Shawsheen Village Historic District
Shawsheen Village Historic District | |
Plats | Andover, Massachusetts |
---|---|
Koordinater | Koordinater : |
Byggd | 1919 |
Arkitekt | flera olika |
Arkitektonisk stil | Colonial Revival, Tudor Revival |
NRHP referensnummer . | 79000328 |
Lades till NRHP | 9 februari 1979 |
Shawsheen Village Historic District är ett historiskt distrikt i norra Andover, Massachusetts . Shawsheen Village färdigställdes i början av 1920-talet som ett planerat företagssamhälle. Uttänkt av William Madison Wood från American Woolen Company , designades byn ett team av arkitekter inklusive Adden & Parker , Clifford Allbright och Ripley & LeBoutillier från Boston och James E. Allen från Lawrence. John Franklin, en civilingenjör för American Woolen Company var ansvarig för att designa byn, under ledning av Wood . Byggnader från den ursprungliga Frye Village inkorporerades också i designen som inkluderade en järnvägsstation, butiker, flerbostadshus, fabriker, parker och många småhus. Byn låg precis uppför vägen från företagets huvudfabriker i närliggande Lawrence .
Byn var grovt uppdelad i tre sektioner. Den västligaste av dessa delar, runt korsningen av Main Street ( Massachusetts Route 28 ) med Massachusetts Route 133 (Lowell Street i väster, Haverhill Street i öster), var byns centrum, med butiker, ett postkontor. Omedelbart öster om detta område, som gick ner till Shawsheen River , låg industriområdet. Ett bostadsområde låg i första hand norr och väster om detta centrala område, och det gav bostäder åt företagets högsta chefer. Det tredje området låg öster och söder om industriområdet och rann ut över järnvägsspåren och floden, där medelklassens arbetarbostäder fanns. Strödda genomgående fanns gamla hus från Frye Village-bosättningen som flyttades enligt Woods vision.
Även om företagsgemenskapen var väl genomtänkt var den kortlivad. William Wood begick självmord 1926, och samhällets enda ägarstrategi började falla isär. De flesta av bolagets fastigheter köptes av en fastighetsstiftelse 1932 och såldes vidare, ofta till fastighetens hyresgäster. Distriktet listades i National Register of Historic Places 1979.