Simulering för automatiska maskiner

Simulation for Automatic Machinery eller SAM var två unika minidatorer byggda av Norwegian Defence Research Establishment (NDRE) i mitten av 1960-talet. SAM 1 , byggd mellan 1962 och 1964, var den första norskbyggda programmerbara datorn. Den innehöll 4 096 14-bitars minnesord och 14 register och användes internt på NDRE. SAM 2 byggdes mellan 1966 och 1967 och användes för analys av satellitbilder vid Tromsö satellitstation . En tredje generationens dator var den bland de tre första i världen som använde integrerade kretsar .

NDRE:s första dator hade varit Lydia som användes för anti-ubåtskrigföring . När den stod klar 1962 började designgruppen under ledning av Yngvar Lundh arbeta med SAM 1. Efter att den var klar övertygade NDRE satellitstationen att skaffa en norsk dator, trots att den ännu inte hade utvecklats. Nyckelpersoner i SAM 2-utvecklingen var Lars Monrad-Krohn , Per Bjørge och Rolf Skår . På basis av SAM 2 etablerade de Norsk Data och utvecklade minidatorn Nord-1 .

Utveckling

Per Bugge-Asperheim, Svein Strøm, Per Klevan, Lars Monrad-Krohn , Per Bjørge, Asbjørn Horn, Olav Landsverk och Yngvar Lundh som utgjorde NDRE:s digitala division 1962

De första försöken av NDRE att bygga en dator gjordes av matematikdivisionen i början av 1950-talet. Det fanns två huvudsakliga avsedda användningsområden: beräkning av orbital mekanik för ballistiska missiler och för dimensionerna för Kjeller Reactor . Bakgrunden var att NDRE hade en stansmaskin , men det fanns inga kommersiellt tillgängliga digitala datorer. 1953 erbjöds NDRE en digital Ferranti- dator via den norska underrättelsetjänsten och byrån avslutade därmed sin egen datorutveckling och fokuserade istället på mjukvara.

Utvecklingen av SAM uppstod i NDRE:s servodivision. Under ledning av Karl Holberg arbetade det på Terne , ett krigföringssystem mot ubåtar. Systemet förlitade sig på en analog elektromekanisk dator och NDRE såg möjligheten att istället använda digitala datorer. Yngvar Lundh skrev sin magisteruppsats i teknik vid NDRE 1957 och studerade sedan vid Massachusetts Institute of Technology i USA där han stötte på minidatorn TX-2 . När han återvände till NDRE började Lundh arbeta på en digital dator vid namn Lydia for Bridge, ett anti-ubåtssystem. Holberg blev direktör för teleavdelningen 1962 och Lundhs koncern flyttade dit.

Holberg gav klartecken för utvecklingen av en minidator i mitten av 1962 och skulle vara en vidareutveckling av Lydia. Målet var inte att göra en dator som kunde konkurrera med kommersiella modeller, utan istället skräddarsys för att användas internt i NDRE för forskning av datorer och simulering. SAM färdigställdes 1964 och användes internt på NDRE. Det var den första norskbyggda datorn som kunde programmeras.

Det kungliga norska rådet for vitenskapelig og industriell forskning (NTNF) och NDRE började förhandla om en satellitjordstation i Tromsø 1965. Den och Kongsfjord Telemetristation i Ny-Ålesund skulle användas av European Space Research Organisation för deras låga jord- satelliter som börjar med ESRO-2. Avtalet godkändes av Norges Storting i mitten av 1966. En del av anledningen till det norska stödet var möjligheten att utbilda norrmän i pulskodsmodulering och digital beräkning. Avtalet innebar att NDRE skulle leverera en minidator till Tromsø.

Valet av dator till Tromsö-stationen blev en stor del av förhandlingarna. NDRE hävdade att det var fullt kapabelt att leverera ett sådant system, men NTNF ville istället säkra genom att köpa PDP-8 från Digital Equipment Corporation i USA. NDRE tilldelades kontraktet dels på grund av NTNF:s skyldighet att stödja norsk teknik och dels för att NDRE gick med på att köpa en lämplig utländsk dator om de inte kunde tillverka en själva. Tanken var att det skulle vara möjligt att konstruera en norsk dator för samma pris som en hylla med tanke på att lönerna på NDRE inte ingick. NDRE kunde träffa en överenskommelse med Chr. Michelsen Institutet som tillät dem att låna sin dator ifall SAM 2 inte skulle fungera.

NDRE hade under tiden anställt två akademiker, Rolf Skår och Per Bjørge, som blev en kärna i utvecklingsgruppen. SAM 2 var den första i Europa och bland de tre första i världen som använde integrerade kretsar . Datorn byggdes av två grupper som båda satte 14-timmarspass. Bygget slutfördes flera månader innan deadline.

Specifikationer

SAM 1 hade ett huvudminne på 4 096 ord, vart och ett 24 bitar långt. Den hade sju 14-bitars indexregister , åtta specialregister, tre dataregister, en ackumulator , en skärm, en ljuspenna , en hålkortsläsare och en Flexowriter . Den hade ett flexibelt in- och utgångssystem och var kopplat till NDRE:s CDC 3600 .

Arv

Eftersom det var tid mellan SAM 2 färdigställdes och den måste vara i Tromsø, tog formgivarna med den på en turné till Bergen och Trondheim . När gruppen var i Bergen träffade gruppen en gammal studiekamrat som arbetade som entreprenör och formgivarna bestämde sig för att starta ett datortillverkningsföretag. Detta resulterade i etableringen av Norsk Data , en stor tillverkare av minidatorer. På företagets topp 1987 var det ett av Norges största företag och mer än 3 600 personer.

SAM 1 visas på Norska tekniska museet .

Bibliografi

•   Den Norske Dataforening (1993). Data genom 40 år (på norska). Oslo: Ad Notam Gyldendal. ISBN 82-417-0319-8 .
•   Heradstveit, Per Øyvind (1985). Eventyret Norsk Data: En bit av framtiden (på norska). Oslo: JM Stenersens Forlag. ISBN 82-7201-040-2 .
•   Njølstad, Olav; Wicken, Olav (1997). Kunnskap som våpen: Forsvarets forskningsinstitutt 1946–1975 (på norska). Tano Aschehoug. ISBN 8251835828 .
• Rødberg, Ole Anders; Collett, John Petter (oktober 2004). "Norsk rymdverksamhet 1958–2003: En historisk översikt" (PDF) . Europeiska rymdorganisationen. Arkiverad (PDF) från originalet den 29 april 2014 . Hämtad 10 april 2012 .