World Forum for Harmonization of Vehicle Regulations

World Forum for Harmonization of Vehicle Regulations (WP.29)
Förkortning	WP.29
Bildning	1952
Typ	Arbetsgrupp
Rättslig status	Aktiva
Huvud	Antonio Erario (2021-)
Föräldraorganisation	UNECE:s inlandstransportkommitté
Hemsida	UNECE Transport - WP29

World Forum for Harmonization of Vehicle Regulations är en arbetsgrupp ( WP.29 ) i Inland Transport Committee (ITC) vid FN:s ekonomiska kommission för Europa (UNECE). Dess ansvar är att hantera de multilaterala överenskommelser som undertecknades 1958, 1997 och 1998 om tekniska föreskrifter för konstruktion, godkännande av hjulfordon samt deras periodiska tekniska besiktning och att inom ramen för dessa tre avtal verka för att utveckla och ändra FN Föreskrifter, FN:s globala tekniska föreskrifter och FN:s regler, typ av fordonsföreskrifter .

WP.29 inrättades i juni 1952 som " Arbetsgruppen för experter på tekniska krav på fordon ", medan dess nuvarande namn antogs 2000.

Vid starten hade WP.29 en bredare europeisk räckvidd. Sedan 2000 har det globala omfattningen av detta forum erkänts med tanke på det aktiva deltagandet av länder på alla kontinenter, utom USA och Kanada, som utvecklade oförenliga standarder.

Forumet arbetar med föreskrifter som täcker fordonssäkerhet , miljöskydd , energieffektivitet och stöldskydd .

Detta arbete påverkar de facto fordonsdesign och underlättar internationell handel.

Organisation

Det finns sex permanenta arbetsgrupper som är underorgan som överväger specialiserade uppgifter, bestående av personer med en specifik expertis:

Buller och däck (GRBP)
Belysning och ljussignalering (GRE)
Föroreningar och energi (GRPE)
Automatiserade och anslutna fordon (GRVA)
Allmänna säkerhetsbestämmelser (GRSG)
Passiv säkerhet (GRSP)

1958 års avtal

Kärnan i forumets arbete är baserad på "1958 års överenskommelse", formellt kallad "Avtalet om antagande av enhetliga tekniska föreskrifter för hjulförsedda fordon, utrustning och delar som kan monteras och/eller användas på hjulförsedda fordon och villkoren för ömsesidighet erkännande av godkännanden som beviljats på grundval av dessa föreskrifter" (E/ECE/TRANS/505/Rev.2, ändrad den 16 oktober 1995). Detta utgör en rättslig ram där deltagande länder (avtalsslutande parter) kommer överens om en gemensam uppsättning tekniska föreskrifter och protokoll för typgodkännande av fordon och komponenter. Dessa kallades tidigare "UNECE-föreskrifter" eller, mindre formellt, "ECE-föreskrifter" med hänvisning till den ekonomiska kommissionen för Europa. Men eftersom många icke-europeiska länder nu är avtalsslutande parter i 1958 års överenskommelse, har bestämmelserna officiellt rubriken "FN-föreskrifter". Enligt principen om ömsesidigt erkännande som anges i avtalet erkänns varje avtalsslutande parts typgodkännanden av alla andra avtalsslutande parter.

Deltagande länder

De första undertecknarna av 1958 års avtal är Italien (28 mars), Nederländerna (30 mars), Tyskland (19 juni), Frankrike (26 juni), Ungern (30 juni), Sverige och Belgien. Ursprungligen tillät avtalet endast deltagande av ECE- medlemsländer, men 1995 reviderades avtalet för att tillåta icke-ECE-medlemmar att delta. Aktuella deltagare inkluderar Europeiska unionen och dess medlemsländer, samt UNECE-medlemmar utanför EU som Norge, Ryssland, Ukraina, Kroatien, Serbien, Vitryssland, Kazakstan, Turkiet, Azerbajdzjan och Tunisien, och till och med avlägsna territorier som Sydafrika, Australien, Nya Zeeland, Japan, Sydkorea, Thailand och Malaysia.

