Spens-klausul
En Spens , Spens , Spens-klausul eller Spens-klausul är en bestämmelse i ett värdepapper (till exempel en obligation ) som gör det möjligt för en låntagare att betala tillbaka kapitalbeloppet (och därmed fullgöra sin skyldighet gentemot långivaren) tidigare än den avtalsenliga återbetalningsdagen, den betalning av en specificerad straffavgift, även kallad en "gör hela" betalning, som överstiger kapitalbeloppet (eller nominellt värde) för säkerheten. När det gäller en obligation kallas denna typ av förtida återbetalning ofta som "ringa obligationen". En spendklausul kan även gälla för en preferensaktie som löses in vid en avveckling.
Översikt
Spens-klausulen skyddar långivare eller investerare i värdepapper på två relaterade sätt - genom att kräva betalning av en hel betalning gör det samtal oattraktivt för en låntagare och därmed mindre sannolikt (eftersom det kan visa sig vara för dyrt att lösa in värdepapperet), men om låntagaren fortsätter med att ringa obligationen, långivaren får ersättning i form av hela betalningen.
Ett sådant skydd mot förskottsbetalning är särskilt viktigt när investeraren (långivaren) är ett försäkringsbolag och tillgången används för att matcha garanterade kassaflöden, till exempel i en livräntasportfölj.
Termen spens-klausul används mest i Storbritannien. Liknande bestämmelser för amerikanska värdepapper kan vara kända som helklausuler.
Den okvalificerade termen "spens klausul" används ibland för att hänvisa till den specifika situationen där hela betalningen beräknas med hjälp av den rådande guldavkastningen vid tidpunkten för förtida återbetalning utan justering. Termen "modifierad spens-klausul" används sedan för att beteckna situationen där ett tillägg görs till guldavkastningen för att beräkna hela betalningen.
Namnets ursprung
Spens-klausulen är uppkallad efter den investeringsförvaltare som utformade den. Även om termen är uppkallad efter en person, används den vanligtvis med gemener "s".
Numeriskt exempel
Antag att en femårig företagsobligation emitteras till pari (100) med en kupong på 6 % per år som betalas ut årligen. Låntagaren har enligt en utgiftsklausul rätt att återbetala efter tre år baserat på en referensränta på den tvååriga skuldräntan plus 0,5 %.
Efter tre år beslutar låntagaren att lösa in obligationen. Vid denna tidpunkt ger den tvååriga gylten 2 % och därför är referensräntan 2,5 %.
Om obligationen fick löpa till förfall skulle de utestående kassaflödena vara 6 på ett år och 106 på två år. Beloppet som ska betalas till obligationsinnehavaren är därför eller 6,75 % över par.
Spensklausuler i samband med Solvens II Matchningsjusteringsberättigande
En spens-klausul är ett krav för att en obligation ska vara berättigad till matchningsjusteringsbestämmelserna i Solvens II om den har en funktion för förtida inlösen.
Konsulter KPMG noterar följande:
Obligationer som är inlösbara men har en make whole- eller spens-klausul kan anses godtagbara om klausulen säkerställer att det belopp som försäkringsgivaren tar emot är tillräckligt för att kunna återinvestera i en tillgång av samma kreditkvalitet och få samma kassaflöden. Tillgångar som har en modifierad kostnadsklausul kommer att ge försäkringsgivaren, när den kallas, de framtida kassaflödena diskonterade med en referensränta (vanligtvis guld) plus X %. Försäkringsgivarens förmåga att ersätta tillgången kommer att bero på nivån på X. Ingen regulatorisk vägledning ges om vilken nivå som ska användas och därför har företag bedömt, för varje rating, den maximala make whole spread (dvs. värdet på X) som de kommer att tillåta en tillgång att ha för att anses godtagbar.
KPMG drar slutsatsen att det finns ett brett utbud av svar med 14 % av de svarande som väljer mindre än 25 bps och 29 % väljer 75-99 bps.
Effekten av utgiftsklausuler på investerarnas aptit
En artikel som presenterades för institutet och fakulteten för aktuarier diskuterade hur attraktiva olika instrument är för olika typer av investerare med hänvisning till införandet av en kostnadsklausul. Den identifierade följande lånetillgångsklasser som potentiellt lämpliga för att stödja annuitetsfonder förutsatt att en utgiftsklausul inkluderades för att hantera förskottsbetalningsrisken:
| Tillåtet, utan straff | Nej, eller med Spens | |
|---|---|---|
| CRE investeringslån | Y | Y? |
| Infralån | Y | Y? |
| Infralån | Y | N |
| Sociala bostadslån | Y | N? |
| Equity Release | N | ? |
En rapport från konsulterna EY diskuterar attraktiviteten hos infrastrukturinvesteringar för att leverera en välmående och hållbar ekonomi. Rapporten noterar:
... emittenten av ett infrastrukturlån måste värdera kassaflöden bortom den punkt då en option utnyttjas (till exempel för att betala i förskott) till en specificerad avkastning (ofta kopplad till statsobligationsräntor eller liknande riktmärken). De måste också betala en avgift som representerar försäkringsgivarnas förlust i framtida intäkter på tillgången. Detta skyddar försäkringsgivaren från förlust av framtida inkomster eller kan göra det oöverkomligt dyrt för emittenten att göra en tidig inlösen, vilket minskar denna risk. Det är viktigt att upprepa att det finns en mängd olika låntagaralternativ inbäddade i typiska infrastrukturprojekt, vilket gör en sådan begränsningsteknik svår att genomföra.
En rapport från konsulterande aktuarier Barnett Waddingham diskuterade PRA :s Solvens II: Matchningsjusteringsbrev från lördagen den 28 mars 2015. I synnerhet:
- Företag bör överväga lämpligheten av referensgulden för inlösbara tillgångar med kostnadsklausuler.
- Om utgiftsklausulen för en inlösbar tillgång inte är tillräcklig för att ersätta förlorade kassaflöden, bör företag överväga om andra illikvida tillgångar med samma eller bättre kreditvärdighet skulle vara tillgängliga att köpa.
Bank of England
Bank of Englands köpsystem för företagsobligationer gynnar obligationer som har en kostnadsklausul.
Bank of Englands Prudential Regulation Authority hänvisar till utgiftsklausuler i sin tillämpning av Matching Adjustment-reglerna under Solvens II- ramverket för kapital för försäkringsbolag.