Inom matematiken har Watsons lemma , bevisat av GN Watson (1918, s. 133), betydande tillämpning inom teorin om integralers asymptotiska beteende .
Uttalande av lemma
Låt
0
< T ≤ ∞
{\displaystyle 0<T\leq \infty }
vara fixerad. Antag
φ ( t ) =
t
λ
g ( t )
{\displaystyle \varphi (t)=t^{\lambda }\,g(t)}
, där
g ( t )
{\displaystyle g(t)}
har en oändligt antal derivator i närheten av
t =
0
{\displaystyle t=0}
, med
0
g ( ) ≠
0
{\displaystyle g(0)\neq 0}
, och
λ > − 1
{\displaystyle \lambda >-1}
.
Antag, dessutom, antingen det
0
|
φ ( t )
|
< K
e
b t
∀ t > ,
{\displaystyle |\varphi (t)|<Ke^{bt}\ \forall t>0,}
där
K , b
{\displaystyle K,b}
är oberoende av
t
{\displaystyle t}
, eller att
0
∫
T
|
φ ( t )
|
d
t < ∞ .
{\displaystyle \int _{0}^{T}|\varphi (t)|\,\mathrm {d} t<\infty .}
Då är det sant att för alla positiva
x
{\displaystyle x}
det
|
0
∫
T
e
− x t
φ ( t )
d
t
|
< ∞
{\displaystyle \left|\int _{0}^{T}e^{-xt}\varphi (t)\,\mathrm {d} t\right|<\infty }
och att följande asymptotiska ekvivalens gäller:
0
0
∫
T
e
− x t
φ ( t )
d
t ∼
∑
n =
0
∞
0
g
( n )
( ) Γ ( λ + n + 1 )
n !
x
λ + n + 1
, ( x > , x → ∞ ) .
{\displaystyle \int _{0}^{T}e^{-xt}\varphi (t)\,\mathrm {d} t\sim \ \sum _{n=0}^{\infty }{\ frac {g^{(n)}(0)\ \Gamma (\lambda +n+1)}{n!\ x^{\lambda +n+1}}},\ \ (x>0,\ x \rightarrow \infty ).}
Se till exempel Watson (1918) för originalbeviset eller Miller (2006) för en nyare utveckling.
Bevis
Vi kommer att bevisa versionen av Watsons lemma som antar att
|
φ ( t )
|
{\displaystyle |\varphi (t)|}
har som mest exponentiell tillväxt som
t → ∞
{\displaystyle t\to \infty }
. Grundtanken bakom beviset är att vi kommer att approximera
g ( t )
{\displaystyle g(t)}
med ändligt många termer av dess Taylor-serie. Eftersom derivatorna av
g
{\displaystyle g}
endast antas existera i ett område med ursprunget, kommer vi i huvudsak att ta bort svansen på integralen, tillämpa Taylors sats med resten i det återstående lilla intervallet, och sedan addera svansen tillbaka på till slut. Vid varje steg kommer vi noggrant att uppskatta hur mycket vi slänger eller lägger på. Detta bevis är en modifiering av det som finns i Miller (2006) .
Låt
0
< T ≤ ∞
{\displaystyle 0<T\leq \infty }
och anta att
φ
{\displaystyle \varphi }
är en mätbar funktion av formen
φ ( t ) =
t
λ
g ( t )
{\displaystyle \varphi ( t)=t^{\lambda }g(t)}
, där
λ > − 1
{\displaystyle \lambda >-1}
och
g
{\displaystyle g}
har ett oändligt antal kontinuerliga derivator i intervallet
0
[ , δ ]
{\displaystyle [0,\delta ]}
för några
0
< δ < T
{\displaystyle 0<\delta <T}
, och att
|
φ ( t )
|
≤ K
e
b t
{\displaystyle |\varphi (t)|\leq Ke^{bt}}
för alla
δ ≤ t ≤ T
{\displaystyle \delta \leq t\leq T}
, där konstanterna
K
{\displaystyle K}
och
b
{\displaystyle b}
är oberoende av
t
{\displaystyle t}
.
