Telekompaket

Telekompaketet var översynen av Europeiska unionens telekommunikationsramverk från 2007 – 2009. Syftet med översynen var att uppdatera EU : s telekomramverk från 2002 och att skapa en gemensam uppsättning regelverk för telekomindustrin i alla 27 EU-medlemsstater. Granskningen bestod av ett paket med direktiv som behandlar regleringen av tillhandahållande av tjänster, åtkomst, samtrafik, användares avtalsenliga rättigheter och användarnas integritet, samt en förordning som skapar ett nytt europeiskt tillsynsorgan (BEREC).

Uppdateringen av telekombestämmelserna behövdes för att möta tillväxten av bredbandsinternet. Den var endast avsedd att ta itu med strukturreglering och konkurrensfrågor som rör bredbandsleverantörerna och tillhandahållandet av spektrum. Telekompaketet skapade en ny pan-europeisk byrå kallad Body of European Regulators of Electronic Communications (BEREC) som övervakar telekomreglering i medlemsländerna. Den föreskrev att medlemsstaterna skulle fastställa lägsta kvalitet på servicenivåer för överföring av bredbandsnät. Den harmoniserade europeiska avtalsenliga rättigheter för telefon- och internetabonnenter. Dessa rättigheter inkluderade möjligheten att byta telefonoperatör inom 24 timmar efter avisering och att behålla telefonnumret. Bredbands- och telefonleverantörer är skyldiga att begränsa avtalstiden till 12 månader. Prenumeranter ska underrättas om dataintrång.

Telekompaketet blev föremål för flera politiska kontroverser, inklusive tvister om tillhandahållande av tillgång till infrastruktur av dominerande bredbandsleverantörer. De mest betydande kontroverserna gällde dock upphovsrätt och nätneutralitet.

Kontroversen om upphovsrätten uppstod på grund av ett försök att införa ändringar som tvingade Internetleverantörer att upprätthålla upphovsrätten. Det hävdades att dessa ändringar syftade till att genomföra en trestrejk-regim. Det fanns ett offentligt politiskt argument i denna fråga. Debatten kretsade så småningom kring ett enda motändringsförslag, känt som ändringsförslag 138. Resultatet blev att paketet tvingades gå till tre behandlingar i Europaparlamentet, och ett kompromissändringsförslag utarbetades, med de tre EU-institutionernas godkännande – Europaparlamentet, kommissionen och rådet. Detta kompromissändringsförslag kallas nu ibland för "frihetsbestämmelsen".

Kontroversen om nätneutralitet uppstod på grund av ändringar som gjorts av kraven på insyn för bredbandsleverantörer, där dessa ändringar, enligt det hävdades, kunde göra det möjligt för leverantörerna att ändra kvaliteten på tjänsterna eller gynna eller diskriminera andra aktörer.

Telekompaketet är känt på tyska som Telekom-Paket , på franska som Paquet Telecom , på spanska som Paquete Telecom och på svenska som Telekompaketet .

Lagstiftningshistoria

Lagstiftningen som omfattar telekompaketet, som publicerats i Europeiska unionens officiella tidning är:

Direktiv 2009/140/EG (ram-, auktorisations- och åtkomstdirektiv)
Direktiv 2009/136/EG (direktiv för universella tjänster och e-integritet)
Förordning nr 1211/2009 om inrättande av organet för europeiska tillsynsmyndigheter för elektronisk kommunikation (BEREC)

Telekompaketet presenterades av Viviane Reding , EU-kommissionären för informationssamhället, för Europaparlamentet i Strasbourg den 13 november 2007.

Lagförslaget som lades fram för Europaparlamentet var:

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2002/21/EG om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, 2002/19/EG om tillträde till och sammankoppling av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, och 2002/20/EG om auktorisation av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2002/22/EG om samhällsomfattande tjänster och användarrättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät, direktiv 2002/58/EG om behandling av personuppgifter och integritetsskydd i sektorn för elektronisk kommunikation och förordning (EG) nr 2006/2004 om konsumentskyddssamarbete

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av den europeiska myndigheten för marknaden för elektronisk kommunikation

Telekompaketet genomgick tre behandlingar i Europaparlamentet. Den första behandlingen avslutades den 24 september 2008. Den andra behandlingen avslutades den 5 maj 2009. Den tredje behandlingen, även känd som förlikningsprocessen, avslutades vid midnatt den 5 november 2009.

Hela paketet antogs slutligen genom en majoritetsomröstning i Europaparlamentet den 24 november 2009. Detta var dock en juridisk teknisk detalj. De kritiska politiska frågorna hade redan avgjorts under de tre behandlingarna.

Telekompaketet trädde i europeisk lag den 18 december 2009 (datumet då det publicerades i den officiella tidningen), varefter medlemsländerna hade 18 månader på sig att implementera dess bestämmelser i nationell lagstiftning.

upphovsrätt

Telekompaketet var en komplicerad lagstiftning. Det var tänkt att uppdatera många aspekter av telekomreglering. Den kombinerade tidigare direktiv från 2002 till två nya paket. Ram-, tillträdes- och auktorisationsdirektiven från 2002 infördes i ett nytt direktiv. Direktivet om samhällsomfattande tjänster och e-sekretess, även det från 2002, buntades samman till ytterligare ett nytt direktiv.

