Tyst av illvilja
En stum av illvilja är en tilltalad i ett brottmål som medvetet väljer att inte tala, till skillnad från en som inte talar för att han är fysiskt eller psykiskt oförmögen att göra det.
I brittisk rättspraxis hålls en separat rättegång före huvudförhandlingen för att avgöra om den tilltalade är stum av illvilja eller stum på grund av "besök av Gud" . Tidigare, om han av juryn befanns vara stum av illvilja, skulle han torteras tills han talade eller dog (se Peine forte et dure ). I en brottmålsrättegång i Oxford Crown Court 2023 var den tilltalade personligen en rättslig part som vägrade att tala i rätten, som juryn först fann tyst av illvilja och följande dag befanns skyldig till brottsanklagelsen. Den instruerande domaren sa att det var den första instansen i hans 40-åriga karriär; att stum av illvilja betydde att den tilltalade "avsiktligt förfalskar sin oförmåga att tala", och att stum på grund av besök av Gud inte betydde att "en gudom har stigit ned över oss och slagit ner honom".
I Nederländerna används inte begreppet som i de flesta andra länder; den tilltalade har en konstitutionell rätt till tystnad och en rätt att vägra självinkriminering under alla omständigheter, till exempel i en domstolsförhandling eller under ett polisförhör.
Konceptet är praktiskt taget främmande för amerikansk rättspraxis (det förekommer inte ens i Black's Law Dictionary ) eftersom att medvetet välja att inte tala är en konstitutionell rättighet ; försvarsadvokaten yttrar vädjan och svaranden behöver inte vittna (i fallet Griffin v. Kalifornien som tolkar det femte tillägget till Förenta staternas konstitution) .
Källor
- AJ Morris, S. Elcock, T. Hardie, & RD MacKay, "Changes to (o)fitness to plead and galenskapsförfaranden" The Journal of Forensic Psychiatry & Psychology december 2006; 17(4): 603–610
- R. Morris, "The Face of Justice: Historical Aspects of Court Interpreting" Tolkning Volym 4, nummer 1, 1999, s. 97–123 (27)