Shield Mark BV vs Joost Kist
| Shield Mark | |
|---|---|
| |
|
inlämnad 18 juli 2001 Avgörs 27 november 2003 | |
| Fullständigt ärendenamn | Shield Mark BV vs. Joost Kist. |
| Ärendenummer | 283/01 |
| Kammare | 6:a |
| Partiernas nationalitet | holländska |
Shield Mark BV vs. Joost Kist är ett beslut av 6:e senaten av EG-domstolen , mål C-283/01, som handlade om frågan om ljudtecken får registreras som varumärken och vilka krav dessa ljudtecken och deras Varumärkesregistrering måste uppfylla för att vara förenlig med artikel 2 i rådets första direktiv av den 21 december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om varumärken (89/104/EEG).
Sunda varumärken
Definition
Ljudtecken är melodier eller tonfärger. De identifieras genom att höra utan stöd genom tal. Som sådana kan de användas i akustisk varumärkesmarknadsföring, vilket skapar ett behov av att registrera dem som varumärken för att skydda ett företags immateriella rättigheter och säkerställa att de används som exklusiv identifierare för företaget, precis som en företagslogotyp gör. Ljudvarumärken är skyddade varumärken centrerade kring återgivning av ljud och toner. Kombinationer av ljud och ord eller grafiska element är ytterligare designalternativ. Typiska ljudmärken inkluderar låtar , jinglar , melodier , såväl som allmänna ljud eller brus.
I Europeiska unionen kan ett ljudtecken eller tonfärg varumärkesmärkas som ljudvarumärke om det har betydande differentiering och kan representeras grafiskt. Dessa krav är uppfyllda om det sunda varumärket är tydligt, exakt, självständigt, lättillgängligt, begripligt, hållbart och objektivt. Därför kan ljudtecken eller tonfärger endast registreras i EU:s medlemsländer om de är exakt grafiskt representerade, t.ex. genom musiknotering eller sonogram, eller någon annan distinkt metod, t.ex. en ljudinspelning.
Historisk utveckling
Musik eller låtar har använts i århundraden för att lyfta fram specifika händelser. En kyrkklocka som uppmärksammar en kyrklig gudstjänst är ett utmärkt exempel. Användningen av musik för specifika produktannonser jämförbara med dagens ljudvarumärken har förstärkts med introduktionen av radion och senare TV. De första radioreklamen understrukna med musik sändes redan på 1920-talet.
Betydelse för marknadsföring
Ljuda varumärken underskattas som marknadsföringsinstrument. Deras värde av varumärkesigenkänning gör dem till en effektiv förbättring av konventionella marknadsföringsstrategier. Ljuda varumärken skapar känslomässiga associationer till en specifik produkt när målkunderna hör en viss melodi eller låt.
Shield Marks dom från EU-domstolen
Följande stycke introducerar domen i rättsfallet Shield Mark BV mot Joost Kist, företrädare för företaget Memex, inför EU-domstolen (EG-domstolen), målnummer C-283/01.
Fakta i målet
Det holländska företaget Shield Mark BV hade registrerat 14 ljudvarumärken på Benelux varumärkesbyrå, det första den 5 juni 1992 och det senaste den 2 februari 1999, för olika tjänster som datorprogram och seminarier inom områdena marknadsföring, marknadsföring, immateriella rättigheter och kommersiell kommunikation. Fyra av dessa varumärken består av en musikalisk stav med de första nio tonerna i musikkompositionen " Für Elise " av Ludwig van Beethoven . Två av dem har den tillagda anmärkningen "ljudmärke". Varumärkesposterna består av representationen av melodin som bildas av noterna (grafiskt) transkriberade på en stav . I ett fall lades anmärkningen "spelad på piano " till. Fyra andra varumärken bestod av de första nio tonerna av "Für Elise". Två av dem hade även "ljudmärke" lagt till som anteckning. Varumärket består av den beskrivna melodin, plus, i ett fall, anmärkningen "spelad på ett piano". Ytterligare tre märken består av sekvensen av musiknoter "E, D#, E, D#, E, B, D, C, A". Två av dem anger också "ljudmärke". Varumärket består av återgivningen av melodin som bildas av den sekvens av toner som beskrivs, återigen i ett fall "spelad på ett piano". Ett ljudvarumärke bestående av ett onomatopoetiskt ord (kallat " onomatopoeia "), den holländska "Kukelekuuuuu" kråka av en tupp användes för datorprogramvaran. Ett annat ljudvarumärke är registrerat för de första nio tonerna av Ludwig van Beethovens komposition "Für Elise" som användes för en jingel i en marknadsföringskampanj i oktober 1992.
Tuppens kråka användes i en Shield Mark-programvara utvecklad för advokater och varumärkesspecialister för att signalera starten på programmet. Flyers uppställda på montrar i bokhandlar och tidningskiosker spelade signaturlåten varje gång en togs från montern. Shield Marks konkurrent, Joost Kist med sitt företag Memex, som också är verksamt inom området juridisk rådgivning för kommunikation, startade en marknadsföringskampanj i januari 1995 också med de första nio tonerna av "Für Elise". Dessutom använde Joost Kist också Shield Marks registrerade ljud av tuppens kråka i början av en programvara han sålde. Shield Mark väckte talan mot Mr. Kist för intrång i dess varumärken och illojal konkurrens.
