Värmlands nation
| Värmlands Nation | |||||||||||||||||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Uppsala universitet | |||||||||||||||||||||||
 | |||||||||||||||||||||||
| Plats |
Ingmar Bergmansgatan 2 753 10 Uppsala Sverige |
||||||||||||||||||||||
| latinskt namn | Natio Wermelandicae | ||||||||||||||||||||||
| Förkortning | N/A | ||||||||||||||||||||||
| Etablerade | 1660 | ||||||||||||||||||||||
| Inspektör | Lars Burman | ||||||||||||||||||||||
| Medlemskap | cirka. 2800 | ||||||||||||||||||||||
| Hemsida | |||||||||||||||||||||||
Värmlands nation är en av de 13 studentnationerna vid Uppsala universitet . Värmlands nationsupptagningsområde motsvarar Karlstads stift, det vill säga regionerna Värmland och Dalsland. Inga formella krav relaterade till något av dessa landskap är numera ett måste. Nationen har ett brett utbud av aktiviteter, förutom landets restaurang-, café-, krog- och festverksamhet har nationen även ett bibliotek att låna litteratur från. Dessutom har studenter också möjlighet att söka stipendier och få tillfälliga lån från nationen. Andra aktiviteter är: foto, sport, kör och teater. Nationsbyggnaden i rött tegel är ritad av arkitekten Ragnar Östberg och stod färdig år 1930.
Historia
Värmländska studenter samlades redan i slutet av 1500-talet men bildade först 1660 en organiserad studentgemenskap genom att Värmlands nations grundlag skrevs. Nationen hade sina sammankomster hemma hos inspektören under de första åren. När antalet medlemmar växte var organisationen tvungen att hitta ett eget hem. Och så började ett kringflackande liv i olika tillfälliga anläggningar runt om i Uppsala stad tills de äntligen fick fler permanenta lokaler i Oxenstiernska huset, Uppsala.
Nationens hus
År 1826 initierade Erik Gustaf Geijer, dåvarande inspektor, uppförandet av ett privat nationshus för de värmländska studenterna genom att starta en fond för detta ändamål. Hans tanke var att byggnaden skulle inrymma nationens boksamlingar och ge plats åt sammankomster, "litterära, musikaliska och gymnastiska övningar". Det var på 1870-talet som en permanent lösning stod för handen och 1874 köpte Värmlands nation en tomt i stadskvarteret S:t Erik av nationen, som är samma plats som nationshuset idag ligger på.
Det finns tidiga skisser av en storslagen tennisbana. Möjligheten gavs när den trogna värmlänningen Jonas Bjurzon 1883 skänkte den ansenliga summan av 30 000 kronor till "byggandet av ett Nationshus av sten". Men alla planer blev inte verklighet och det tog lite tid innan huset stod färdigt. Det var på hösten 1910 som byggnadsfrågan kom upp igen, genom landets Första kurator Helge Kjellin. Han frågade sin bror Elis Kjellin, som var arkitekt i Stockholm, om han kunde lämna ett förslag till nationen på en byggnad, vilket han svarade ja på. Uppdraget var inte officiellt tillfrågat, så nationen tog inte ställning till de förslag som Elis lämnade. Men nu började i alla fall diskussionen och det blev så att även en förfrågan gick till Elis mer kända kollega Ragnar Östberg. Detta skedde hösten 1912 och tillfrågades av landets Första och Andra kurator, Arne West Branch och Hugo Stenbeck. Anledningen till att Östberg hade blivit tillfrågad var inte så ur det blå, eftersom han ansågs vara sin generations bästa arkitekt. Östberg hade skapat detta rykte främst genom sina många villaprojekt och privata bostäder. Han uttryckte också ett starkt ogillande av 1800-talets arkitekturideal och sågs därför också som talesman för en ny tid och livsideal.
