Västmanlands runinskrift 22
Västmanland Runinskrift 22 eller Vs 22 är Rundatabeteckningen för en vikingatidsminnesrunsten som ursprungligen låg vid Ulvsta, men som har flyttats till Svana, som ligger cirka sju kilometer norr om Skultuna, Västmanlands län , Sverige , och som låg i historiska Västmanlands län .
Beskrivning
Inskriptionen på Vs 22 består av runtext i den yngre futhark på en orm som omsluter ett centralt kors , med ormens huvud under korset. Inskriptionen, som är 0,95 meter hög och på en granitsten, klassificeras som troligen ristad i runstensstil Pr3, som även kallas Urnesstil . Osäkerheten i klassificeringen beror på de skadade ändarna på runtextbanden, som används i det runstensklassificeringssystem som utvecklades av Anne-Sophie Gräslund på 1990-talet. I stil Pr3 har runbandens ändar fästa ormhuvuden avbildade sett i profil. Utifrån stilistiska grunder tillskrivs Vs 22 en runmästare med det normaliserade namnet Litle, som undertecknade inskriptionerna på inskriptionen Vs 20 i Prästgården (Romfartuna synod), Vs 27 i Grällsta, och möjligen den nu försvunna Vs 28 i Grällsta. Andra inskrifter som tillskrivs Litle baserade på stilistisk analys inkluderar Vs 17 i Råby och Vs 32 i Prästgården (Västerfärnebo synod). Denna sten uppmärksammades första gången vid runstensundersökningarna i Sverige under 1600-talet och flyttades till sin nuvarande plats vid Svana nära en bäck av en man vid namn von Friesen.
I runtexten står det att stenen restes av en bror till minne av en man vid namn Rúnfastr, som dog på en resa. Av ordföljden är det oklart om resan var för en man som hette Runi, eller om Runa är ett namn som börjar en ny mening. En gång föreslogs det att Runa hänvisade till en ö i Estland, men senare forskare har avfärdat detta förslag i brist på övertygande bevis. Att Runa är ett personnamn stöds av liknande exempel som finns på inskriptioner som den nu försvunna U 790 i Mälby, U 957 i Vedyxa, Sö 383 i Linga, och möjligen U 1003 i Frötuna. Runemästaren använde ett skiljetecken för att separera varje ord i texten, och använde en bindruna eller ligatur för att kombinera s-runa och i-runa i ordet sinn . Vs 22 är den enda inskriften i Västmanland där en bindruna användes.
Texten indikerar att Rúnfastr var bland ett gäng drængia eller "tappa män". En drengr i Danmark var en term som huvudsakligen förknippades med medlemmar av en krigargrupp. Det har föreslagits att drengr tillsammans med thegn först användes som en titel förknippad med män från Danmark och Sverige i tjänst för danska kungar, men från dess sammanhang i inskriptioner blev det med tiden mer generaliserat och användes av grupper som köpmän eller köpmän. besättningen på ett fartyg. I det begränsade sammanhanget med den skadade texten på Vs 22 kan brodern till Rúnfastr också ha varit en del av bandet på resan som vapenbror. Andra inskrifter som involverar en drengr och sponsring av en bror som kan ha varit med i bandet är bland annat DR 77 i Hjermind, DR 387 i Vester Marie, Ög 104 i Gillberga, Ög 111 i Landeryds, Sö 320 i Stäringe och Vg 184 i Smula . . Vs 22 ingår också i en grupp av inskriptioner som gör ett sådant allmänt uttalande om ett icke-lokalt dödsfall, som inkluderar Sö 49 i Ene, Sö 217 i Berga, Sm 48 i Torp, U 258 i Fresta, den nu försvunna U 349 i Odenslunda, den nu förlorade U 363 i Gådersta, U 948 i Danmarks, Vs 27 i Grällsta, Nä 29 i Apelboda, DR 330 i Gårdstånga, och DR 379 i Ny Larsker. Texten använder termen faru , som översätts som "resa", som användes för att beskriva fälttåg österut i jämförelse med en vikingaresa, som gick i väster. Andra stenar som använder en version av termen faru inkluderar Sö 108 i Gredby och Sö 360 i Bjuddby.
Inskrift
Translitteration av runorna till latinska tecken
- ... + ytʀ : runfast * bruþur + s=in : hn : toþr : i : faru + runo : ... (t)rka
Transskription till fornnordiska
- ... æftiʀ Runfast, broður sinn. Hann [varð] dauðr i faru Runa ... drængia.
Översättning på engelska
- ... till minne av Rúnfastr, hans bror. Han dog på en resa. Runa ... / Han dog på Runis resa ... av tappra män.