Skuggornas dal
Valley of Shadows är ett norskt mysteriedrama från 2017 i regi av Jonas Matzow Gulbrandsen och film av Marius Matzow Gulbrandsen. Musiken från Zbigniew Preisner har nominerats till World Soundtrack Public Choice Awards.
Komplott
Aslak är en ung pojke som bor med sin mamma, Astrid, i ett kuperat fåruppfödningsland i anslutning till skogklädd nationalpark.
Aslak och hans äldre vän Lasse ger sig in i en gårdsbyggnad och upptäcker de hemska resterna av flera får. Från en gömd plats hör de Lasses pappa säga till en annan man att "han dödar bara för skojs skull" kommer att jaga ihjäl mördaren och hävda att det var en hundattack. Lasse planterar tanken i Aslaks sinne att mördaren är en varulv.
Den kvällen får Astrid besök av polisen som söker hennes äldste son, en destruktiv missbrukare som blivit utstött från familjens hem många månader tidigare. Han är nu en person av intresse angående begångna våldsbrott. Panikslagen ger hon sig av i ett oförklarat ärende; Aslak, ensam i huset hela kvällen, söker tröst hos Rapp, sin älskade hund.
Lasse och Aslak hittar fler urröjda fårkadaver på åkrarna. Senare, när han blandar ihop saken om den försvunna brodern med saken om det vilda fåret, funderar Aslak att hans bror kan vara varulven. Han går in i sin försvunna brors rum. Astrid, som har behållit rummet som det var innan den förlorade sonen lämnade, hittar honom där och tillrättavisar honom för att ha gjort intrång. Stungen, Aslak ber om lov att få övernatta hemma hos Lasse. Astrid håller motvilligt med, även om de är oroade över skillnaden i ålder.
Efter ljuset släckt diskuterar pojkarna äldre bröder och den möjliga platsen för "monstret som dödar för skojs skull". Lasse uttrycker sin övertygelse om att den lever i den närliggande skogen. På morgonen går de dit; Lasse lyfter Aslak över staketet och in i skogen. Efter en kort razzia blir Aslak skrämd av åsynen av ett sedan länge dött får och flyr tillbaka till det öppna fältet.
Lasses pappa har fört in fåren i ett uthus för deras skydd för natten. Lasse visar Aslak knippen av förgiftat kött i ladugården: bete som ska delas ut i skogen. De tre tittar på när brasan förtär fårens kroppar.
Väl hemma, vid frukost, ser Aslak på när polisen drar in igen, och hans mamma går ut för att möta dem. När barnradioprogram spelas i bakgrunden ser Aslak sin mamma kollapsa och springer för att gömma sig. Från sin position hör han Astrid skrika av ångest.
På polisstationen ritar Aslak en bild, övervakad av en polis. Blodiga bilder av döda får hänger på väggen i ett angränsande kontor, synliga genom dörrkarmen i närheten. Astrid beklagar sitt beslut att vräka sin äldre son och skyller på polisen för att ha misslyckats med att förhindra hans brottslighet och död: "Bara ännu en död knarkare. Men han var min son!"
Aslak utforskar åter sin brors rum och tillägnar sig en fotogentändare. Sedan, tillsammans med Rapp, utforskar han en övergiven husvagn. Rapp, skrämd av något i skogen, springer iväg i jakten. Aslak springer efter honom men lyckas inte komma ikapp. Han återvänder hem utan Rapp.
Astrid försäkrar Aslak att om Rapp inte har kommit tillbaka på morgonen kommer hon att hjälpa till att leta efter honom. Rapp har dock fortfarande inte kommit tillbaka på morgonen, och Astrid är orubblig; Aslak ger sig av för att utforska med en liten ryggsäck och en syltmacka. I skogen möter Aslak fler fårrester men smider vidare. Genom timmarna är det dimma, regn, en älg som Aslak flyr från och när han faller skadar han benet. När natten faller är Aslak helt vilsen. Skrikande rävar gör skräckinjagande ljud i mörkret när Aslak hukar sig under trädskålen mot en vall nerför vilken rillar rinner. Regnet faller och Aslak är utmattad och drabbas av exponering. Smörgåsen faller från hans hand, sköljd av regnet när han sjunker ner i medvetslöshet.
I den kalla, fuktiga morgonen, svag och utmattad av hunger, fortsätter Aslak att leta efter Rapp. Han ser en konstig syn och hör ett knarrande, knastrande ljud av oförklarligt rörliga grenar. När han korsar en stigning ser Aslak ett stort träd som rör sig tungt nedströms, fångar och skadar träd som växer på stränderna.
Han hittar en roddbåt. Aslak klättrar in och förs nedströms genom allt mer kusliga omgivningar med sprudlande dimma och dysterhet. Båten hämtar upp mot en bank. Aslak ser en mörk, orörlig huvklädd gestalt som tittar på hans ankomst genom träden över en inlopp. Han närmar sig trött ett övergivet, oupplyst hus.
Den boende framstår som en mytisk varelse genom Aslaks delirium av exponering och utmattning, till synes blinkande in och ut ur tillvaron. Aslak frågar sig om han är monstret. Utan att direkt förneka detta, idisslar mannen att det män inte förstår, fruktar de. Han ger tröst medan Aslak sover igen. Mannen bär Aslak tillbaka till båten, lägger honom i den och trycker den från stranden för att driva iväg.
Båten hittar banken igen. Aslak hör skällande springer och ropar på Rapp. Han hittas av Röda Korsets sökgrupp med hundar och förs till sin mamma.
Hemma igen, utvilad av sömnen, hälsar Astrid hjärtligt på Aslak. Lasse kommer med Rapp, hittad i en lada. Aslak och Rapp leker tillsammans på fältet, men Aslak fortsätter att oroa sig för skogen och monstret.
Senare ser Aslak på när Lasses pappa reparerar hålet i staketet som leder in i skogen och när det förgiftade betet delas ut. Aslak, som inte längre är rädd för skogen eller monstret – möjligen hans bror, en varulv – återvänder i skydd av mörkret för att samla ihop det förgiftade betet och öppna stängslet igen.
Vid fullmåne ylar en varg i natten.
Aslak och Astrid klär sig till den äldre sonens begravning på morgonen. Astrid beklagar att det inte funnits tid för Aslak att lära känna sin bror.
Det sista skottet visar Aslak, fortfarande klädd i svart, orörlig på sin brors säng.