Sparven om julmorgonen

Sparven om julmorgonen är en dikt av Zachris Topelius från 1859. Den har översatts till finska av Konrad Alexis Hougberg. Du kan se Topelius sorg i dikten; hans son, Rafael, dog vid ett års ålder våren innan han skrev dikten.

Dikten har komponerats till en sång flera gånger. Den mest kända av dem måste vara julsången av Otto Kotilainen. Den publicerades för första gången i tidningen "Joulupukki" 1913.

Låten har spelats in av många populära finska artister, såsom Mauno Kuusisto , Sulo Saarits, Tapani Kansa , Hector , Marco Hietala, Vesa-Matti Loiri , Viikate & Timo Rautiainen , Pepe Willberg, Tarja Turunen , Matti ja Teppo , Petri Laaksonen, Richard Järnefelt, Rajaton , Suvi Teräsniska , Diandra , Club for Five och Jarkko Ahola .

Text

Original svensk 1859 Zachris Topelius	Finska 1874 fi:KA Waaranen	Engelska ( 2019 Ion Mittler ) CC BY-SA 4.0
1. Nu så föll den vita snö, föll på björk och lindar, frusen är den klara sjön, väntar vårens vindar. Liten sparv, fattig sparv, ätit upp sitt sommararv. Frusen är den klara sjön, väntar vårens vindar.	1. Lumi on jo peittänyt kukat laaksosessa, järven aalto jäätynyt talvipakkasessa. Varpunen pienoinen, syönyt kesäeinehen. Järven aalto jäätynyt talvipakkasessa.	1. Vit snö har fallit på björkar i skogarna, frusen är sjö hela tiden, vårvindar väntar den. Liten sparv, stackars sparv, ätit upp hela sin sommarförråd. Frusen är sjö hela tiden, vårvindar förväntar sig.
2. Vid den gröna stugans dörr stod en liten flicka: – Sparvelilla, kom som förr, kom ett korn att picka! Nu är jul i vart skjul, sparvelilla, grå och ful. Sparvelilla, kom som förr, kom ett korn att picka!	2. Pienen pirtin portailla oli tyttökulta: – Tule, varpu, riemulla, ota siemen multa! Joulu på, koditon varpuseni onneton, tule tänne riemulla, ota siemen multa!	2. Vid ett grönt litet hus dörr var en tjej nu som stod: – Sparv liten, kom som förut, frön från mig som hackar! Julen är i vårt hem, och din fågel så grå ensam. Sparv liten, kom som förut, frön från mig som hackar!
3. Sparven flög till flickans fot, flög på glada vingar: – Gärna tar jag kornet mot, kornet som du bringar. Gud skall än löna den, som är här de armas vän. Gärna tar jag kornet mot, kornet som du bringar.	3. Tytön luo nyt riemuiten lensi varpukulta: – Kiitollisna siemenen otan kyllä sulta. Palkita Jumala tahtoo kerran sinua. Kiitollisna siemenen otan kyllä sulta!	3. Fågel flög vid jungfruns fötter, på vingarna så glatt, – Jag tar gärna ditt frö som du för mig bär. Gud kommer ännu att belöna dig, som för fattig vän var sann. Jag tar gärna ditt frö som du för mig bär.
4. – Jag är icke den du tror, ty ditt öga tåras. Jag är ju din lilla bror, som dog bort i våras. När du bjöd glad ditt bröd åt den fattige i nöd, bjöd du åt din lilla bror, som dog bort i våras.	4. – En mä ole, lapseni, lintu tästä maasta, olen pieni veljesi, tulin taivahasta. Siemenen pienoisen, jonka annoit köyhällen, pieni sai sun veljesi enkeleitten maasta.	4. – Jag är inte den du antar, som dina ögon är i tårar. Jag är din unge bror, som du i vår förlorade förra året. När du gav brödsmulor till den fattige och välnärd, gav du den din bror, som du i vår förlorade förra året.

Se även