Från de holländska domstolarna till EU-domstolen
Genom dom av den 27 maj 1999 biföll Gerechtshof te's Gravenhage Shield Marks ansökan, som grundade sig på lagen om civilrättsligt ansvar, men ogillade yrkandena som grundade sig på varumärkesrätten, med motiveringen att det var Beneluxstaternas regeringars avsikt. och deras gemensamma varumärkeslagstiftning för att förhindra att ljudtecken registreras som varumärken.
Därefter överklagade Shield Mark till Hoge Raad der Nederlanden , den högsta civila domstolen i Nederländerna, som beslutade att vilandeförklara målet och ställa två frågor till EG-domstolen enligt artikel 234 EG för ett förhandsavgörande om tolkningen av artikel 2 i Rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om varumärken.
Första frågan: Överensstämmelse med EU-direktivet
I del a i den första frågan ställdes huruvida artikel 2 i direktivet ska tolkas så att det utesluter ljudtecken från att betraktas som varumärken. Om svaret var nekande ställde Hoge Raad genom led bi sin första fråga huruvida artikel 2 innebär att ljudtecken måste kunna betraktas som varumärken.
EG-domstolen svarade att syftet med artikel 2 ai direktivet är att definiera de typer av tecken som ett varumärke kan bestå av. I denna bestämmelse anges att ett varumärke kan bestå av "särskilt ord, inklusive personnamn, mönster, bokstäver, siffror, formen på varor eller deras förpackning ...".
Således nämns endast tecken som kan uppfattas visuellt. Denna förteckning är emellertid inte uttömmande, vilket framgår av ordalydelsen i såväl artikel 2 i direktivet som av sjunde skälet i direktivet, som hänvisar till en "förteckning över exempel" på kännetecken som ett varumärke kan bestå av. Följaktligen utesluter denna bestämmelse, även om den inte nämner tecken som inte i sig själva kan uppfattas visuellt, såsom ljud, dessa uttryckligen. Dessutom kan ljudsignaler särskilja ett företags varor och tjänster från andra företags.
Efter dessa argument konstaterade domstolen att ljud enligt artikel 2 i direktivet kan utgöra ett varumärke, under förutsättning att de också kan återges grafiskt.
När det gäller del b i den första frågan angav domstolen även att artikel 2 i direktivet inte utgör hinder för registrering av ljud som varumärken. Följaktligen kan medlemsstaterna av princip inte hindra en sådan registrering. Även om direktivet inte syftar till att uppnå en fullskalig tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om varumärken, måste villkoren för att erhålla och fortsätta att inneha ett varumärke vara desamma.
Andra frågan: Kriterier för registrering av sunda varumärken
Den andra ställda frågan ställde a) vilka krav ljudtecken måste uppfylla för att uppfylla kriterierna i artikel 2 i direktivet, och (b) vilka typer av ljudtecken som kan återges grafiskt i den mening som avses i artikel 2, i synnerhet , oavsett om det är musiknoter, en skriftlig beskrivning i form av en onomatopoei, en skriftlig beskrivning i någon annan form, en grafisk representation såsom ett sonogram, en ljudinspelning som är bifogad registreringsformuläret, en digital inspelning tillgänglig via internet, en kombination av dessa metoder eller någon annan form uppfyller kraven för grafisk representation.
Domstolen förnekade en dom om typer av ljudtecken som inte var avgörande för det aktuella fallet, t.ex. sonogram och digitala inspelningar, eftersom det rörde sig om hypotetiska problem.
De krav som måste uppfyllas av grafiska framställningar fastställdes redan i domen Ralf Sieckmann mot Deutsches Patent und Markenamt, som gällde lukttecken. Ett varumärke kan således inom ramen för artikel 2 i direktivet bestå av ett tecken som i sig inte kan uppfattas visuellt, förutsatt att det kan återges grafiskt, särskilt med hjälp av bilder, linjer eller tecken, och att dess representation är tydlig, exakt, fristående, lättillgänglig, begriplig, hållbar och objektiv. Dessa villkor är också bindande för ljudtecken.
Dom och konsekvenser
Som en konsekvens av fallet Shield Mark fastslog domstolen att en grafisk representation i ren textform som "de första nio tonerna av "Für Elise" eller "kråkan av en tupp" åtminstone saknar precision och tydlighet och därför inte kan utgöra en grafisk representation av detta tecken i den mening som avses i artikel 2 i direktivet. Detsamma gäller för onomatopoen, eftersom det inte är möjligt för de behöriga myndigheterna och allmänheten, i synnerhet näringsidkare, att avgöra om det skyddade tecknet är själva onomatopoen, som det uttalas, eller själva ljudet eller bullret.
Musiknoter, i form av en stav, uppfyller dock de krav som ställs i EG-domstolens Sieckmann-dom att en sådan representation måste vara tydlig, exakt, självständig, lättillgänglig, begriplig, hållbar och objektiv. Således kan endast ljudtecken som registrerats av Shield Mark BV tillsammans med en stav eller andra grafiska representationer som uppfyller kraven upprätthållas som varumärken.