Vita Sadalbergae
Vita Sadalbergae (engelska livet i Sadalberga ) är en anonym latinsk biografi om Saint Sadalberga , grundare av Abbey of St John, Laon . Dess författare hävdar att han skriver på uppdrag av Sadalbergas dotter och efterträdare som abbedissa, Anstrude , men datumet och tillförlitligheten av Vita är ifrågasatt av forskare.
Vitas redaktör från 1800-talet, Bruno Krusch, hävdade att det var en förfalskning från 800-talet och utan historiskt värde . Han hävdade att den uppfann många detaljer, såsom Sadalbergas tvångsäktenskap och barn, och trodde att den enda pålitliga källan för helgonets liv var hennes samtida, Jonas av Bobbio , författare till Vita sancti Columbani . På senare tid har Hans Hummer hävdat att den skrevs i slutet av 700- eller tidigt 800-tal, inom en livstid efter de händelser som den beskriver. Jamie Kreiner placerar den runt 680, ett decennium eller så efter Sadalbergas död.
Författaren till Vita hade tillgång till Jonas skrifter på Sadalberga. Han förskönade detta material utan att förfalska grundkonturen. Hans livfulla berättelse ger intrycket av ett ögonvittne. Eftersom det inte finns några bevis för en kult av Sadalberga i Laon, är det inte klart vem som skulle ha sponsrat eller tjänat på produktionen av en litterär förfalskning på 800-talet.
Vita är den enda källan till inbördeskriget mellan Dagobert II (676–79 ) och Theuderic III (675–91). Eftersom familjen och dess klostergrunder led under kriget, Vita Sadalbergae tillsammans med Vita Anstrudis ha komponerats omedelbart efter som en del av ett försök att återställa bådas rykte.
Upplagor
- Bruno Krusch, red. "Vita Sadalbergae abbatissae Laudunensis" , i Monumenta Germaniae Historicae, Scriptores rerum Merovingicarum , 5 (Hannover: Hahn, 1910), s. 40–66.
- Översatt i Jo Ann McNamara, John E. Halborg, E. Gordon Whatley, red. Sainted women of the Dark Ages (Duke University Press, 1992), s. 176–194.
Vidare läsning
- Hummer, Hans. (2003) "Die merowingische Herkunft der Vita Sadalbergae". Deutsches Archiv für Erforschung des Mittelalters 59 : 459–93.