Vi kan visa att integralen är finit för
x
{\displaystyle x}
tillräckligt stor genom att skriva
( 1 )
0
∫
T
e
− x t
φ ( t )
d
t =
0
∫
δ
e
− x t
φ ( t )
d
t +
∫
δ
T
e
− x t
φ ( t )
d
t
{\displaystyle (1)\quad \int _{0}^{T}e^{-xt}\varphi (t)\,\mathrm {d} t=\int _{0}^{\delta }e^{-xt}\varphi ( t)\,\mathrm {d} t+\int _{\delta }^{T}e^{-xt}\varphi (t)\,\mathrm {d} t}
och uppskatta varje term.
För första terminen har vi
|
0
∫
δ
e
− x t
φ ( t )
d
t
|
≤
0
∫
δ
e
− x t
|
φ ( t )
|
d
t ≤
0
∫
δ
|
φ ( t )
|
d
t
{\displaystyle \left|\int _{0}^{\delta }e^{-xt}\varphi (t)\,\mathrm {d} t\right|\leq \int _{0}^ {\delta }e^{-xt}|\varphi (t)|\,\mathrm {d} t\leq \int _{0}^{\delta }|\varphi (t)|\,\mathrm { d} t}
för
x ≥
0
{\displaystyle x\geq 0}
, där den sista integralen är finit genom antagandet att
g
{\displaystyle g}
är kontinuerlig på intervallet
0
[ , δ ]
{\displaystyle [0,\delta ]}
och att
λ > − 1
{\displaystyle \lambda >-1}
. För den andra termen använder vi antagandet att
φ
{\displaystyle \varphi }
är exponentiellt begränsad för att se att, för
x > b
{\displaystyle x>b}
,
|
∫
δ
T
e
− x t
φ ( t )
d
t
|
≤
∫
δ
T
e
− x t
|
φ ( t )
|
d
t
≤ K
∫
δ
T
e
( b − x ) t
d
t
≤ K
∫
δ
∞
e
( b − x ) t
d
t
= K
e
( b − x ) δ
x − b
.
{\displaystyle {\begin{aligned}\left|\int _{\delta}^{T}e^{-xt}\varphi (t)\,\mathrm {d} t\right|&\leq \int _{\delta }^{T}e^{-xt}|\varphi (t)|\,\mathrm {d} t\\&\leq K\int _{\delta }^{T}e^{ (bx)t}\,\mathrm {d} t\\&\leq K\int _{\delta }^{\infty }e^{(bx)t}\,\mathrm {d} t\\& =K\,{\frac {e^{(bx)\delta }}{xb}}.\end{aligned}}}
Den ursprungliga integralens ändlighet följer sedan av att triangelolikheten tillämpas på
( 1 )
{\displaystyle (1)}
.
Vi kan dra slutsatsen från ovanstående beräkning att
( 2 )
0
∫
T
e
− x t
φ ( t )
d
t =
0
∫
δ
e
− x t
φ ( t )
d
t + O
(
x
− 1
e
− δ x
)
{\displaystyle (2)\quad \int _ {0}^{T}e^{-xt}\varphi (t)\,\mathrm {d} t=\int _{0}^{\delta }e^{-xt}\varphi (t)\ ,\mathrm {d} t+O\left(x^{-1}e^{-\delta x}\right)}
som
x → ∞
{\displaystyle x\to \infty }
.
Genom att appellera till Taylors teorem med resten vet vi att för varje heltal
N ≥
0
{\displaystyle N\geq 0}
,
g ( t ) =
∑
n =
0
N
0
g
( n )
( )
n !
t
n
+
g
( N + 1 )
(
t
∗
)
( N + 1 ) !
t
N + 1
{\displaystyle g(t)=\summa _{n=0}^{N}{\frac {g^{(n)}(0)}{n!}}\,t^{n }+{\frac {g^{(N+1)}(t^{*})}{(N+1)!}}\,t^{N+1}}
för
0
≤ t ≤ δ
{\displaystyle 0\leq t\leq \delta }
, där
0
≤
t
∗
≤ t
{\displaystyle 0\leq t^{*}\leq t}
. Om vi kopplar in detta till den första termen i
( 2 )
{\displaystyle (2)}
får vi
( 3 )
0
∫
δ
e
− x t
φ ( t )
d
t
=
0
∫
δ
e
− x t
t
λ
g ( t )
d
t
=
∑
n =
0
N
0
g
( n )
( )
n !
0
∫
δ
t
λ + n
e
− x t
d
t +
1
( N + 1 ) !
