Épicure (opera)

Méhul 1799 – porträtt av Antoine Gros

Épicure ( Epicurus ) är en opera i tre akter med musik av kompositörerna Étienne Méhul och Luigi Cherubini . Librettot är av Charles-Albert Demoustier . Den framfördes för första gången på Opéra-Comique i Paris den 14 mars 1800. Den var ett fullständigt misslyckande, med endast tre föreställningar. För den tredje och sista föreställningen den 20 mars reducerades operan från tre akter till två. Cherubini skrev ouvertyren, första akten och hälften av tredje; Méhul andra akten och resten av tredje.

Roller

Roll	Rösttyp	Premiärskådespelare
Épicure ( Epicurus )
Aspasie
Narcisse (Narcissus)
Ruston
Démocrite ( Democritus )
Héraclite ( Heraclitus )
La Sagesse (Visdom)

Synopsis

Epicurus är älskad av sin elev Aspasia men han tror att hon inte känner mer än vänskap för honom. Fyra friare tävlar om Aspasias hand i äktenskapet: Narcissus, Sybariten ; Ruston, stoikern ; Herakleitos ("den gråtande filosofen"); och Demokritos ("den skrattande filosofen"). När Aspasia tar emot dem kallt misstänker de att Epicurus är orsaken och de fördömer honom till Areopagus . Epicurus förs till fängelse där hans filosofi hjälper honom att överleva och han omvänder sin vaktmästare. Han somnar och har en vision av visdom som stiger ned från himlen. Dagen efter leds Epikuros inför Areopagos, där han anklagas för att ha förfört unga människor och predikat korruption. Epikuros bevisar att hans filosofi är baserad på moraliska principer. Aspasia kommer till hans hjälp och avslöjar de kriminella motiven bakom uppsägningen. Epikuros befinns oskyldig och benådar sina anklagare.

Källor

• Arthur Pougin Méhul: sa vie, son génie, son caractère (Fischbacher, 1889)
• Allmän introduktion till Méhuls operor i inledningen till utgåvan av Stratonice av M. Elizabeth C. Bartlet (Pendragon Press, 1997)
• Leorigildo Salerno, "Les mésaventures de L'amour fugitif : Genèse de Anacréon de Luigi Cherubini (1803)" i Schweizer Jahrbuch für Musikwissenschaft 2008/2009 (Peter Lang, 2009)