I Europeiska kommissionens utkast av den 13 november 2007 fanns det två ändringsförslag som försökte infoga stöd för upphovsrätt, särskilt att EU:s medlemsländer skulle ge sina bredbandsleverantörer mandat att samarbeta med rättighetsinnehavare och gynna en "tre strejker" eller ett graderat svar regimen. Dessa två ändringar var bilaga 1, punkt 19 i auktorisationsdirektivet och ändring 20.6 i direktivet om samhällsomfattande tjänster. De utlöste en stor politisk kontrovers om upprätthållandet av upphovsrätt på Internet.

Upphovsrättskontroversen blev offentlig under den första behandlingen av Europaparlamentet. Den kom att dominera den politiska debatten och var föremål för en högljudd aktivistkampanj ledd av La Quadrature du Net . Det löstes först under den tredje behandlingen, när Europaparlamentet utarbetade en ny bestämmelse som påminde medlemsländernas regeringar om deras skyldigheter enligt den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, särskilt rätten till en korrekt process.

Ändring 138

Det berömda (eller ökända) ändringsförslaget 138 lades fram för att belysa problemet med upphovsrätt och i syfte att stoppa en trestrejk-regim som legitimeras i EU:s lagstiftning.

Ändring 138 var ett ändringsförslag till ramdirektivet, som syftade till att föreskriva ett rättsligt avgörande i fall där tillgången till Internet skulle stängas av. Det var medvetet utformat för att rikta in sig på andra förslag till upphovsrättsliga åtgärder – de så kallade "tre strejkerna". Texten till ändringsförslag 138 var:

" genom att tillämpa principen att inga begränsningar får åläggas slutanvändares grundläggande rättigheter och friheter, utan ett förhandsbeslut från de rättsliga myndigheterna, särskilt i enlighet med artikel 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna om yttrandefrihet och information, utom när den allmänna säkerheten är hotad, i vilket fall domen kan bli efterföljande."

Ändring 138 antogs av Europaparlamentet vid första behandlingen i plenaromröstningen den 24 september 2008. Detta skapade en interinstitutionell motsättning mellan å ena sidan parlamentet och å andra sidan kommissionen och ministerrådet.

Vid den andra behandlingen, den 5 maj 2009, röstade Europaparlamentet återigen för ändringsförslag 138.

I den tredje behandlingen var den enda fråga som diskuterades ändringsförslag 138 och hur man hanterar upphovsrättsfrågan. En kompromissbestämmelse kom slutligen överens av alla tre EU-institutionerna vid midnatt den 4 november 2009. Denna bestämmelse är artikel 1.3a i ramdirektivet. Det är ibland känt som "frihetsförordningen".

Texten i artikel 1.3a (den så kallade "frihetsbestämmelsen") är:

"3a. Åtgärder som vidtas av medlemsstaterna angående slutanvändares tillgång till eller användning av tjänster och applikationer via elektroniska kommunikationsnät ska respektera fysiska personers grundläggande rättigheter och friheter, som garanteras av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheter och allmänna principer i gemenskapsrätten. Alla dessa åtgärder avseende slutanvändares tillgång till eller användning av tjänster och applikationer via elektroniska kommunikationsnät som kan begränsa dessa grundläggande rättigheter eller friheter får endast införas om de är lämpliga. proportionerliga och nödvändiga i ett demokratiskt samhälle, och genomförandet av dem ska omfattas av adekvata processuella garantier i överensstämmelse med Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och med allmänna principer i gemenskapslagstiftningen, inklusive effektivt rättsligt skydd och en korrekt process. , får dessa åtgärder endast vidtas med vederbörlig respekt för principen om oskuldspresumtion och rätten till privatliv. Ett tidigare, rättvist och opartiskt förfarande ska garanteras, inklusive rätten att bli hörd av den eller de berörda personerna, med förbehåll för behovet av lämpliga villkor och processuella arrangemang i vederbörligen motiverade brådskande fall i enlighet med Europeiska konventionen om skydd för Mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Rätten till effektiv och snabb rättslig prövning ska garanteras."

Nätneutralitet

Telekompaketet innehöll bestämmelser som gällde nätneutralitet. Dessa bestämmelser gällde insyn i information som tillhandahålls av nätoperatörer och Internetleverantörer (ISP) till sina abonnenter. De finns i artiklarna 20 och 21 i direktivet om samhällsomfattande tjänster.

Dessa två artiklar var föremål för betydande lobbying från telekomnätoperatörerna, som ville behålla flexibiliteten att driva nätverken för att passa deras affärsbehov.

Vissa av deras krav kritiserades av medborgarorganisationer, som hävdade att vissa föreslagna ändringar skulle tillåta bredbandsoperatörerna att använda diskriminerande former av trafikledning. Resultatet blev en märklig formulering i texten:

"Informera abonnenter om alla ändringar av villkor som begränsar åtkomst till och/eller användning av tjänster och applikationer, där sådana villkor är tillåtna enligt nationell lagstiftning i enlighet med gemenskapslagstiftningen."

Telekompaketet var ett mål för lobbyverksamhet från amerikanska telekomföretag, särskilt AT&T och Verizon, som försökte få möjligheten att använda sofistikerade trafikhanteringstekniker på bredbandsnätverk inbäddade i europeisk lagstiftning. Filip Svab, ordförande för "Telecoms Working Group" i Council of the European Union , som ansvarade för att utarbeta rådets ändringar av Telekompaketet vid andra behandlingen, lämnade Bryssel för ett nytt jobb hos AT&T (External Affairs Director).

Se även

externa länkar