0
∫
δ
g
( N + 1 )
(
t
∗
)
t
λ + N + 1
e
− x t
d
t .
{\displaystyle {\begin{aligned}(3)\quad \int _{0}^{\delta }e^{-xt}\varphi (t)\,\mathrm {d} t&=\int _{0 }^{\delta }e^{-xt}t^{\lambda }g(t)\,\mathrm {d} t\\&=\summa _{n=0}^{N}{\frac { g^{(n)}(0)}{n!}}\int _{0}^{\delta}t^{\lambda +n}e^{-xt}\,\mathrm {d} t+{ \frac {1}{(N+1)!}}\int _{0}^{\delta }g^{(N+1)}(t^{*})\,t^{\lambda +N +1}e^{-xt}\,\mathrm {d} t.\end{aligned}}}
För att binda termen som involverar resten använder vi antagandet att
g
( N + 1 )
{\displaystyle g^{(N+1)}} är
0
kontinuerlig
[ , δ ]
{\displaystyle [0,\delta ]}
på intervallet , och i synnerhet är det avgränsat dit. Som sådan ser vi det
|
0
∫
δ
g
( N + 1 )
(
t
∗
)
t
λ + N + 1
e
− x t
d
t
|
≤
sup
0
t ∈ [ , δ ]
|
g
( N + 1 )
( t )
|
0
∫
δ
t
λ + N + 1
e
− x t
d
t
<
sup
0
t ∈ [ , δ ]
|
g
( N + 1 )
( t )
|
0
∫
∞
t
λ + N + 1
e
− x t
d
t
=
sup
0
t ∈ [ , δ ]
|
g
( N + 1 )
( t )
|
Γ ( X + N + 2 )
x
X + N + 2
.
{\displaystyle {\begin{aligned}\left|\int _{0}^{\delta }g^{(N+1)}(t^{*})\,t^{\lambda +N+1 }e^{-xt}\,\mathrm {d} t\right|&\leq \sup _{t\in [0,\delta ]}\left|g^{(N+1)}(t) \right|\int _{0}^{\delta }t^{\lambda +N+1}e^{-xt}\,\mathrm {d} t\\&<\sup _{t\in [ 0,\delta ]}\left|g^{(N+1)}(t)\right|\int _{0}^{\infty }t^{\lambda +N+1}e^{-xt }\,\mathrm {d} t\\&=\sup _{t\in [0,\delta ]}\left|g^{(N+1)}(t)\right|\,{\frac {\Gamma (\lambda +N+2)}{x^{\lambda +N+2}}}.\end{aligned}}}
Här har vi använt det faktum att
0
∫
∞
t
a
e
− x t
d
t =
Γ ( a + 1 )
x
a + 1
{\displaystyle \int _{0}^{\infty }t^{a}e^{-xt}\,\mathrm {d} t={\frac {\Gamma (a+1)}{x^{a+1}}}}
om
x >
0
{\displaystyle x>0}
och
a > − 1
{\displaystyle a>-1}
, där
Γ
{\displaystyle \Gamma }
är gammafunktionen .
Från ovanstående beräkning ser vi från
( 3 )
{\displaystyle (3)}
att
( 4 )
0
∫
δ
e
− x t
φ ( t )
d
t =
∑
n =
0
N
0
g
( n )
( )
n !
0
∫
δ
t
λ + n
e
− x t
d
t + O
(
x
− λ − N − 2
)
{\displaystyle (4)\quad \int _{0}^{\delta }e^{-xt}\varphi (t)\,\mathrm {d} t=\summa _{n=0}^{N}{\frac {g^{(n)}(0)}{n!}}\int _{0} ^{\delta }t^{\lambda +n}e^{-xt}\,\mathrm {d} t+O\left(x^{-\lambda -N-2}\right)}
som
x → ∞
{\displaystyle x\to \infty }
.