Från och med 2022 var deltagarna i 1958 års avtal, med deras FN-landskod:

FN-koden	Land	Ikraftträdande datum	Anteckningar
1	Tyskland	28 januari 1965
2	Frankrike	20 juni 1959
3	Italien	26 april 1963
4	Nederländerna	29 augusti 1960
5	Sverige	20 juni 1959
6	Belgien	5 september 1959
7	Ungern	2 juli 1960
8	Tjeckien	1 januari 1993	(tidigare Tjeckoslovakien )
9	Spanien	10 oktober 1961
10	Serbien	12 mars 2001	(tidigare Jugoslavien )
11	Storbritannien	16 mars 1963
12	Österrike	11 maj 1971
13	Luxemburg	12 december 1971
14	Schweiz	28 augusti 1973
16	Norge	4 april 1975
17	Finland	17 september 1976
18	Danmark	20 december 1976
19	Rumänien	21 februari 1977
20	Polen	13 mars 1979
21	Portugal	28 mars 1980
22	Ryska Federationen	17 februari 1987
23	Grekland	5 december 1992
24	Irland	24 mars 1998
25	Kroatien	8 oktober 1991
26	Slovenien	25 juni 1991
27	Slovakien	1 januari 1993
28	Belarus	2 juli 1995
29	Estland	1 maj 1995
30	Republiken Moldavien	20 november 2016
31	Bosnien och Hercegovina	6 mars 1992
32	Lettland	18 januari 1999
34	Bulgarien	21 januari 2000
35	Kazakstan	8 januari 2011
36	Litauen	29 mars 2002
37	Kalkon	27 februari 1996
39	Azerbajdzjan	14 juni 2002
40	Nordmakedonien	17 november 1991
42	europeiska unionen	24 mars 1998
43	Japan	24 november 1998
45	Australien	25 april 2000
46	Ukraina	30 juni 2000
47	Sydafrika	17 juni 2001
48	Nya Zeeland	26 januari 2002
49	Cypern	1 maj 2004
50	Malta	1 maj 2004
51	Sydkorea	31 december 2004
52	Malaysia	4 april 2006
53	Thailand	1 maj 2006
54	Albanien	5 november 2011
56	Montenegro	3 juni 2006
57	San Marino	26 januari 2016
58	Tunisien	1 januari 2008
60	Georgien	25 maj 2015
62	Egypten	3 februari 2013
63	Nigeria	18 oktober 2018
64	Pakistan	24 april 2020

De flesta länder, även om de inte formellt deltar i avtalet från 1958, erkänner FN-föreskrifterna och speglar antingen FN-föreskrifternas innehåll i sina egna nationella krav, eller tillåter import, registrering och användning av FN-typgodkända fordon, eller båda. USA och Kanada (bortsett från Lighting Regulations) är de två betydande undantagen ; FN-föreskrifterna är i allmänhet inte erkända och FN-kompatibla fordon och utrustning är inte godkända för import, försäljning eller användning i de två regionerna, såvida de inte har testats för att överensstämma med regionens bilsäkerhetslagar eller för begränsad användning utan körning ( t.ex. bilshower).

Typgodkännande

Två typer av godkännandemärke: topp - enligt FN-föreskrifter, botten - enligt EU-föreskrifter (eller direktiv)

1958 års avtal arbetar på principerna om typgodkännande och ömsesidigt erkännande . Varje land som ansluter sig till 1958 års avtal har behörighet att testa och godkänna alla tillverkares design av en reglerad produkt, oavsett i vilket land den komponenten tillverkades. Varje enskild design från varje enskild tillverkare räknas som en enskild typ. När ett anslutande land har beviljat ett typgodkännande är varje annat anslutande land skyldigt att uppfylla det typgodkännandet och betrakta det fordonet eller motorfordonsutrustningen som laglig för import, försäljning och användning. Artiklar som är typgodkända enligt ett FN-föreskrifter är märkta med ett E och ett nummer, inom en cirkel. Numret anger vilket land som godkänt föremålet, och andra omgivande bokstäver och siffror anger den exakta versionen av föreskriften som uppfylls respektive typgodkännandenumret.

