Världshandelsorganisationens tvist 160

Den 26 januari 1999 begärde Europeiska gemenskapen (EG) och dess medlemsstater samråd med Förenta staterna angående en tvist om diskrepanser mellan WTO-avtalet om handelsrelaterade aspekter av immateriella rättigheter (TRIPs-avtalet) och § 110(5) i United States Copyright Act ändrad av Fairness in Music Licensing Act. Tvisten handlade om lagligheten av "uppspelning av radio- och tv-musik på offentliga platser (som barer, butiker, restauranger etc.) utan betalning av en royaltyavgift" (Världen). De omtvistade parterna arbetade igenom den befintliga processen för WTO:s tvistlösning . Först lämnade EG in ett klagomål mot USA till Dispute Settlement Body (DSB) och begärde samråd om tvisten. Därefter begärde parterna en panel som ledde till organets eventuella bildande, följt av spridningen av panelrapporten. Parterna accepterade panelrapporten utan att överklaga och tvisten slutade i skiljedom om genomförandet av panelens rekommendationer. Australien, Brasilien, Kanada, Japan och Schweiz agerade som tredje parter i denna tvist (Världen).

Klagomålet

Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater ansåg att USA bröt mot internationell upphovsrättslagstiftning på bekostnad av europeiska konstnärer. Europeiska gemenskapen ifrågasatte USA:s upphovsrättslag där Section 110(5) skapar två undantag. Den första, en så kallad "business exemption", tillät mat, dryck och detaljhandelsföretag under vissa storleks- och utrustningsbegränsningar att visa ljud- eller bildöverföringar utan att betala en royaltyavgift förutsatt att anläggningarna inte tog betalt direkt för överföringen och gjorde inte visa tjänsten utanför anläggningens gränser. Det andra, ett "hemstilsundantag", gav samma undantag till små anläggningar som endast använde sändningsutrustning som vanligtvis finns i privata hem (världen). De två TRIPs-artiklarna som citerades av Europeiska gemenskapen höll inte med de amerikanska undantagen, och angav 1) i artikel 13 att undantag från upphovsrättslagstiftningen skulle vara exklusiva för fall som inte "orimligt" strider mot rättighetsinnehavarens intressen och 2) i artikel 9.1, att medlemmar som är parter i TRIPs-avtalet nästan helt skulle följa Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk ( TRIPS).

Bernkonventionen är ett internationellt avtal som definierar kreativ äganderätt över gränserna, vilket ger upphovsrättsinnehavaren ensamrätt att kontrollera inte bara sändningen av verket utan även den offentliga utställningen av det genom användning av "högtalare eller analogt instrument". Den klagande noterade specifikt artikel 11.1 i Bernkonventionen som ger rätten att kontrollera "allt meddelande till allmänheten av framförandet av [verken" på vilket sätt som helst" enbart hos upphovsrättsinnehavaren (Berne).

Panelrapporten

Panelen definierade tre principer som de amerikanska undantagen måste uppfylla enhetligt för att visa sig giltiga. Panelen konstaterade att om undantagen "(i) [var] begränsade till vissa speciella fall; (ii) [inte stod i konflikt med ett normalt utnyttjande av verket; och (iii) [inte på ett orimligt sätt skadade] legitima intressen hos rättighetsinnehavaren" skulle de inte bryta mot Bernkonventionen (Rapport). Panelen, som noterade att 45–73 % av relevanta anläggningar omfattades av undantaget, fann att "företagsundantaget" strider mot artikel 13 i TRIPs-avtalet, vilket alltså inte är förenligt med artikel 11 i Bernkonventionen, och rekommenderade att tvistlösningsorganet kräva att USA omarbetar lagen i enlighet med TRIPs-avtalet. Jämförelsevis uppfyllde "hemstilsundantaget", som endast berörde 13–18 % av anläggningarna, artikel 13-kraven som sålunda överenskommits med Bernkonventionen. DSB antog rapporten den 27 juli 2000 (USA – Section 110(5)).

Genomförande

Parterna beräknade att "företagsundantaget" hade ogiltigförklarat 1 219 900 euro per år. Förenta staterna föreslog 15 månader som en rimlig tid som behövs för att genomföra rekommendationerna från DSB och efter visst skiljedomsförfarande accepterade DSB och EC tidsperioden. USA misslyckades dock med att föra in lagen inom gränserna för TRIPs-avtalet inom tidsfristen, och Europeiska gemenskaperna pressade DSB att "upphäva medgivanden". Eftersom både EG och den tredje parten Australien beklagade USA:s långsamma framsteg, rapporterade USA ständigt att dess delegation arbetade med kongressen för att anta uppgörelsen. Till slut misslyckades USA med att mobilisera kongressen för att godkänna frågan före nästa kongressuppehåll. EG och USA nådde en ömsesidig tillfällig överenskommelse den 23 juni 2003 (Världen).

Se även

Anförda verk

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=World_Trade_Organization_Dispute_160&oldid=1095812879 "