Ragnar Östberg lämnade ett förslag till nationen i maj 1913. Redan under höstterminen samma år beslutade man att gå vidare med planerna. Östberg kunde därför fortsätta med skisser, och ritningar kunde levereras i maj 1914. Nationen hade nu allt som behövdes för att en byggnad skulle uppföras, egendom, fonder och ritningar från arkitekten. Men så kom kriget och priserna steg kraftigt, vilket resulterade i ett beslut som nationen tog i november om att skjuta upp byggstarten. Efter detta föll planerna flera år i dvala. Det dröjde förrän i slutet av 1925 innan planerna återigen kom upp till diskussion. Men nu fann nationerna Östbergs tidigare ritningar föråldrade, varefter nationen bad arkitekten att bearbeta dem. Detta kom inte som en överraskning för Östberg, som själv hade funderat över dessa planer för det nya nationshuset efter att Stockholms stadshus stod färdigt 1923. Östberg som då inte hade något annat projekt hade 1924 hittat sin gamla teckningar av nationen och tyckte att det var orättvist att de hade glömts bort på grund av krigsåren. Östberg kunde omkring 1925 tillsammans med den nyvalde landsmannen Paul Mohn tända nationens intresse att genomföra en ny byggnad.
1926 kunde Östberg åter lägga fram ett förslag som i stort sett liknade det hus vi ser idag. På ritningarna kunde de se att hallen med sin stora trappa blev ett av huvudrummen. Entrén hade en lång, smal klädkammare och där vi kan se en bred trappa, som visade att Östberg inte tappade kärleken till de processionsliknande vägarna in i en byggnad. Fasaderna med högt i tak och de enkla pilastrarna får tankarna att gå till det holländska och svenska 1600-talet. Efter att ha sett dessa nya ritningar gjorda av Ragnar Östberg, fattades beslutet den 14 maj 1926 att ge ett mandat till arkitekten. Mästerritningar från Östberg kom i mars 1927. Först våren 1929 kunde själva byggnadsarbetet ta fart. För att övervaka byggarbetet valde nationen Anders Diös. Byggnadsnämnden leddes av Harald Eklund, Förste kurator 1926 och blev sedan professor i religionsfilosofi. Det var först i slutet av bygget, när Ragnar Östberg insåg vilken gärning de gjorde det här kvarteret som tidigare bestod av skrynkliga bostäder, skrev arkitekten själv ”det stora ansvar som arkitekten för detta nationsbyggnad har vid foten av det svenska riket. Katedralen och Holy Trinity Church."
Först, den 11 oktober 1930, invigde kung Gustav V, utsedd till rektor 1877, det nya folkhuset vid Riddartorget. Andra kändisar som närvarade denna dag var Östen Undén, han var där som representant för Högskolan, Kyrkans närvaro bestod av ärkebiskop Nathan Söderblom, hembygden representerades av landshövdingen i Värmland Abraham Unger och biskop Eklund. Östberg ville att det nya huset skulle samspela med miljön kring Riddartorget och valde därför tegel för att efterlikna katedralfasaden.
Det nya nationshuset speglade den sociala roll som en nation hade vid denna tid, och även de som inte kunde närvara vid invigningen ville visa sin uppskattning för att den värmländska studentnationen fick ett nytt hus. Selma Lagerlöf skickade till exempel ett telegram som löd så här:
Lycka till med det nya huset aldrig något fel på ljuset aldrig töm pannan må dess låga geni låg så mödan som glad hjärtvärmen håller ihop Värmlandsbarnens helgedom.