Även om alla länders typgodkännanden är juridiskt likvärdiga, finns det verkliga och upplevda skillnader i hur strikt reglerna och protokollen tillämpas av olika nationella typgodkännandemyndigheter. Vissa länder har sina egna nationella standarder för att bevilja typgodkännanden, vilka kan vara strängare än vad som krävs av FN:s regelverk själva. Inom bildelsindustrin betraktas till exempel ett tyskt (E1) typgodkännande som ett mått på försäkring mot misstanke om dålig kvalitet eller ett oförtjänt typgodkännande.

FN:s föreskrifter

Från och med 2015 finns det 135 FN-föreskrifter bifogade till 1958 års avtal; de flesta reglerna omfattar en enskild fordonskomponent eller teknik. En dellista över gällande bestämmelser som gäller för personbilar följer (olika bestämmelser kan gälla tunga fordon, motorcyklar etc.)

Allmän belysning

R3 — Reflexanordningar
R4 — Belysning av bakre registreringsskyltar
R6 — Körriktningsvisare
R7 — Främre och bakre positionslyktor, stopplyktor och markeringslyktor
R19 — Främre dimljus
R23 — Backljus
R37 — Glödlampor (glödlampor) ( Se: Typer av fordonslampor )
R38 — Dimljus bak
R48 — Installation av belysnings- och ljussignalanordningar
R77 — Parkeringsljus
R87 — Varselljus
R91 — Sidomarkeringslyktor
R112 — Strålkastare asymmetrisk
R119 — Kurvlampor
R123 — AFS-lampor
R128 — LED-ljuskällor

Strålkastare

R1 — Strålkastare som avger ett asymmetriskt halvljus och/eller helljus, utrustade med R2- eller HS1-lampor (ersatta av R112, men fortfarande giltiga för befintliga godkännanden)
R5 — Sealed Beam-strålkastare som avger ett asymmetriskt halvljus och/eller helljus
R8 — Strålkastare utrustade med utbytbara enkelglödlampor av volfram-halogen (ersatt av R112, men fortfarande giltiga för befintliga godkännanden)
R20 — Strålkastare som avger ett asymmetriskt halvljus och/eller helljus och är utrustade med halogenlampor med dubbla glödtrådar H4 (ersatt av R112, men fortfarande giltiga för befintliga godkännanden)
R31 — Halogentätade strålkastare som avger ett asymmetriskt halvljus och/eller helljus
R45 — Strålkastare
R98 — Strålkastare utrustade med gasurladdningsljuskällor
R99 – Gasurladdningsljuskällor för användning i godkända gasurladdningslampor i motordrivna fordon ( se: Typer av fordonslampor )
R112 – Strålkastare som avger ett asymmetriskt halvljus och/eller helljus och utrustade med glödlampor
R113 — Strålkastare som avger ett symmetriskt halvljus och/eller helljus och utrustade med glödlampor

Instrumentering/kontroller

R35 — arrangemang av fotkontroller
R39 — hastighetsmätarutrustning
R46 — backspeglar
R79 — styrutrustning
R160 — händelsedatainspelare

Krocksäkerhet

R11 — dörrspärrar och dörrhållningskomponenter
R13-H — bromsning (personbilar)
R13 — bromsning (lastbilar och bussar)
R14 — säkerhetsbältesförankringar
R16 — säkerhetsbälten och fasthållningssystem
R17 — säten, sätesförankringar, nackstöd
R27 — förvarningstrianglar
R42 — främre och bakre skyddsanordningar ( stötfångare , etc.)
R43 — Säkerhetsglasmaterial och deras montering på fordon
R94 — skydd av de åkande vid en frontalkollision
R95 — skydd för de åkande vid en sidokollision
R116 — skydd av motorfordon mot obehörig användning
R129 — förbättrade barnsäkerhetssystem (ECRS)

