Tamatebako

En tamatebako ( 玉手箱 ) "smyckeskrin", "juvelskrin", "juvellåda", "skattlåda", " kista ", etc., är namnet på en mystisk ask som i den japanska folksagan " Urashima Tarō " , är en avskedsgåva som fiskaren Urashima Tarō får av älskarinna till havet ( Otohime ), efter sin vistelse på Drakpalatset (eller Hōrai ), dit han blev inbjuden efter att ha räddat en sköldpadda.

Katami no hako "memento box" är ett annat namn som boxen hänvisas till i sagan.

Tamakushige "kamlåda" är namnet som förekommer i tidigare föregångare, såsom anekdoten om Ura-no-Shimako (Urashima-no-ko) i Fudoki i Tangoprovinsen och Manyōshū ( 700-talet). Termen tamatebako användes först med hänvisning till sagan i en citerad dikt i Otogizōshi .

Etymologi och alias

Tamatebako är bokstavligen återgiven "juvel-hand-låda" men ibland ses det som att det inte ger någon speciell betydelse och översätts som "kista". Det glossades som en "vacker låda" av McKeon.

Den första instansen av dess användning i Urashima sagan är i en infogad dikt i Otogizōshi . Och det tycks finnas ett ordspel i dubbel mening eftersom tama kan betyda "juvel" eller "själ".

Boxen kallas också för katami no hako ( かたみのはこ ) "minneslåda" i Otogizōshi -texter.

Modern version

Tamatebako förekommer i berättelsen om " Urashima Tarō ", vars moderna version i allmänhet alla är baserade på den nationella läroboken . Det berättas att fiskaren Urashima Tarō blev inbjuden till ett havspalats ( Ryūgū eller Dragon Palace) av prinsessan ( Otohime ) efter att ha räddat en sköldpadda. Han tillbringade ett antal dagar, matade och underhöll och när han gick fick han tamatebako ("skattlådan") med tydliga instruktioner om att aldrig öppna lådan. När han kom tillbaka hade hans föräldrar dött och han kände inte igen någon. Förskräckt glömde han prinsessans försiktighet. När han öppnade tamatebako flydde en vit rökpuff och han förvandlades till en gammal, vithårig man.

Det är underförstått att under den korta tid han tillbringade på Drakpalatset hade många år förflutit i världen där hemma. Otohime hade sparat sin ålderdom i tamatebako, som Urashima Tarō släppte. ^{[ citat behövs ]}

Sekis variant

En handlåda med tre nivåer ( 三重ねの玉手箱 , mikasane no tamatebako ) ges till Urashima Tarō och prinsessan uppmuntrar honom faktiskt att använda den i nödens ögonblick. Detta är vad som händer i "Urashima Taro"-varianten som samlats in av Keigo Seki , en berättelse från Nakatado District, Kagawa .

När han öppnade lådans lock innehöll den första lådan en fjäder från en kran ; den andra lådan gav ut en puff av vit rök som förvandlade honom till en gammal man; den tredje lådan innehöll en spegel så att han kunde titta på sig själv. Fjädern från den första lådan fäste sig sedan på hans rygg och förvandlade nu Urashima till en trana, och prinsessan dök upp i skepnad av en sköldpadda för att se honom.

En version med den trenivåiga "Tamatebako" (juvelförsedd handlåda) publicerades också på engelska av det japanska utrikesministeriet 1969.

Tidiga versioner

Lådan hänvisas till som tamakushige ( 玉櫛笥 / 玉匣 ) "kamlåda" i en föregångare, inspelad som historisk i Fudoki i Tangoprovinsen , där huvudpersonen är känd under det något annorlunda namnet, Ura-no-Shimako , och honan identifierar sig själv som en medlem av de odödliga .

Shimakos besök i Horaisan ( Penglai-berget ) eller "Tokoyo-no-kuni" ("Tidlöst land" eller "Evighetens land") varar i tre år, i slutet av vilket han får lådan som gåva.

Legenden i Manyōshū hänvisar också till en tamakushige ( 玉篋 ) , översatt "juvelkista" av Aston , som Urashima tar emot från sjögudens dam eller dotter ( Watatsumi ).

Dikt och uttryck

I flera av Otogizōshi -texterna av Urashima Tarō infogas waka -dikten som är en anspelning på Urashima:

Kimi ni au yo wa urashima ga tamatebako akete kuyashiki waga namida kana ( 君にあふ夜は浦島が玉手箱あけて悔しきわかが涪 som öppningskvällen för dig) o, [när natten övergår till

gryning ] ångern och mina tårar”.

" Akete kuyashiki " i dikten kan återges som "förtvivlad av öppningen" av rutan.

Dikten ledde till den vanliga frasen akete kuyashiki tamatebako ( 開けて悔しき玉手箱 ) "öppnade för hans ånger (förödelse), tamatebako".

Lokala legender

En Tamatebako är inbäddad i Urashima Jinja på Tangohalvön i norra Kyoto Prefecture .

Förklarande anteckningar

Citat

Bibliografi

Texter

Seki, Keigo, red. (1963), Robert J. Adams (tr.), "Urashima Taro" , Folktales of Japan , University of Chicago Press, s. 111–114
- (omtryckt i) Tatar, Maria, ed. (2017), "Urashima Taro" , Beauty and the Beast: Classic Tales About Animal Brides and Grooms , Penguin, s. 167–171, ISBN 9781101992951
Imaizumi, Sadasuke (今泉定助); Hatakeyama, Ken (畠山健), red. (1891), "Kapitel 21: Urashimatarō" 浦島太郎 , Otogizōshi 御伽草子 , Yoshikawa Hanshichi, vol. 2 (textbild) (på japanska)

Studier

McKeon, Midori Yamamoto (1996), The Urashima Legend: Changing Gender Representations in a Japanese Tale , University of California, Berkeley
Holmes, Yoshiko (2014). Kronologisk utveckling av Urashima Tarō-berättelsen och dess tolkning (PDF) (MA). Victoria University of Wellington.
Shigematsu, Akihisa (重松明久) (1981), Urashimakoden 浦島子傳 [ The Legend of Urashimako ], Gendai Shichōsha ( på japanska)