Vi kommer nu att lägga till svansarna på varje integral i
( 4 )
{\displaystyle (4)}
. För varje
n
{\displaystyle n}
vi har
0
∫
δ
t
λ + n
e
− x t
d
t
=
0
∫
∞
t
λ + n
e
− x t
d
t −
∫
δ
∞
t
λ + n
e
− x t
d
t
=
Γ ( λ ) + n + 1
_
_ + n + 1
−
∫
δ
∞
t
λ + n
e
− x t
d
t ,
{\displaystyle {\begin{aligned}\int _{0}^{\delta }t^{\lambda +n}e^{ -xt}\,\mathrm {d} t&=\int _{0}^{\infty }t^{\lambda +n}e^{-xt}\,\mathrm {d} t-\int _{ \delta }^{\infty }t^{\lambda +n}e^{-xt}\,\mathrm {d} t\\[5pt]&={\frac {\Gamma (\lambda +n+1 )}{x^{\lambda +n+1}}}-\int _{\delta }^{\infty }t^{\lambda +n}e^{-xt}\,\mathrm {d} t ,\end{aligned}}}
och vi kommer att visa att de återstående integralerna är exponentiellt små. Faktum är att om vi ändrar variablerna
t = s + δ
{\displaystyle t=s+\delta }
får vi
∫
δ
∞
t
λ + n
e
− x t
d
t
=
0
∫
∞
( s + δ
)
λ + n
e
− x ( s + δ )
d s
=
e
− δ x
0
∫
∞
( s +
λ
n
_
)
+
_
− x s
d s
≤
e
− δ x
0
∫
∞
( s + δ
)
λ + n
e
− s
d s
{\displaystyle {\begin{aligned}\int _{\delta }^{\infty }t^{\ lambda +n}e^{-xt}\,\mathrm {d} t&=\int _{0}^{\infty }(s+\delta )^{\lambda +n}e^{-x(s+\ delta )}\,ds\\[5pt]&=e^{-\delta x}\int _{0}^{\infty }(s+\delta )^{\lambda +n}e^{-xs} \,ds\\[5pt]&\leq e^{-\delta x}\int _{0}^{\infty }(s+\delta )^{\lambda +n}e^{-s}\, ds\end{aligned}}}
för
x ≥ 1
{\displaystyle x\geq 1}
, så att
0
∫
δ
t
λ + n
e
− x t
d
t =
Γ ( λ + n + 1 )
x
λ + n + 1
+ O
(
e
− δ x
)
som
x → ∞ .
{\displaystyle \int _{0}^{\delta }t^{\lambda +n}e^{-xt}\,\mathrm {d} t={\frac {\Gamma (\lambda +n+1 )}{x^{\lambda +n+1}}}+O\left(e^{-\delta x}\right){\text{ as }}x\to \infty .}
Om vi ersätter det sista resultatet med
( 4 )
{\displaystyle (4)}
finner vi det
0
∫
δ
e
− x t
φ ( t )
d
t
=
∑
n =
0
N
0
g
( n )
( ) Γ ( λ + n + 1 )
n !
x
λ + n + 1
+ O
(
e
− δ x
)
+ O
(
x
− λ − N − 2
)
=
∑
n =
0
N
0
g
( n )
( ) Γ ( λ + n + 1 )
n !
x
λ + n + 1
+ O
(
x
− λ − N − 2
)
{\displaystyle {\begin{aligned}\int _{0}^{\delta }e^{-xt}\varphi (t)\, \mathrm {d} t&=\summa _{n=0}^{N}{\frac {g^{(n)}(0)\ \Gamma (\lambda +n+1)}{n!\ x ^{\lambda +n+1}}}+O\left(e^{-\delta x}\right)+O\left(x^{-\lambda -N-2}\right)\\&= \sum _{n=0}^{N}{\frac {g^{(n)}(0)\ \Gamma (\lambda +n+1)}{n!\ x^{\lambda +n+ 1}}}+O\left(x^{-\lambda -N-2}\right)\end{aligned}}}
som
x → ∞
{\displaystyle x\to \infty }
. Slutligen, genom att ersätta detta med
( 2 )
{\displaystyle (2)}
drar vi slutsatsen att
0
∫
T
e
− x t
φ ( t )
d
t
=
∑
n =
0
N
0
g
( n )
( ) Γ ( λ + n + 1 )
n !
x
λ + n + 1
+ O
(
x
− λ − N − 2
)
+ O
(
x
− 1
e
− δ x
)
=
∑
n =
0
N
0
g
( n )
( ) Γ ( λ + n + 1 )
n !
x
λ + n + 1
+ O
(
x
− λ − N − 2
)
{\displaystyle {\begin{aligned}\int _{0}^{T}e^{-xt}\varphi (t)\,\ mathrm {d} t&=\summa _{n=0}^{N}{\frac {g^{(n)}(0)\ \Gamma (\lambda +n+1)}{n!\ x^ {\lambda +n+1}}}+O\left(x^{-\lambda -N-2}\right)+O\left(x^{-1}e^{-\delta x}\right )\\&=\summa _{n=0}^{N}{\frac {g^{(n)}(0)\ \Gamma (\lambda +n+1)}{n!\ x^{ \lambda +n+1}}}+O\left(x^{-\lambda -N-2}\right)\end{aligned}}}
som
x → ∞
{\displaystyle x\to \infty }
.