Miljökompatibilitet

R10 — elektromagnetisk kompatibilitet
R15 — utsläpp och bränsleförbrukning (ersatt av R83, R84 och R101)
R24 — motoreffektmätning, rökutsläpp, motortypgodkännande
R51 — bulleremission
R68 — mätning av maxhastigheten
R83 — utsläpp av föroreningar enligt motorbränslekrav
R84 — mätning av bränsleförbrukning
R85 — elektriska drivlinor — mätning av nettoeffekten och maximal 30 minuters effekt för elektriska drivlinor
R100 — godkännande av batterielfordon med hänsyn till specifika krav för konstruktion, Funktionssäkerhet och vätgasutsläpp.
R101 — mätning av utsläpp av koldioxid och bränsleförbrukning
R117 — rullande ljudutsläpp från däck

Däck och hjul

R30 — Däck för personbilar och deras släp
R54 — Däck för kommersiella fordon och släpvagnar till dessa
R64 — Reservenhet för tillfällig användning, run flat-däck, run flat-system och däcktrycksövervakning
R75 — Däck för motorcyklar/mopeder
R88 — Reflexdäck för tvåhjuliga fordon
R106 — Däck för lantbruksfordon
R108 — Regummerade däck för personbilar och deras släp
R109 — Regummerade däck för kommersiella fordon och deras släpvagnar
R124 — Ersättningshjul för personbilar

Automatiserade/autonoma och uppkopplade fordonsregler

R155 — cybersäkerhet
R156 — mjukvaruuppdateringar
R157 — automatiskt körfältssystem

Broms

R90 — ECE-föreskrifter 90

Nordamerika

Den mest anmärkningsvärda icke-undertecknaren av 1958 års avtal är USA , som har sina egna federala säkerhetsstandarder för motorfordon och inte erkänner FN-typgodkännanden. Men både USA och Kanada är parter i 1998 års avtal. FN-specifika fordon och komponenter som inte också överensstämmer med USA:s regelverk kan därför inte importeras till USA utan omfattande modifieringar. Kanada har sina egna Canada Motor Vehicle Safety Standards , som i stort sett liknar den amerikanska FMVSS, men Kanada accepterar också FN-kompatibla strålkastare och stötfångare. Det förestående omfattande ekonomiska och handelsavtalet mellan Kanada och Europeiska unionen skulle kunna få Kanada att erkänna fler FN-föreskrifter som acceptabla alternativ till de kanadensiska reglerna. Kanada tillämpar för närvarande 14 av de 17 ECE-huvudstandarderna som tillåtna alternativ ^{[ citat behövs ]} - undantagen för närvarande gäller motorcykelkontroller och displayer, motorcykelspeglar och elektronisk stabilitetskontroll för personbilar. ^{[ citat behövs ]} Dessa tre återstående grupper kommer att tillåtas i Kanada när ratificeringen av handelsavtalet inträffar. ^{[ citat behövs ]}

Grå marknaden (1976-88)

1981 Lamborghini Countach LP 400S såld ny i USA via den grå marknaden

Fordon byggda i enlighet med globala säkerhets- och utsläppsbestämmelser var fortfarande tillgängliga för amerikaner under perioden 1976-88, som individuell import. Detta var via den grå marknaden . Många av de finaste, ikoniska bilarna från Malaise-eran , som Lamborghini Countach , Mercedes-Benz 500 SEL , Mercedes-Benz G-Class och Range Rover var officiellt förbjudna för amerikaner, men detta uttag visade sig vara lönsamt i många år. Den grå marknaden nådde 66 900 fordon som importerades av enskilda konsumenter 1985 och ändrades för att möta amerikanska designbestämmelser. Det är inte längre möjligt att importera fordon till USA som en personlig import, med fyra undantag, varav inget tillåter amerikaner att köpa nya fordon som inte är officiellt tillgängliga i USA. Till och med den framstående miljardären Bill Gates och hans Porsche 959 har visat sig oförmögna.

