Valhistoria av Lester B. Pearson

Lester Pearson 1957, året då han vann Nobels fredspris.

Den här artikeln är Lester B. Pearsons valhistoria , Kanadas fjortonde premiärminister .

var liberal och tjänade en period som premiärminister (1963–1968). Han ledde det liberala partiet i fyra allmänna val, förlorade två ( 1958 och 1962 ) till John Diefenbaker , och vann två ( 1963 och 1965 ) och besegrade Diefenbaker båda gångerna. Båda segrarna resulterade i hängande parlament och han bildade två minoritetsregeringar. Han gick i pension 1968 och efterträddes av Pierre Trudeau .

Pearson ställde upp i valet till underhuset i Kanada åtta gånger, alla för ridningen av Algoma East i norra Ontario. Han valdes varje gång.

Sammanfattning

Kanada hade tio provinser och två territorier under Pearsons tid som premiärminister.

Pearson rankas som tolfte av tjugotre premiärministrar för tid i ämbetet, som tjänar en mandatperiod på fyra år och 364 dagar.

Pearson var den femte av fem premiärministrar från Ontario, de andra var Sir John A. Macdonald , Alexander Mackenzie , Sir Mackenzie Bowell och William Lyon Mackenzie King .

Innan han gick in i politiken var Pearson en karriärdiplomat vid utrikesdepartementet, inklusive kanadensisk ambassadör i USA . Premiärminister Mackenzie King bjöd in Pearson flera gånger att gå med i Kings regering, en inbjudan som Pearson slutligen accepterade 1948, i slutet av Kings tid i ämbetet. Kungen utnämnde honom till minister för yttre angelägenheter och Pearson gick in i parlamentet kort därefter genom ett extraval i norra Ontario som rider av Algoma East .

Louis St. Laurents regering som utrikesminister från 1948 till 1957. Efter liberalernas nederlag i det allmänna valet 1957, efterträdde Pearson St Laurent som ledare för Kanadas liberala parti och blev ledare för Opposition 1958. Han var misslyckad i de två första allmänna valen han ställde upp som ledare ( 1958 , 1962 ), med Diefenbaker som fortsatte i regeringsställning, men i det allmänna valet 1963 vann han en minoritetsregering och besegrade Diefenbaker. Pearson återfördes till kontoret i valet 1965 och besegrade igen Diefenbaker, igen med en minoritetsregering.

Pearson ställde upp för val till underhuset åtta gånger och valdes i alla åtta valen (1948 ( extraval ), 1949, 1953, 1957, 1958, 1962, 1963 och 1965). Under hela sin parlamentariska karriär representerade han ridningen av Algoma East i norra Ontario. Han vann varje val med en majoritet på mer än 50 % av rösterna, även i flerkandidatval. Han tjänstgjorde i allmänningen i 19 år, 7 månader och 30 dagar.

1968 meddelade Pearson sin avgång och efterträddes som liberal ledare och premiärminister av Pierre Trudeau .

Federala allmänna val: 1958 till 1965

Pearson ledde liberalerna i fyra allmänna val. Han besegrades i de allmänna valen 1958 och 1962 , men vann minoritetsregeringar i valen 1963 och 1965 .

Förbundsval, 1958

Efter att ha vunnit det liberala ledarskapet ifrågasatte Pearson legitimiteten hos Diefenbakers minoritetsregering. Som svar utlyste Diefenbaker ett snabbval. Han vann den största majoriteten i kanadensisk historia fram till den tiden och decimerade liberalerna. Trots det dåliga valresultatet stannade Pearson kvar som liberal ledare och oppositionsledare.

Kanadensiska federala valet, 1958 – partier, ledare, vunna platser och folkomröstning
Fest		Ledare	Platser vunna	Populär röst
	Progressiv konservativ	John Diefenbaker ¹	208	53,7 %
	Liberal	Lester B. Pearson ²	48	33,4 %
	Co-operative Commonwealth Federation	Major James Coldwell	8	9,5 %
	Liberal–Labour	–	1	0,2 %
Total			265	98,2 % ³
Källor: Library of Parliament – History of Federal Ridings sedan 1867

¹ statsminister när val utlystes; Premiärminister efter valet. ² Oppositionsledare när valet utlystes; Ledare för oppositionen efter valet. ³ Tabellen inkluderar inte partier som fått röster men inte valt några ledamöter.

