Wightman t/a JW Construction v Headfour

Wightman t/a JW Construction v Headfour (Pty) Ltd and Another är ett viktigt mål i sydafrikansk rätt, som behandlades i Supreme Court of Appeal den 27 februari 2008. Mpati DP, Cameron JA, Heher JA, Ponnan JA och Mhlantla AJA presiderade. Dom avkunnades den 10 mars 2008. Klagandens ombud var EJJ Spamer; SC Goddard dök upp för de tillfrågade. Klagandens advokater var Kyriacos & Co, Kapstaden och Webbers, Bloemfontein. Respondenternas advokater var EQM Hunter, Kapstaden, och Honey Attorneys, Bloemfontein. Fallet var ett överklagande av ett beslut från hela bänken i Cape Provincial Division (Thring J, Blignaut J och Bozalek J) angående spoliation.

Domstolen övervägde först kraven för en mandament van spolie . Det som krävdes var ett olagligt förfogande av egendom, inte nödvändigtvis åtföljt av våld eller bedrägeri, förutsatt att egendomen togs utan samtycke från den bortskaffade, och även olagligt, på ett sätt som inte motsvaras av lagen.

Rätten behandlade även frågan om innehav av nycklarna till egendomen kunde anses utgöra innehav av den egendomen. Den fann att att göra dubbletter av nycklar tillgängliga för en annan inte alltid innebär att avstå från fysisk besittning av egendomen i fråga

Den part som tar upp en tvist om faktiska omständigheter i ett motionsförfarande, fann domstolen, måste seriöst och otvetydigt ta upp detta faktum. Detta kommer att indikera att tvisten är verklig, äkta eller i god tro . Om den tvistande parten med nödvändighet besitter kunskap och förmåga att visa att fakta i fråga är osanna eller felaktiga, men ändå underlåter att göra det, i stället vilar på ett blott eller tvetydigt förnekande, föreligger ingen faktisk tvist i god tro .

Fakta

Klaganden var en byggnadsentreprenör som hade ingått avtal med första svaranden (företrädd av andra svaranden) om att utföra vissa byggnadsarbeten på första svarandens fastighet. Han sattes i besittning av en fullständig uppsättning nycklar till lokalen vid påbörjandet av arbetet och levererade därefter dubbletter av vissa av nycklarna till den andra svaranden i det begränsade syftet att underlätta inspektionen av lokalerna av svaranden.

När en tvist uppstod mellan parterna anlitade svaranden andra entreprenörer för att slutföra arbetet och gav de nya entreprenörerna tillträde till lokalerna med hjälp av de dubbletter av nycklar som klaganden överlämnade till honom. När klaganden därefter anlände till lokalen nekades han tillträde, uppenbarligen på svarandens instruktioner. Klaganden hävdade att detta utgjorde spoliation och ansökte utan framgång om restitution ante omnia och om utvisning av den andra svaranden.

Dom

I överklagandet ansåg domstolen följande:

En verklig, genuin och ärlig tvist om faktiska omständigheter kan endast föreligga om domstolen är övertygad om att den part som utger sig för att ta upp tvisten i sin försäkran på allvar och otvetydigt har tagit upp det faktum som sägs vara ifrågasatt. Det kommer givetvis att förekomma fall där ett blott nekande uppfyller kravet eftersom det inte finns någon annan väg öppen för den tvistande parten och inget mer kan därför förväntas av honom. Men även det kanske inte är tillräckligt om det påstådda faktumet helt och hållet ligger inom den avvisande partens kännedom och ingen grund läggs för att ifrågasätta sanningshalten eller riktigheten i påståendet. När de påstådda fakta är sådana att den tvistande parten nödvändigtvis måste ha kännedom om dem och kunna ge ett svar (eller motverkande bevis) om de inte är sanna eller korrekta, men istället för att göra det, vilar sin sak på en naken eller tvetydig avslag kommer domstolen i allmänhet att ha svårt att finna att provet är uppfyllt. Jag säger att jag "allmänt" eftersom sakliga argument sällan skiljer sig från en bredare matris av omständigheter som alla måste ha i åtanke när man kommer fram till ett beslut. En tvistande part kanske inte nödvändigtvis känner igen eller förstår nyanserna av ett rent eller allmänt förnekande mot ett verkligt försök att brottas med alla relevanta faktiska anklagelser från den andra parten. Men när han undertecknar den besvarande försäkran, förbinder han sig till dess innehåll, hur otillräckligt det än kan vara, och kommer endast under exceptionella omständigheter att tillåtas att förkasta dem.

I föregående stycke fann den att

en sökande som ansöker om slutlig prövning i yrkande måste, i händelse av konflikt, acceptera den version som hans motpart har lagt fram, såvida inte dennes påståenden, enligt domstolens uppfattning, inte är sådana att de ger upphov till en verklig, äkta eller i god tro tvist faktiskt eller är så långsökta eller uppenbart ohållbara att domstolen är berättigad att avvisa dem endast på papperet.

Våld eller bedrägeri, fann domstolen, var inte en väsentlig handling av innehav, under förutsättning att handlingen gjordes mot samtycke från den plundrade personen, och olagligt, alltså på ett sätt som lagen inte skulle acceptera.

Bara det faktum att göra dubbletter av nycklar tillgängliga för en annan (som råkade vara ägaren av lokalen) var inte alltid detsamma som att ge upp den fysiska ägandet.

Följaktligen, på grundval av fakta, beslutade domstolen att klaganden inte hade förlorat den fysiska besittningen av lokalerna genom att leverera dubblettnycklarna till svaranden. Han blev dock fördriven när svaranden använde nycklarna olagligt och mot hans samtycke för att ge de nya entreprenörerna tillträde till lokalerna. Överklagandet bifölls därför och beslutet av Thring J (Blignault J instämmande och Bozalek J avvikande), i Wightman t/a JW Construction v Headfour (Pty) Ltd and Another, upphävdes.

Fall

• Avfin Industrial Finance (Pty) Ltd mot Interjet Maintenance (Pty) Ltd 1997 (1) SA 807 (T).
• Nino Bonino v De Lange 1906 TS 120.
• Plascon-Evans Paints Ltd mot Van Riebeeck Paints (Pty) Ltd 1984 (3) SA 623 (A).
• R v M 1949 (4) SA 975 (N).
• Ripoll-Dausa mot Middleton NO och andra 2005 (3) SA 141 (C).
• Scholtz mot Faifer 1910 TPD 243.
• Shaw v Hendry 1927 CPD 357.
• Wightman t/a JW Construction mot Headfour (Pty) Ltd and Another 2007 (2) SA 128 (C).
• Wightman t/a JW Construction mot Headfour (Pty) Ltd and Another 2008 (3) SA 371 (SCA).