Te Whatuiāpiti
Te Whatuiāpiti var en Maori rangatira (hövding) av Ngāti Kahugunu från Hawke's Bay -regionen i Nya Zeeland och förfader till Ngāti Te Whatuiāpiti hapū . Han levde troligen i slutet av 1600-talet.
Som medlem av Te Hika a Pāpāuma låstes Te Whatuiāpiti i en flergenerationsfejd med sina kusiner i Te Hika a Ruarauhanga. Som ett resultat, i sin ungdom drevs han ut från Hawke's Bay-regionen och hittade en fristad i Wairarapa. Senare återvände han och, efter en konflikt med en rivaliserande hövding vid namn Pokia, etablerade han sig vid Te Kauhanga (moderna Haumoana ) och vid Lake Rotoatara (nära Te Aute ). Efter ytterligare konflikter blev han kär i Te Huhuti , dotter till Te Rangitaumaha från Te Hika a Ruarauhanga, som gifte sig med honom och avslutade fejden mellan de två familjerna. Deras uppvaktning anses vara en av de stora romanserna i maoritraditionen.
Liv
Te Whatuiāpiti var son till Te Hikawera (I) och Hinetemoa. Till och med sin far var han en ättling till Rākei-hikuroa av hans fru Pāpāuma; Kahungunu ; Tamatea , kaptenen på Tākitimu- kanoten; och den tidiga upptäcktsresanden Toi . Hinetemoa var ett barnbarn till Ngarengare, förfadern till Ngāti Ngarengare , en hapū av Ngāti Kahungunu baserad i Wairoa-distriktet . Han hade en yngre bror, Te Apunga, vars dotter, Tauapare, senare gifte sig med Te Whatuiāpitis son Te Hikawera . Efter Rākei-hikuroa död utvecklades en bestående fejd mellan ättlingarna till Pāpāuma (Te Hika a Pāpāuma) och ättlingarna till en av hans andra fruar, Ruarauhanga (Te Hika a Ruarauhanga).
Te Whatuiāpiti hade rött hår och sägs ha varit en av sin tids snyggaste hövdingar.
Utvisning och återkomst till Heretaunga
Te Whatuiāpiti växte upp vid Te Kauhanga, vid mynningen av Ngarurorofloden i Heretaunga-slätten , i Hawke's Bay -regionen. Men när han fortfarande var en ung man, attackerade Tū-whakawhiu-rangi och Ngāti Rakaipaaka Te Kauhanga på uppdrag av Te Hika a Ruarauhanga. Han flydde med några äldre till sin kusin Tumapuhia i Wairarapa och övergav sin gravida fru Te Kuramahinono. Hon räddades av Tahinga, en av angriparna. När hon därefter födde en pojke, Rangiwawahia, låtsades hon att han var en flicka, för att förhindra att hennes tillfångatagare skulle äta upp honom .
I Wairarapa utvecklade Te Whatuiāpiti sina militära färdigheter genom att leda attacker på Waingawa (nära Masterton ) och Ōtaki (på Kapiti-kusten ). Han började då ställa upp på en återerövring av Heretaunga. Först attackerade han Wainui , slogs mot Rangitāne och slöt fred med dem. Detta tillät honom att etablera en verksamhetsbas vid Marotiri på den närliggande Te Aho a Māui -halvön. Därifrån ledde han ett antal räder in i sitt gamla territorium. Han besegrade och dödade Tupokonui och Tupaka vid Kaikoura nära Ōtāne , han dödade Muheke vid Pakipaki , och han besegrade Ngāti Kahungunu vid Waimārama i slaget vid Waipuka.
Konflikt med Pokia
.JPG)
En Ngāti Kahungunu-hövding vid namn Pokia attackerade Marotiri för att stoppa räden, men han besegrades, så han skickade Hine Te Aorangi för att sluta fred och erbjuda att låta Te Whatuiāpiti återvända till sina förfäders land. Te Whatuiāpiti svarade genom att bosätta sig vid Pohatunui a Toru i Ruahine-området och skickade ett meddelande till Pokia och lovade honom en gåva av fyrtio kvinnor. Pokia byggde ett hus som heter Mata Kakahi för dessa kvinnor vid Tawhitinui, Lake Oingo . När Te Whatuiāpiti skickade sin farbror Te Aokamiti med kvinnorna, dödade Pokia dem alla och ledde en invasion av Ruahine-området för att döda Te Whatuiāpiti. Han sårade Te Whatuiāpiti och dödade sin kusin Tumapuhia. Te Whatuiāpiti flydde till Pohatunui a Toru, en fästning på toppen av en klipptopp i Ruahine-området, där Pokia inte kunde nå honom.