Förbundsval, 1962

Pearson ledde återigen liberalerna i valet 1962. Diefenbaker återfördes till kontoret, men med en minoritetsregering. Liberalerna under Pearson gjorde avsevärda vinster, mer än fördubblade sin representation i Commons.

Kanadensiska federala valet, 1962 – partier, ledare, vunna platser och folkomröstning
Fest		Ledare	Platser vunna	Populär röst
	Progressiv konservativ	John Diefenbaker ¹	116	37,2 %
	Liberal	Lester B. Pearson ²	99	37,0 %
	Social kredit	Robert N. Thompson	30	11,6 %
	Nya demokratiska partiet	Tommy Douglas	19	13,6 %
	Liberal–Labour	–	1	0,2 %
Total			265	99,6 % ³
Källor: Library of Parliament – History of Federal Ridings sedan 1867

¹ premiärminister när val utlystes; Premiärminister efter valet. ² Ledare för oppositionen när valet utlystes; Ledare för oppositionen efter valet. ³ Tabellen inkluderar inte partier som fått röster men inte valt några ledamöter.

Förbundsval, 1963

Mindre än ett år efter valet 1962 föll Diefenbakers minoritetsregering på en motion om misstroende, vilket utlöste parlamentets upplösning och ett allmänt val. Pearson och liberalerna vann flest mandat, men föll fem mandat från majoritet. Pearson blev premiärminister i en minoritetsregering och Diefenbaker blev oppositionsledare.

Kanadensiska federala valet, 1963 – Partier, ledare, vunna platser och folkomröstning
Fest		Ledare	Platser vunna	Populär röst
	Liberal	Lester B. Pearson ¹	128	41,5 %
	Progressiv konservativ	John Diefenbaker ²	95	32,8 %
	Social kredit	Robert N. Thompson	24	11,9 %
	Nya demokratiska partiet	Tommy Douglas	17	13,2 %
	Liberal–Labour	–	1	0,2 %
Total			265	99,6 % ³
Källor: Library of Parliament – History of Federal Ridings sedan 1867

¹ oppositionsledare när valet utlystes; Premiärminister efter valet. ² Premiärminister när val utlystes; Ledare för oppositionen efter valet. ³ Tabellen inkluderar inte partier som fått röster men inte valt några ledamöter.

Förbundsval, 1965

Efter två år av minoritetsregering utlyste Pearson till val. Resultatet blev ännu ett hängt parlament . Liberalerna ökade sin mandatsumma, men hamnade återigen under en ren majoritet, denna gång med två mandat. Pearson regerade med en minoritetsregering i tre år och gick i pension 1968.

Kanadensiska federala valet, 1965 - Partier, ledare, vunna platser och folkomröstning
Fest		Ledare	Platser vunna	Populär röst
	Liberal	Lester B. Pearson ¹	131	40,2 %
	Progressiv konservativ	John Diefenbaker ²	97	32,4 %
	Nya demokratiska partiet	Tommy Douglas	21	17,9 %
	Rallyement créditiste	Réal Caouette	9	4,7 %
	Social kredit	Robert N. Thompson	5	3,7 %
	Oberoende	–	1	0,7 %
	Oberoende PC	–	1	0,2 %
Total			265	99,8 % ³
Källor: Library of Parliament – History of Federal Ridings sedan 1867

Federala valkretsval, 1948 till 1965

Pearson stod för val till underhuset åtta gånger, med början med ett extraval 1948. Han valdes alla åtta gånger, alla från norra Ontario som rider Algoma East .

1948 federalt extraval: Algoma East

Extravalet 1948 utlöstes av utnämningen av den sittande parlamentsledamoten Thomas Farquhar till senaten den 10 september 1948.

Federalt extraval , 25 oktober 1948: Algoma East , Ontario
Fest		Kandidat	Populär röst	%
	Liberal	Lester B. Pearson	4,685	56,4 %
	Co-operative Commonwealth Federation	Lorne D. Callaghan	2,382	28,7 %
	Social kredit	John J. Fitzgerald	1 236	14,9 %
Total			8,303	100,0 %
Källa: Library of Parliament – History of Federal Ridings sedan 1867: Algoma East

Invald.

1949 förbundsval: Algoma East

Federalt val, 1949 : Algoma East , Ontario
Fest		Kandidat	Populär röst	%
	Liberal	X Lester B. Pearson	6,184	54,8 %
	Progressiv konservativ	Grant H. Turner	2 908	25,7 %
	Co-operative Commonwealth Federation	George Thornton	2,202	19,5 %
Total			11 294	100,0 %
Källa: Library of Parliament – History of Federal Ridings sedan 1867: Algoma East

Invald. X Sittande.