Inför 350-årsjubileet 2010 renoverades delar av nationsbyggnadens inredning och dess gästentré från maj till september 2009. Bland annat installerades en hiss i huset som går hela vägen från bottenvåningen till vinden. utrymme, lokalerna handikappanpassades och flera nya golv lades
Hus
Nationshuset stod klart 1930 och det dröjde nu inte länge innan nationen kände sig redo att bygga igen. 1935 väcktes frågan om det var dags att bygga studentbostäder för nationens räkning. Det var vanligt i andra europeiska städer att bygga studentbostäder, men i Sverige hade det ännu inte varit vanligt i större skala. Den donation som nationen hade fått 1901 av psykiatriprofessor Nils Gustaf Kjellberg av Sveriges förste kliniska lärare i psykiatri kunde nu användas för detta ändamål. I maj 1935 gjordes undersökningar för att undersöka om nationen kunde bygga studentbostäder och höstterminen 1936 stod huset klart för inflyttning. Det bestod av 32 studentrum. Byggnaden fick namnet Fyllebo (idag Phyllebo), vilket betyder (Drunken House), och den har till och med kallats Ekeby och Kavaljerflygeln, dock aldrig på pappret. Anledningen till att det fick namnet Fyllebo var att det i byggnadens närhet fanns ett kristet nyktert boningshus med namnet Nykterbo (Nykterhuset). Denna byggnad, Fyllebo, var den andra byggnaden i Uppsala avsedd för studenter, den första var Studentkårens hus på Öfre Slottsgatan. Denna byggnad var den första studentbostaden som byggdes av en nation. Med denna konstruktion var nationen ägare till fem byggnader i Uppsala. Det omfattade Oxenstiernahuset, där många landsmän åt i Lindholms matsalar, Söderbomska huset, där professor Runestam bodde, och Stadshotellet, där de brukade äta kulisser, höll äldreråd och byggnadsmöten.
Phyllebo och Dygdebo ligger på Torsgatan och Götgatan i Uppsala. Phyllebo består av studentrumskorridorer. Dygdebo består av nio lägenheter tillgängliga i bostadshusen. Sedan hösten 2008 äger nationen även 50 lägenheter i Ekonomikum park i ett hus som heter Rackarbo.
Wermlandus
Det var under det första landskapet 1960 som det bestämdes att Värmlands nation skulle ha en alldeles egen tidning. Det var den tidigare 1Q, Carl-Wedig Geijer, som initierade det, och det gjordes i samband med nationens 300-årsjubileum. Tidningen skulle utkomma fyra gånger per år, och då före varje landskapsförklarat. Först var det lite oklart vad tidningen skulle heta, och den har haft lite olika namn. Det första numret hette helt enkelt "Nationsbladet", men redaktionens stjärna tyckte snabbt att det var något original och namnet ändrades senare till "Pst!" för det andra numret. Men efter det andra numret sa flera läsare att detta var svårt att uttala och besvärligt att säga. Det var bara tredje gången som det var tur då namnet spikades, så vid tredje numret hade det fått namnet "Wermlandus", vilket är namnet det har än idag. På första numrets första sida kunde man läsa: "Syftet med detsamma är att försöka åstadkomma en facilitator, där kuratorer och andra tjänstemän på ett kanske bekvämare och trevligare sätt än tidigare kan kommunicera med landsmännen. I det förflutna, landskapskallelserna, terminsprogrammen, stipendiemeddelanden etc. har skickats med post eller annonserats på landets anslagstavlor, men detta har visat sig både kostsamt och opraktiskt, varför denna broschyr kan ses som en rationalisering ansträngning."
Tidningens namn kommer från det klassiska namnet på en student från Värmland och Dalsland, men det står också för det latinska ordet för Värmland.
Wermlandus är det enda Värmlands nation skickar ut till sina medlemmar och tidningen har två återkommande inslag – nationens landskapskall och ett 1Q-segment. Tidningen skickas ut till medlemmar, seniorer och hedersmedlemmar.
Konst på nationen
Detalj från Tegnérs rumsväggmålningar. Kopia efter atrium från Tegnérs hem, Rämmens herrgård. Tillverkad av Gotte Lundqvist, och överlämnad till nationen av inspektören Arne Fredga.
Banner i landets stora sal.
Kristallkrona designad av Ragnar Östberg för nationshuset. Hängande i nationens stora sal.
"Livets gåta" målad av Gustaf Fjæstad, inköpt 1924 i samband med Fjaestadsutställningen på nationen. Kopia, originalet deponeras av nationen på Rackstadmuseet i Arvika.
Detalj av Tredje kurators personal som kröns av en tvådimensionell örn. Gåva till nationen från Wermländska Sällskapet.
"Månskensklinker" målad av Gustaf Fjeastad 1909. En kopia, originalet är deponerat av nationen på Rackstadmuseet i Arvika. Gåva till nationen av konstnären 1929 "med tack för sången på Wärmlandska utställningen 29".
"Studenten" i nationens paradtrappa.