Te Whatuiāpiti planerade nu att attackera Pokia och Tahinga, vid deras by, Takutai o te Rangi. Hans far, Hikawera, övertalade Te Rangiwhakaewa från Rangitane att gå med i denna kampanj. De fick reda på att Pokias folk var vana vid att åka ut till Otatara för att gräva ormbunksrot och samla pipi . Te Whatuiāpitis män gömde sig i busken som omgav Takutai o Te Rangi och Otara. Efter att ha plockat av männen på väg ut från fästningen en efter en, var Takutai o Te Rangi nästan tom och krigspartiet tog det snabbt. Samtidigt attackerade andra kontingenter män som grävde ormbunksrötter vid Otatara, i slaget vid Aro Aro Tahuri, och kvinnorna och barnen som samlade pipi i slaget vid Te Roropipi. Pokia, Tahinga och Te Rangitaumaha från Te Hika a Ruarauhanga flydde.
Efter striden ockuperade Te Whatuiāpiti slutligen sitt ursprungliga hem, Te Kauhanga, och delade sin tid mellan där och sin mors by vid Rotoatara. Tahinga bosatte sig på ön Te Iho o Te Rei i Te Whanganui-a-Orotū-hamnen (den gamla inre hamnen vid Napier , som förstördes under jordbävningen i Hawke's Bay 1931), och Te Rangitaumaha bosatte sig vid Oueroa.
Slaget vid Te Upokopoito
Te Whatuiāpiti hörde att han hade kallats en kumukumu ( röd gurnard ), på grund av sitt röda hår. Te Whatuiāpiti ansåg att detta var en förbannelse och ledde ett krigsparti för att attackera fästningen vid Te Iho o Te Rei. En styrka kom ut från ön i kanoter, ledda av Tahinga, Ika i Te Atu, Te Mata och Rangitahia. De träffade Te Whatuiāpiti vid Keteketerau (ingången till den gamla inre hamnen vid Napier), så han drog sig tillbaka till Mataruahou (då en ö, nu Napier Hill ).
Te Whatuiāpiti vädjade till tohunga , Pakaotori för att rädda dem. Han drog av sig kläderna och hoppade i vattnet vid Upokopoito, med Te Whatuiāpitis atua , Parukakariki. Detta orsakade en vindstorm som sänkte fiendens skepp. Te Whatuiāpitis män fångade de överlevande när de kom i land och dödade dem, inklusive Te Maha och Te Ika i Te Atu. Tahinga fick leva, eftersom han tidigare hade räddat Te Whatuiāpitis fru. Efter denna seger bekräftades Te Whatuiāpitis kontroll över Heretaunga och fred slöts.
Attack mot Parehemanihi
Te Rangitaumaha från Te Hika a Ruarauhanga bjöd in Te Whatuiāpiti till en fest i sin by, Parehemanihi, nära Ōmahu . Te Whatuiāpiti misstänkte en fälla och skickade en grupp kvinnor med en gammal man. Te Rangitaumaha blev kränkt, fängslade sällskapet och planerade att laga dem. Men en släkting till Te Whatuiāpiti i byn smög sig in i fängelset, gav den gamle mannen ett valben blott och tog ett meddelande från honom till Te Whatuiāpiti, som började bilda ett krigsparti för att rädda fångarna.
Te Whatuiāpiti skickade ett sändebud till Irakumia vid Tāmaki-nui-a-Rua, som han hade besegrat och slöt fred med föregående år, för att be honom komma och hjälpa. När sändebudet anlände fängslades han, men han sa till Irakumia att han hade "kommit från Te Whatuiāpitis näsa", en hänvisning till hongi, eller beröring av näsor, med vilken Te Whatuiāpiti och Irakumia hade förseglat sin fred. Sedan gick Irakumia med på att hjälpa krigspartiet.
Te Whatuiāpiti attackerade Parehemanihi och kämpade med stor skicklighet. Te Rangitaumahas dotter Te Huhuti tittade på striden från vallarna och togs omedelbart med honom. När Te Whatuiāpiti fick syn på henne, slogs han av hennes skönhet och avslutade omedelbart striden och slöt fred, trots att han hade vunnit. Han bjöds in till byn på middag och där sov han i hemlighet med Te Huhuti och sa åt henne att komma till honom på Rotoatara.
