Te Paparahi o te Raki-förfrågan (Wai 1040)

Te Paparahi o Te Raki (Wai 1040) är ett betydande anspråk som väckts inför Nya Zeelands Waitangi-tribunal av hapuen i Ngāpuhi .

Etapp ett av utredningen, som började i maj 2010 och avslutades med avslutande inlämningar i februari 2011, resulterade i en rapport 2014 som fann att Ngāpuhi aldrig avstod från sin suveränitet när de undertecknade Waitangi-fördraget.

Medan etapp två av utredningen, som inleddes i mars 2013, har inneburit veckor av utfrågningar som utreder de omkring 420 fördragsanspråken som hapu framfört från Ngāpuhi , Ngati Wai , Ngati Hine , Patuharakeke , Ngati Rehua , Ngati Whatua och Ngati Manuhiri.

Krav

Waitangi -tribunalen , i Te Paparahi o te Raki- utredningen (Wai 1040) är i färd med att överväga maoriernas och kronans överenskommelser om He Whakaputanga o te Rangatiratanga / The Declaration of Independence 1835 och Te Tiriti o Waitangi / the Treaty of Waitangi 1840. Denna aspekt av undersökningen väcker frågor om suveränitetens natur och huruvida maoriernas undertecknare av Waitangi-fördraget hade för avsikt att överföra suveränitet .

Den första etappen av rapporten släpptes i november 2014 och fann att hapuhövdingar i Northland aldrig gick med på att ge upp sin suveränitet när de undertecknade Waitangi-fördraget 1840. Även om kronan hade för avsikt att förhandla om överföringen av suveränitet genom fördraget, hövdingarnas förståelse av överenskommelsen var att de bara avstod från makten för kronan att kontrollera Pākehā och skydda Māori.

Beslut

Tribunalens chef Julie Tangaere sa vid rapportens frigivning till Ngāpuhi-kärandena:

Dina tupuna [förfäder] gav inte bort sin mana vid Waitangi, vid Waimate, vid Mangungu. De avgav inte sin suveränitet. Det här är sanningen som du har väntat länge på att få höra.

När det gäller mana motuhake He Whakaputanga , skapande av en maoristat och regering 1835 och/eller Te Tiriti o Waitangi , och de som inte skrev på någonting, vilket bibehöll mana motuhake. När det gäller det förstnämnda visar en sammanfattande rapport (med titeln 'Ngāpuhi talar') av bevis som presenterats för Waitangi-domstolen att:

1. Ngāpuhi avstod inte från sin suveränitet.
2. Kronan hade erkänt He Whakaputanga som en proklamation från rangatira om deras suveränitet över detta land.
3. Fördraget som ingåtts av rangatira och kronan - Te Tiriti o Waitangi - följde på He Whakaputanga, som fastställde den brittiska kronans roll med avseende på Pākehā .
4. Fördraget delegerade till drottning Victorias guvernör befogenhet att utöva kontroll över hittills laglösa Pākehā-folk i områden av hapū -land som tilldelats drottningen.
5. Kronans engelskspråkiga dokument, kallat Waitangi-fördraget , sågs varken eller accepterades av Ngāpuhi och återspeglar istället den brittiska imperialistiska maktens dolda önskemål.

Rapporten sammanförde befintliga stipendier om självständighetsförklaringen och fördraget, där tribunalen noterade att dess rapport representerade kontinuitet snarare än dramatisk förändring i nuvarande fördragsstipendium. Tribunalen hävdade att "Även om Storbritannien gick in i fördragsförhandlingarna med avsikt att förvärva suveränitet, och därmed makten att stifta och upprätthålla lagar över både maorier och Pakeha, förklarade den inte detta för rangatira."

Reaktion

Te Tai Tokeraus parlamentsledamot Kelvin Davis sa att det var ett enormt jubel vid presentationen av rapporten i Waitangi, när upptäckten att rangatira som undertecknade fördraget inte hade avsagt suveränitet lästes upp.

Det stora för Ngāpuhi är att det bekräftar vad Ngāpuhi alltid sa, att när vi undertecknade fördraget avstod vi inte suveränitet. Det korrigerar den historiska berättelsen som har pågått sedan 1840.

Han efterlyste lugn och sa att det var dags för "kloka huvuden" att sätta sig ner och föra ett samtal om vad rapporten betydde för landet 2014. Det var inte klart vilka konsekvenserna på längre sikt skulle bli. Professor Khyla Russell sa att domen var,

en pivotal vändpunkt" och en seger för iwi. Den skriver om historien på ett sätt som maori har argumenterat sedan 1849 när anspråket började. Men det landet är borta nu, bara en skugga finns kvar." Russell trodde att rangatira inte skulle ha undertecknat fördraget om ordet för suveränitet hade använts. Ord för att uttrycka som fanns på maorispråket, det är en personlig åsikt, men jag kommer alltid att undra varför dessa ord inte användes. De [rangatira] signerade vad som stod framför dem. Äntligen har någon tagit ett anspråk på formuleringen och tribunalen har fattat ett beslut, ett mycket modigt beslut.

I ett kort uttalande som svar på rapporten sa riksåklagaren och förhandlingsministern för Waitangi-fördraget Chris Finlayson: "Det råder ingen tvekan om att kronan har suveränitet i Nya Zeeland. Den här rapporten ändrar inte det faktum."

Icke undertecknande iwi och hapu

Ngati Tuwharetoa -akademikern Hemopereki Simon beskrev ett fall 2017, med hjälp av Ngati Tuwharetoa som en fallstudie, för hur hapu och iwi som inte undertecknade Waitangi-fördraget fortfarande upprätthåller mana motuhake och hur kronans suveränitet kunde anses ifrågasättas. Detta arbete bygger på Te Paparahi o te Raki -utredningens (Wai 1040) beslut av Waitangi Tribunal .