Självcertifiering

Snarare än ett system av typgodkännanden av FN-typ, fungerar de amerikanska och kanadensiska bilsäkerhetsföreskrifterna på principen om självcertifiering, där tillverkaren eller importören av ett fordon eller motorfordonsutrustning intygar – dvs. hävdar och lovar – att fordonet eller utrustningen överensstämmer med alla tillämpliga federala eller Kanadas standarder för motorfordonssäkerhet, stötfångare och stöldskydd. Ingen förhandsverifiering krävs av en statlig myndighet eller auktoriserad testenhet innan fordonet eller utrustningen kan importeras, säljas eller användas. Om skäl utvecklas till att tro att certifieringen var falsk eller olämplig – dvs. att fordonet eller utrustningen faktiskt inte uppfyller kraven – kan myndigheterna utföra tester och, om en bristande efterlevnad upptäcks, beordra en återkallelse och/eller annan korrigerande och/eller bestraffning åtgärder. Fordons- och utrustningstillverkare har rätt att överklaga sådana påföljder, men detta är en svår riktning. Man kan ansöka om bristande efterlevnad som utan tvekan påverkar motorvägssäkerheten för att hoppa över krav på återkallelse (åtgärd och anmälan) för redan tillverkade fordon.

Regelverksskillnader

En jämförelse av europeisk (överst) och USA (botten) strålkastarkonfiguration på liknande år Citroën DS- bilar

Historiskt sett var en av de mest iögonfallande skillnaderna mellan FN:s och USA:s bestämmelser designen och prestanda för strålkastare . Citroën DS som visas här illustrerar de stora skillnaderna i strålkastare under eran 1940-1983 när amerikanska bestämmelser krävde slutna strålkastare, vilket var förbjudet i många europeiska länder. Ett liknande tillvägagångssätt var uppenbart med USA:s obligatoriska sidomarkeringsljus.

1998 års avtal

"Avtalet om upprättande av globala tekniska föreskrifter för hjulförsedda fordon, utrustning och delar som kan monteras och/eller användas på hjulförsedda fordon", eller 1998 års avtal, är ett efterföljande avtal. Efter sitt uppdrag att harmonisera fordonsföreskrifter löste UNECE huvudfrågorna (administrativa bestämmelser för typgodkännande i motsats till självcertifiering och ömsesidigt erkännande av typgodkännanden) som hindrade länder som inte hade undertecknat 1958 års avtal att delta fullt ut i dess verksamhet.

1998 års avtal är född för att producera metaföreskrifter som kallas Globala tekniska föreskrifter utan administrativa procedurer för typgodkännande och så utan principen om ömsesidigt erkännande av typgodkännanden. Avtalet från 1998 föreskriver att avtalsslutande parter genom konsensus kommer att upprätta FN:s globala tekniska föreskrifter (UN GTR) i ett FN:s globala register. FN:s GTR innehåller globalt harmoniserade prestandakrav och testprocedurer. Varje UN GTR innehåller omfattande anteckningar om dess utveckling. Texten innehåller en förteckning över den tekniska motiveringen, de forskningskällor som använts, kostnads- och nyttoöverväganden och referenser till konsulterade data. De avtalsslutande parterna använder sina nationellt etablerade regelgivningsprocesser när de införlivar FN:s GTR:er i sin nationella lagstiftning. 1998 års avtal har för närvarande 33 avtalsslutande parter och 14 FN GTR som har upprättats i FN:s globala register. Tillverkare och leverantörer kan inte direkt använda FN:s GTR eftersom dessa är avsedda att tjäna länderna och kräver införlivande i nationell eller regional lag.

2013 Transatlantic Trade and Investment Partnership (föreslagen)

Som en del av förhandlingarna om det transatlantiska handels- och investeringspartnerskapet (TTIP) utreds frågorna om divergerande standarder i bilregleringsstrukturen. TTIP-förhandlare försöker identifiera sätt att minska de regulatoriska skillnaderna, potentiellt minska kostnaderna och stimulera ytterligare handel med fordon.

OICA

Organisation Internationale des Constructeurs d'Automobiles (OICA) tillhandahåller på sin webbplats arbetsdokument från olika FN-expertgrupper, inklusive World Forum for Harmonization of Vehicle Regulations.

Se även

externa länkar

Myndighetskontroll
Internationell	VIAF WorldCat-identiteter
Nationell	Förenta staterna