1953 Federalt val: Algoma East

Federalt val, 1953 : Algoma East , Ontario
Fest		Kandidat	Populär röst	%
	Liberal	X Lester B. Pearson	7,494	65,9 %
	Progressiv konservativ	George H. Biskop	3,877	34,1 %
Total			11,371	100,0 %
Källa: Library of Parliament – History of Federal Ridings sedan 1867: Algoma East

Invald. X Sittande.

1957 förbundsval: Algoma East

Federalt val, 1957 : Algoma East , Ontario
Fest		Kandidat	Populär röst	%
	Liberal	X Lester B. Pearson	8,574	52,0 %
	Progressiv konservativ	H. Merton Mulligan	5,757	34,9 %
	Co-operative Commonwealth Federation	Martin S. Reid	2,156	13,1 %
Total			16,487	100,0 %
Källa: Library of Parliament – History of Federal Ridings sedan 1867: Algoma East

Invald. X Sittande.

1958 förbundsval: Algoma East

Federalt val, 1958 : Algoma East , Ontario
Fest		Kandidat	Populär röst	%
	Liberal	X Lester B. Pearson	11 240	51,7 %
	Progressiv konservativ	Basil Scully	8,208	37,7 %
	Co-operative Commonwealth Federation	Walter James Corbett	2 309	10,6 %
Total			21,757	100,0 %
Källa: Library of Parliament – History of Federal Ridings sedan 1867: Algoma East

Invald. X Sittande.

1962 förbundsval: Algoma East

Federalt val, 1962 : Algoma East , Ontario
Fest		Kandidat	Populär röst	%
	Liberal	X Lester B. Pearson	11 934	57,6 %
	Progressiv konservativ	Alex Berthelot	5,631	27,2 %
	Nya demokratiska partiet	Cam Cork	3,168	15,3 %
Total			20,733	100,1 % ¹
Källa: Library of Parliament – History of Federal Ridings sedan 1867: Algoma East

Invald. X Sittande. ¹ Avrundningsfel.

1963 förbundsval: Algoma East

Federalt val, 1963 : Algoma East , Ontario
Fest		Kandidat	Populär röst	%
	Liberal	X Lester B. Pearson	10 817	52,2 %
	Progressiv konservativ	Paul Jewell	6,146	29,6 %
	Social kredit	Irénée John Quenneville	2 016	9,7 %
	Nya demokratiska partiet	Bennett Donahue	1,751	8,4 %
Total			20,730	99,9 % ¹
Källa: Library of Parliament – History of Federal Ridings sedan 1867: Algoma East

Invald. X Sittande. ¹ Avrundningsfel.

1965 förbundsval: Algoma East

Federalt val, 1965 : Algoma East , Ontario
Fest		Kandidat	Populär röst	%
	Liberal	X Lester B. Pearson	9,268	54,2 %
	Progressiv konservativ	Joel W. Aldred	5,793	33,8 %
	Nya demokratiska partiet	Walter Stuart	2 053	12,0 %
Total			17.114	100,0 %
Källa: Library of Parliament – History of Federal Ridings sedan 1867: Algoma East

Invald. X Sittande.

Liberalernas ledarkonvent, 1958

Pearson gick in i konventet som favorit, med stöd av många ur partietablissemanget. Paul Martin Sr., den enda andra seriösa kandidaten, hoppades kunna attrahera partiets meniga parti. Pearson vann på den första omröstningen.

Liberal Leadership Convention, 16 januari 1958 Omröstningsresultat genom omröstning
Kandidat		Första omröstningen
Kandidat		Avgivna röster	%
	Lester B. Pearson	1074	77,8 %
	Paul Martin Sr.	305	22,1 %
	Harold Lloyd Henderson	1	0,1 %
Total		1 380	100,0 %
Källa: CPAC – 1958 års liberala konvent

Se även

Valhistoria för John Diefenbaker - Pearsons föregångare som premiärminister och främsta motståndare i tre allmänna val.
Valhistoria för Louis St. Laurent - Pearsons föregångare som ledare för det liberala partiet.
Valhistoria för Pierre Trudeau - Pearsons efterträdare som ledare för det liberala partiet och som premiärminister.

externa länkar