: Australiens grepp om Timor oil . Crows Nest, NSW: Allen & Unwin. ISBN 978-1741149265 .
- Collaery, Bernard (2020). Olja under oroligt vatten: Australiens intriger i Timorhavet . Carlton, Vic: Melbourne University Publishing. ISBN 9780522876499 .
- Leach, Michael (6 december 2013). "Turbulens i Timorhavet" . Inside Story . Hämtad 30 november 2020 .
- ——————— (4 september 2017). "Briding the Timor Gap" . Inside Story . Hämtad 30 november 2020 .
- ——————— (8 mars 2018). "Östtimor: arkitekten bakom sin egen soluppgång" . Inside Story . Hämtad 30 november 2020 .
- McGrath, Kim (2017). Crossing the Line: Australiens hemliga historia i Timorhavet . Carlton, Vic: Black Inc. ISBN 9781863959360 .