Ledarskap (Kuratelet)
Nationen leds av den så kallade Kuratel, bestående av 1Q (Förste kurator), 2Q (Andre kurator) och 3Q (Tredje kurator). Förste kurator (1Q) ansvarar för den övergripande organisationen. Han/hon ser till att medlemmarna är korrekt registrerade, ser till att verksamheten går bra och att landets regelverk upprätthålls. 1Q är också nationens talesperson och chef utanför den "normala" världen, inklusive officiell kontakt. Andre kurator (2Q) är ekonomiskt ansvarig inför nationen. 2Q ansvarar för landets skattkammare, betalar räkningar, betalar löner, fixar skatter, hanterar landets utlåning och låter folk veta om de spenderar för mycket av landets pengar. Tredje kurator (3Q) är praktiskt ansvarig för all verksamhet på nationen. 3Q är den som ser till att det alltid finns någon som tar hand om alla uppgifter som ska genomföras och att landets olika evenemang annonseras ut. 3Q är personalchef, leder jobben och utbildar ämbetsmän involverade i den dagliga verksamheten.
Hedersmedlemmar
Nedan följer ett urval av några av landets hedersmedlemmar, både nuvarande och tidigare.
- Gustaf V , kung av Sverige 1907-1950
- Prins Carl Philip , hertig av Värmland
- Lars Burman , författare, professor, föreståndare för Uppsala universitetsbibliotek
- Karin Söder , tidigare utrikesminister
- Inger Sandberg , författare
- Lars Löfgren , författare
- Selma Lagerlöf , författare, nationens förste kvinnliga hedersledamot
- Ingemar Eliasson , tidigare landshövding i Värmland
- Håkan Hagegård , hovsångare
- Sven-Erik Magnusson , musiker
- Solveig Ternström , skådespelare
- Bengt Berg , poet
- Eva Eriksson, tidigare landshövding
- Bengt Olson , konstnär
- Helga Görlin, hovsångerska
- Rolf Ekéus , tidigare ambassadör
- Jan von Bonsdorff, professor konsthistoria
- Lars Lerin , konstnär
- Bengt Alsterlind, journalist, TV-profil
- Gunilla Gren-Eklund, indolog
- Nils Hasselmo , tidigare rektor vid University of Minnesota
- Pontus Wikner , filosof
- Tage Erlander , politiker
- Nils Gunnar Billinger, politisk tjänsteman
Inspektörer
Lars Benzelstjerna, inspektor 1756–1760
Johan Lostbom, inspektor 1760–1797
Per von Afzelius, inspektor 1801–1824
Erik Gustaf Geijer, inspektor 1824–1846
Gustaf Svanberg, inspektor 1846–1852
Sigurd Ribbing, inspektor 1852–1885
Carl Yngve Sahlin, inspektor 1885–1894
Per Adolf Geijer, inspektor 1895–1905
Oxenstiernska huset - fd nationshuset
Inspektörer
-
Värmlands nation
- Jordan Edenius 1663–1667
- Gabriel Emporagrius 1667–1670
- Johan Gartmannus 1670–1684
- Petrus Lagerlöf 1684–1699
- Carl Gyllenborg 1699
- Carl Lundius 1699–1714
- Olof Celsius 1714–1756
- Lars Benzelstjerna 1756–1760
- Johan Låstbom 1760–1797
- Emanuel Ekman 1797–1801
- Pehr von Afzelius 1801–1824
- Erik Gustaf Geijer 1824–1846
- Gustaf Svanberg 1846–1852
- Sigurd Ribbing 1852–1885
- Carl Yngve Sahlin 1885–1894
- Per Adolf Geijer 1895–1905
- Karl Reinhold Geijer 1905–1914
- Nils Johan Göransson 1914–1925
- Gustaf Vilhelm Lizell 1925–1935
- Östen Undén 1935–1937
- Arvid Runestam 1937–1938
- Sune Lindqvist 1938–1949
- Arne Fredga 1949–1956
- Bror Rexed 1956–1968
- Gunnar Arpi 1968–1987
- Åke Frändberg 1987–2004
- Lars Burman 2004–
| Myndighetskontroll : Internationell |
|---|
