flamländsk försäkring för icke-medicinsk vård

I den federala staten Belgien sköts hälso- och sjukvården av federal nivå . Den flamländska regeringen införde en tilläggsförsäkring för icke-medicinsk vård ( holländska : zorgverzekering ) 2001, vilket visade sig vara kontroversiellt och har en relativt lång juridisk historia.

Hälso- och sjukvård och social trygghet i Belgien är federala angelägenheter, men Belgiens speciallag ger de tre gemenskaperna flera befogenheter som "hjälp till personer". Den flamländska regeringen använde sig av detta för att tillhandahålla en extra försäkring för icke-medicinsk hjälp och tjänster, som främst riktar sig till äldre människor. Försäkringen är obligatorisk för personer över 25 år som bor i den flamländska regionen och frivillig för invånare i huvudstadsregionen Bryssel (eftersom Bryssel omfattas av både den flamländska och franska gemenskapen ).

Vallonien har försökt ogiltigförklara dekretet som reglerar den flamländska sjukförsäkringen. Författningsdomstolen avslog detta överklagande. Sedan 2017 har regionen Vallonien en egen sjukförsäkring.

Kontrovers och juridiska frågor

Den franska gemenskapen fruktade dock att det var ett första steg mot att splittra den belgiska socialförsäkringen och fann att tjänsten var diskriminerande. Den bekämpade detta vid författningsdomstolen och försökte komma med juridiska argument för att upphäva dekretet, som lagar från samhällen och regioner kallas, men utan resultat. Systemet har dock anpassats något flera gånger för att passa deras berättigade klagomål.

Författningsdomstolen skickade en prejudicerande fråga till EG-domstolen, som granskade dekretet. Den ansåg att denna försäkring var social trygghet, i motsats till belgiska termer, och den bedömde att "bosättningskriterierna" som används i dekretet (försäkringen är för dem som bor i Flandern eller Bryssel) bröt mot "arbetsplatskriterierna" som EU-lagstiftningen föreskriver social trygghet för EU-medborgare som utnyttjade sin rätt till fri rörlighet . Människor som arbetar i ett land där de inte bor måste åtnjuta samma sociala rättigheter som medborgare i den staten. Följaktligen anpassades det flamländska dekretet för att ge försäkring även för personer som arbetar i Flandern eller Bryssel men inte bor där, så länge de utnyttjade sin rätt till fri rörlighet. Eftersom EU-lagstiftningen endast erkänner "Belgien", inte de olika enheterna inom det, inkluderar detta inte valloner som arbetar i Flandern. Som ett resultat kan alla som bor eller arbetar i Flandern eller Bryssel åtnjuta försäkringen utom vallonerna, såvida de inte utnyttjar sin rätt till fri rörlighet.

I januari 2009 kom den slutliga domen från skiljedomstolen, som under tiden bytte namn till författningsdomstolen. Den slog fast att sjukförsäkringen i sig är laglig, men den måste anpassas igen för att följa europeiska regelverk. Sjukförsäkringsförordningen ändrades genom förordning av den 30 april 2009.

externa länkar