Symfoni nr 3 (Pärt)

Symfoni nr 3
av Arvo Pärt
Arvo Pärt
Komponerad	1971
Genomförde	21 september 1972 - Tallinn
Publicerad	Edition Peters
Rörelser	3
Poängsättning	Symfoni orkester

Arvo Pärt komponerade sin tredje symfoni 1971. Den är noterad för symfoniorkester och tillägnades Neeme Järvi .

Sammansättning

Efter att ha komponerat sitt Credo 1968, inledde han en övergångsperiod där han slutade komponera. Anledningen till detta kreativa uppehåll var Pärts insikt om att hans musikaliska kompositionsmetod hade utvecklats fullt ut. Det enda större stycke han bestämde sig för att arbeta med var den tredje symfonin, som kom till precis innan skapandet av hans unika tintinnabulära stil. Under åren mellan 1968 och skapandet av både Fratres och Tabula Rasa grävde Pärt in i gregoriansk sång , tidig polyfonisk musik och polyfoni från renässansen period, från vilken han hittade mycket inspiration till denna symfoni. Genom att göra detta förkastade han den serialistiska musikstil han var pionjär och förespråkade i Estland och vände sig till ett mycket tätare, minimalistiskt musikspråk. Pärt färdigställde slutligen symfonin 1971 och uruppförde den i Estonia Concert Hall i Tallinn , tillsammans med den dedikerade, den estniske dirigenten Neeme Järvi, som dirigerade Estlands nationella symfoniorkester , den 21 september 1972.

Strukturera

Symfonin är uppdelad i tre namnlösa satser, spelade utan paus. Den totala varaktigheten av symfonin är cirka 21 minuter. Rörelselistan är som följer:

• 1. (♩ = 66)
• 2. (𝅗𝅥 = 54-56)
• 3. (𝅗𝅥 = 60)

Symfonin är noterad för en symfoniorkester bestående av två flöjter, en piccolo, tre oboer, tre klarinetter i B, en basklarinett i B, två fagotter, en kontrafagott, fyra horn i F, fyra trumpeter i B, fyra tromboner, en tuba, timpani, en celesta, bells, en marimba, tam-tam och en helsträngssektion. Denna symfoni visar tydligt kompositörens upptagenhet av monodi och tidig polyfoni, som är karakteristisk för denna övergångsperiod, men som skilde sig från hans tidigare perioder. Han använder harmoniskt och melodiskt material som försöker likna körmusik från 1300- och 1400-talet, även om inga citat används någonstans i stycket.

Symfonin börjar med en långsam melodi som spelas av både oboer och klarinetter och moduleras snabbt till g-moll. Första satsen, bestående av 142 takter, är den kortaste i symfonin, som är tänkt att spelas långsamt och attacca. Den andra satsen börjar med en annan melodi som spelas av en fagott och cellos och har, efter att ha nått en klimax som följs av en övergångssektion, en solosektion av paukerna som är tänkta att påskynda timpani-beats för att avslutas med en tremolo, som leder till tredje satsen. Den andra satsen har totalt 147 takter. Till sist, alla breve tredje satsen sätter punkt för symfonin. Detta är den längsta satsen i symfonin, bestående av 275 takter. Pärt beskrev denna symfoni vid senare diskussioner som ett "glädjeverk" och konstaterade att det inte var "slutet på min förtvivlan och sökande".

Anmärkningsvärda inspelningar

Följande är en lista över anmärkningsvärda framträdanden av denna komposition:

Dirigent	Orkester	Inspelningsår	Formatera
Neeme Järvi	Bambergs symfoniorkester	1989	CD
Neeme Järvi	Göteborgs Symfoniorkester	1999	CD
Takuo Yuasa	Ulster Orchestra	1999	CD
Paavo Järvi	Estlands nationella symfoniorkester	2000	CD
Kristjan Järvi	Berlins radiosymfoniorkester	2010	CD
Tõnu Kaljuste	NFM Wroclaw Philharmonic Orchestra	2015	CD