Siyavush i vårt århundrade
 Titelsidan för Istanbul-upplagan (1923) på turkiska
| |
| Författare | Mahammad Amin Rasulzade |
|---|---|
| Land | Azerbajdzjan |
| Språk | azerbajdzjanska språket |
Publiceringsdatum |
1923 |
"Vårt århundrades Siyavush" ( azerbajdzjanska : Əsrimizin Siyavuşu ) - är ett verk (essä) av den tidigare ledaren för partiet " Musavat " och ordföranden för det nationella rådet i Azerbajdzjans demokratiska republik Mahammad Amin Rasulzade , tillägnad historien om den nationella rörelsen i Azerbajdzjan. Den skrevs 1920 i Lahij , där Rasulzade efter den sovjetiska ockupationen av Azerbajdzjan gömde sig i flera dagar. Den publicerades för första gången i Istanbul 1923.
Skapelsens historia
Efter att Baku gått i händerna på bolsjevikerna i april 1920, stannade Rasulzade i staden i ungefär en månad. Efteråt åkte de tillsammans med en vän till Georgia . På vägen stannade han till i byn Lahij , i en av de lokala invånarnas hus. Det fanns ett litet bibliotek som innehöll böcker både på persiska och turkiska. Rasulzades uppmärksamhet drogs av Firdousis "Shahnameh". Med ägarens tillåtelse började Rasulzade läsa dikten. Mest av allt gillade Rasulzade dastan om Siyavush. Även om han redan var bekant med den här historien, upprepade han den högt för sin vän för andra gången. Inspirerad av detta arbete sa Rasulzade:
Min vän, du hörde Siyavush om vår historia. Nu ska jag skriva vår tids Siyavush åt dig.
Rasulzades kamrat var förvånad över att i en sådan miljö, när de kunde upptäckas i varje minut, bestämde sig Rasulzade för att skriva ett verk. Men trots detta fortsatte Rasulzade att arbeta. Han skrev flera sidor tills de tvingades byta plats. Den nya platsen, där Rasulzade och hans vän gömde sig, inspirerade honom mer och han fortsatte att skriva. Sex dagar senare var de tvungna att ändra den igen. Här färdigställde Rasulzade utkastet till det sista kapitlet.
Rasulzade och hans kamrat kunde inte längre stanna i Lahij . Några invånare i byn togs under övervakning och övervakningen etablerades över själva byn. Rasulzade lämnade Lahij och skrev om verket i en annan by. Av rädsla för att han skulle bli tillfångatagen lämnade han en kopia av sitt arbete till en bonde som han vistades hos och behöll utkastet för sig själv. Snart upptäcktes platsen där Rasulzade gömde sig, och han arresterades. Innan Rasulzade kapitulerade förstörde han kopian som han hade i sin ägo.
Rasulzade fördes till Moskva . Två år senare lyckades han flytta till Finland och därifrån till Istanbul . Under dessa två år visste han inte om det exemplar han gav till bonden hade överlevt. Rasulzades vänner kunde inte ha det heller, eftersom Rasulzade varnade bonden att ge kopian endast med hans skriftliga tillstånd.
Rasulzade var mycket orolig över det förlorade arbetet. Hans vänner rådde honom att skriva om det. Rasulzade noterade dock att det skulle vara en stor skillnad mellan det verk som skrevs 1920 i Lahij av Ali Ahmedoglu (namnet som han gömde sig under i Lahij) och det som skrevs 1923 av Mammad Emin Rasulzade i Istanbul, eftersom, som Rasulzade skrev, "Den anda och tillstånd kan inte längre återlämnas".
Slutligen, 1923, upptäckte Rasulzade arbetet som nådde Istanbul. Samma år publicerades "Siyavush of our century" i Istanbul.
Översättningar och publikationer
"Siyavush of our century" publicerades första gången 1923 i Istanbul på turkiska . 1928 publicerades verket igen i Istanbul. 1989 publicerades "Vårt århundrades Siyavush" igen i Ankara .
1990 publicerades "Vårt århundrades Siyavush" först på azerbajdzjanska språket i Baku . Verket översattes från turkiska av Mais Alizade.
Arbetsanalys
Den azerbajdzjanske historikern Aydin Balayev kallar "Vårt århundrades Siyavush" för "ett av de mest originella" verken av Rasulzade, och skriver att detta var det första bland en serie verk av MARasulzade, som "generaliserade upplevelsen av befrielsekampen i Azerbajdzjan kl. början av 1900-talet." Enligt Balayev, i sådana verk som "Siyavush of our times", Mammad Amin Rasulzade "ger en noggrann analys av händelserna i Azerbajdzjans nya och nyare historia". Han, som Balayev skriver på grundval av specifika historiska fakta, bevisar att tillkännagivandet av ADR i maj 1918 inte var resultatet av ett sammanträffande av omständigheter, utan "ett naturligt resultat av processen för den nationella väckelsen och politiska uppvaknandet av Azerbajdzjan. Turkar under moderniseringsprocesserna som omfattade det azerbajdzjanska samhället i slutet av 1800- och början av 1900-talet.”
Den ryske historikern Victor Shnirelmann skriver att Rasulzade i detta arbete "återigen försökte försvara principen om federalism, men samtidigt hänvisade till särdragen i den azerbajdzjanska nationsbildningen". Som Shnirelmann noterar, påminde Rasulzade, som vädjade om stöd till Ferdousis-dikten "Shahnameh", att den ärorika hjälten Siyavush var son till den iranska shahen och den turanska skönheten, följaktligen "symbolen för sammansmältning av två kulturella världar". För författaren, enligt Shnirelmann, fungerade detta som ett viktigt argument till förmån för federalismen, eftersom, som han betonade "Siyavush i vår tid representerar folket som kombinerar iranska och turanska kulturer", och därför var denna nation "bestämd av ödet självt att skapa det demokratiska Azerbajdzjan, med respekt för de mänskliga rättigheterna oavsett nationalitet”. Rasulzade hävdade till och med att den tredje kolumnen i den berömda Behistun-inskriften gjordes på det "turanska" språket. Shnirelmann tror att Rasulzades avsikter avslöjades när han tog till en jämförande bedömning av det samtida Iran och Turkiet : han ansåg det förra ett land av obskurantism, och i det senare såg han, enligt Shnirelmann, som en symbol för demokrati och modernisering.
Litteratur
- Mahammad Amin Rasulzade (1990). Әсримизин Сијавушу. Чағдаш Азәрбајҹан әдәбијјаты. Чағдаш Азәрбајҹан тарихи . Baku : Ҝәнҹлик. ISBN 5-8020-0772-9 .
- M.Əliyev (1990). Məmməd Əmin Rəsulzadənin ömür yolu . Baku : Ҝәнҹлик.
- Aydin Balayev (2009). Мамед Эмин Расулзаде (1884-1955) (PDF) . Moskva : «Флинта». ISBN 978-5-9765-0785-2 . Arkiverad från originalet (PDF) 2017-09-08.