Stewart mot Pettie
| Stewart mot Pettie | |
|---|---|
| |
|
Förhandling: 13 oktober 1994 Dom: 26 januari 1995 | |
| Fullständigt ärendenamn | Mayfield Investments Ltd, som fungerar som Mayfield Inn v Gillian Stewart och Keith Stewart, och Stuart David Pettie |
| Citat | [1995] 1 SCR 131 |
| Docket nr. | 23739 |
| Tidigare historia | ÖVERKLARING från Stewart v. Pettie , 1993 ABCA 214 (4 juni 1993), omkullkastande av Stewart v. Pettie , 1991 CanLII 5918 (10 maj 1991) |
| Styrande | Överklagande tillåtet; anslutningsöverklagandet ogillas |
| Domstolsmedlemskap | |
|
Högsta domare: Antonio Lamer Puisne Domare: Gérard La Forest , Claire L'Heureux-Dubé , John Sopinka , Charles Gonthier , Peter Cory , Beverley McLachlin , Frank Iacobucci , John C. Viktiga | |
| skäl givna | |
| Enhälliga skäl av | Major J |
| Lamer CJ och L'Heureux-Dubé J deltog inte i behandlingen eller avgörandet av ärendet. | |
Stewart v Pettie , [1995] 1 SCR 131 är ett ledande beslut av högsta domstolen i Kanada om skyldigheten att vara skyldig av kommersiella anläggningar som serverar sprit.
Bakgrund
I december 1985 gick två par, Gillian och Keith Stewart och Stuart och Shelley Pettie, till en middagsteater i Edmonton. Vid middagen serverades Stuart ett antal rom-och-cola men visade inga tecken på berusning. Efteråt diskuterade de fyra vem som skulle köra och Stuart insisterade på att han var lämplig att köra, och så de gick med på att låta honom köra. På vägen tillbaka fick Stuart dem i en olycka. Bland skadorna gjordes Gillian kvadriplegisk.
Vid rättegången fann domaren att middagsteatern inte kunde ha varit medveten om Stuarts grad av berusning och ålade inte ansvar endast baserat på antalet serverade drycker. Efter överklagande upphävde hovrätten beslutet och tilldelade teatern 10 % ansvar. Domstolen ansåg att Mayfield-investeringarna (teaterns ägare) inte bröt mot den plikt som de var skyldiga Gillian Stewart.
Domstolens yttrande
Domare Major, som skrev för den enhälliga domstolen, ansåg att teatern inte var ansvarig. Major J. granskade de tidigare fallen av Crocker v. Sundance Northwest Resorts Ltd. och Jordan House Ltd. v. Menow och fann att de bekräftade förekomsten av en skyldighet gentemot tredje part som rimligen förväntas utgöra en risk.
Ett åsidosättande av plikten är endast när det fanns en förutsebar risk för skada. Här fanns det inget rimligt sätt att teatern kunde förutse att Stuart skulle bli den som skulle köra eftersom han hade sällskap av tre individer, varav två nyktra. Teatern hade rätt när de antog att Stuart inte skulle vara den som skulle köra. Ändå bekräftade Major att teatern måste övervaka beskyddarens alkoholkonsumtion baserat på mängden serverad och inte enbart på beskyddarens synliga tillstånd.
I ett obiter dictum funderade Major att även om det förelåg ett brott mot vårdstandarden var det inte klart om en varning från Mayfield skulle ha resulterat i ett annat val av förare.
Se även
- Jordan House Hotel Ltd mot Menow [1974] SCR 239
- Childs v Desormeaux [2006] 1 SCR 643
- Lista över kanadensiska högsta domstolsfall (Lamer Court)