Eftersom detta sista uttryck är sant för varje heltal
N ≥
0
{\displaystyle N\geq 0}
har vi alltså visat att
0
∫
T
e
− x t
φ ( t )
d
t ∼
∑
n =
0
∞
0
g
( n )
( ) Γ ( λ + n + 1 )
n !
x
λ + n + 1
{\displaystyle \int _{0}^{T}e^{-xt}\varphi (t)\,\mathrm {d} t\sim \sum _{n=0}^{ \infty }{\frac {g^{(n)}(0)\ \Gamma (\lambda +n+1)}{n!\ x^{\lambda +n+1}}}}
som
x → ∞
{\displaystyle x\to \infty }
, där den oändliga serien tolkas som en asymptotisk expansion av integralen i fråga.
Exempel
När
0
< a < b
{\displaystyle 0<a<b} har
den konfluenta hypergeometriska funktionen av det första slaget integralrepresentationen
1
F
1
( a , b , x ) =
Γ ( b )
Γ ( a ) Γ ( b − a )
0
∫
1
e
x t
t
a − 1
( 1 − t
)
b − a − 1
d
t ,
{\displaystyle {}_{1}F_{1}(a,b,x)={\frac {\Gamma (b)}{\Gamma (a)\Gamma (ba)}}\int _{0}^{1 }e^{xt}t^{a-1}(1-t)^{ba-1}\,\mathrm {d} t,}
där
Γ
{\displaystyle \Gamma }
är gammafunktionen . Ändringen av variabler
t = 1 − s
{\displaystyle t=1-s}
sätter detta i formen
1
F
1
( a , b , x ) =
Γ ( b )
Γ ( a ) Γ ( b − a )
e
x
0
∫
1
e
− x s
( 1 − s
)
a − 1
s
b − a − 1
d s ,
{\displaystyle {}_{1}F_{1}(a,b,x)={\frac {\Gamma (b)}{\Gamma (a)\Gamma (ba)}}\,e^{x }\int _{0}^{1}e^{-xs}(1-s)^{a-1}s^{ba-1}\,ds,}
som nu kan användas av Watsons lemma. Med
λ = b − a − 1
{\displaystyle \lambda =ba-1}
och
g ( s ) = ( 1 − s
)
a − 1
{\displaystyle g(s)=(1-s)^{a-1 }}
, Watsons lemma säger oss det
0
0
∫
1
e
− x s
( 1 − s
)
a − 1
s
b − a − 1
d s ∼ Γ ( b − a )
x
a − b
som
x → ∞
med
x > ,
{\displaystyle \int _{0} ^{1}e^{-xs}(1-s)^{a-1}s^{ba-1}\,ds\sim \Gamma (ba)x^{ab}\quad {\text{as }}x\till \infty {\text{ med }}x>0,}
vilket gör att vi kan dra slutsatsen
1
F
1
( a , b , x ) ∼
Γ ( b )
Γ ( a )
x
a − b
e
x
som
x → ∞
med
x > 0.
{\displaystyle {}_{1}F_{1}(a, b,x)\sim {\frac {\Gamma (b)}{\Gamma (a)}}\,x^{ab}e^{x}\quad {\text{som }}x\to \infty {\text{ med }}x>0.}
Miller, PD (2006), Applied Asymptotic Analysis , Providence, RI: American Mathematical Society, sid. 467, ISBN 978-0-8218-4078-8 .
Watson, GN (1918), "De harmoniska funktionerna associerade med den paraboliska cylindern" , Proceedings of the London Mathematical Society, vol. 2, nr. 17, s. 116–148, doi : 10.1112/plms/s2-17.1.116 .
Ablowitz, MJ, Fokas, AS (2003). Komplexa variabler: introduktion och tillämpningar. Cambridge University Press .