Te Huhutis resa
Te Huhuti smög ut från sin by och reste till Rotoatarasjön, men hon kom dit sent på kvällen och upptäckte att det inte fanns något sätt att ta sig till ön där byn låg. Så Te Huhuti simmade över sjön, guidad i en version av en kärlekssång som Te Whatuiāpiti spelade på sin pūtōrino- flöjt, som kallades Te Aometikirangi. Till en början motsatte sig Te Whatuiāpitis mamma, Hinetemoa, bittert hans äktenskap med Te Huhuti, men hon gav sedan vika. Äktenskapet avslutade fejden mellan Te Hika a Pāpāuma och Te Hika a Ruarauhanga. Berättelsen anses vara en av de stora maoriromanserna och har jämförts med den mer kända berättelsen om Hinemoa och Tūtānekai . Det firas av en traditionell sång av Ngāti Te Whatuiāpiti, som är inspelad av John Te Herekiekie Grace :
|
|
|
| — Grace 1959 , sid. 285 |
Te Rangitaumahas gåva
När Te Huhuti födde sitt första barn, Te Wawahanga, kom hennes far Te Rangitaumaha till Rotoatara för att utföra tohi- dopritualen och döpte barnet till Wawahanga. Han tog med sig en gåva av skaldjur och ål från sjön Oingo och Lake Runanga , men Te Huhuti var bestört över gåvans ringa storlek jämfört med den hon hade fått från Te Whatuiāpiti, så Te Rangitaumaha gav Te Huhuti sina "äldste och bröder" i gåva. som tjänare av Wawahanga. Källor skiljer sig åt om detta betydde hennes äldre bröder, Hinehore, Hikateko och Taraia (Ngāti Hineiao hapū) eller Ngāpuhi, Ngāti Ngāwera, Ngāti Te Ao hapū. Olika källor är också starkt oense om huruvida Te Rangitaumaha också skänkte stora landområden i Heretaunga-regionen till Wawahanga. Dessa frågor var viktiga för en utfrågning av Maori Land Court om anspråk på regionen runt Ōmahu 1889.
När Te Wawahanga växte upp gifte han sig med Te Aopatuwhare, men han blev sjuk och dog medan hon var gravid. Te Whatuiāpiti bad sin son om instruktioner och förväntade sig att han skulle överlämna sin fru till sin yngre bror, Te Hikawera , Te Wawahanga insisterade på att hon skulle gå vidare till Te Whatuiāpiti själv. Te Rangitaumahas länder ärvdes ändå till slut av Te Hikawera.
Te Tomo och Waitara
På sin höga ålder åkte Te Whatuiāpitis son Te Hikawera till Tarawera i Ahimanawa-området för att ta området i besittning. När han återvände till Te Whatuiāpiti vid sjön Rotoatara sa Te Whatuiāpiti till en av sina män, Te Tomo, att göra i ordning fisk och ål för en fest för att hedra Te Hikaweras återkomst, men Te Tomo åt maten själv, så Te Whatuiāpiti dödade Te Tomo och serverade honom som festmåltid istället. Te Hikawera tog med sig Te Tomos ben när han gick och gjorde dem till spjutspetsar och tvättade dem i Mohakafloden på en plats som därför fick namnet Waitara ('vatten av spjutspetsar'). Sedan gjorde han sin bas vid Te Purotu.
Familj
Te Whatuiāpiti gifte sig först med Te Kuramahinono och hade en son:
- Rangiwawahia
Te Whatuiāpiti gifte sig senare med Hinepehinga, som gavs till honom av hennes far Kotore från Wairoa som ett fredsoffer, men hon undvek att ligga med honom eftersom hon var kär i en annan, så han tillät henne att gå. Te Whatuiāpiti och Te Huhuti hade tre söner och en dotter:
- Te Wawahanga, som gifte sig med Te Aopatuwhare:
-
- Te Rangikawhiua
-
- Manawaakawa, som gifte sig med Numia i te rangi och Hinehare, döttrar till hans farbror Te Hikawera :
- Te Rangikoianake, förfader till Ngāi Te Rangikoianake
- Te Opera
- Tarewai
- Te Hikawera , förfader till Ngāti Pārau .
- Mihikitekapua (dotter)
- Keke
Te Whatuiāpiti gifte sig med sin sons änka, Te Aopatuwhare, och de fick en son och en dotter:
- Whatumariari
- Hinemihi
Källor
Berättelsen om Te Whatuiāpitis återerövring av Heretaunga rapporterades av Hamana Tiakiwai till Native Land Court vid utfrågningar 1886 och 1889. Tiakiwai berättade också om Te Rangitaumahas gåva 1889, men hans version ifrågasattes vid utfrågningen av Meihana Takihi och Paora Kaiwhata .
Berättelsen om Te Huhuti är först nedtecknad i George Grays Polynesian Mythology från 1854. HJ Fletcher publicerade en annan version 1926, som han fick av Hoeta Te Hata av Ngāti Tūwharetoa , en ättling till Te Whatuiāpiti och Te Huhuti. En liknande version ges av John Te Herekiekie Grace.
Bibliografi
- Grace, John Te Herekiekie (1959). Tuwharetoa: Historien om Maorifolket i Taupo-distriktet . Auckland [NZ]: AH & AW Reed. ASIN B0007JE64K . ISBN 9780589003739 .
- Grey, George (1854). Polynesiens mytologi och nyzeeländarnas gamla traditionella historia .
- Parsons, Patrick (1997). WAI 400: Ahuriri-blocket: Maoris sedvanliga intressen (PDF) . Hämtad 10 juli 2022 .
- Te Hata, Hoeta; Fletcher, HJ (1918). "Ngati-Tuhare-toa ockupation av Taupo-nui-a-tia". Journal of the Polynesian Society . 27 :38–46.
- Te Hata, Hoeta; Fletcher, HJ (1926). "Berättelsen om Te Huhuti av Te Roto-a-tara" . Journal of the Polynesian Society . 35 :31–35.